Brickshoppingpass

Efter en lång och lugn morgon med kannvis kaffe och lite frukost framför diverse skidor på tv och iPad, multimedia kallas det visst, hoppade jag upp på trainern för första gången sedan januariutmaningen. Efter några låga dagar utan träning var kroppen återigen sugen att röra på sig. Februari verkar verkligen bli en mittimellanmånad träningsmässigt. De senaste dagarna har jag haft lite lätt förkylningskänsla, minus halsont och feber, vilket kanske inte är så konstigt när hälften av kollegorna går runt och snorar och hostar.

Upp på trainern, som sagt, och repris av Sportens årskrönika på tvn trampade jag på i 100 kadens på tvåans växel. Vore coolt att kunna säga hur många watt det motsvarar, men jag är inte riktigt där än. Pulsen låg på ca 65% av max, vilket för min del är ganska ansträngande på cykel och säkert motsvarar 80-85% på löpning. Anledningen skulle jag vilja få utredd.





Efter en timme gjorde jag en rejält seg transition och begav mig sedan i löparskor in mot stan. Den här gången på ganska lätt ansträngningsnivå, men garanterat högre puls än på cykeln. Bitvis var det rejält moddigt, men bitvis var det barmark. Om nu inte snön får likna snö, kan den lika gärna försvinna. Jag har ju ändå inte fått åka skidor i år. Buhu!






Ärendet på stan var att köpa vänskap. Vänskap i form av en Garmin 910XT. Hoppas att vi kommer att få många härliga timmar och upplevelser tillsammans!


- Posted using BlogPress from my iPad