Januariutmaningen började med att jag kommenterade Susanne på Facebook om att det var dags för henne att köra igång träningen om hon skulle hinna i form till Ironman Kalmar. Typ. Svaret lät inte vänta på sig, utan hon utmanade mig direkt. Vi skulle helt enkelt se vem av oss som kunde få in flest träningstimmar under januari. Deal!
Samtidigt visade det sig att Alex och Miranda pratat om samma sak och när vi träffades på Nyårslöpningen var ju samtalsämnet rätt givet. Inte kunde vi väl ana då vilka proportioner det skulle få. Jag vill minnas att vi snacka om att det nog skulle krävas 15-16 timmars träning per vecka i snitt, kanske 18 timmar. Två timmar per dag under veckan och tre till fyra timmar per helgdag. Wow!
För egen del har det varit en fantastiskt spännande resa. Både kroppen och huvudet har åkt rejält med berg- och dalbana, speciellt de första två veckorna. I början var det mest jobbigt psykiskt för att sedan bli mer och mer jobbigt fysiskt. Tanken på överträning och utbrändhet har såklart hela tiden varit närvarande, men ju längre tiden gick desto lugnare blev jag med den biten. I början körde jag nog också på lite för hög intensitet för den här typen av utmaning, det var ju trots allt mängdträning vi sysslade med. Därför lugnade jag ned just intensiteten i passen ju längre in i januari vi kom, dessutom var jag tvungen att anpassa träningen lite efter vilken kroppsdel som var mest sliten. Mot slutet blev det inte mycket löpning eftersom det tar mest, som jag upplevde det i alla fall.
Sista helgen var helt sanslös, för min del började det med att jag på fredagmorgonen körde min trainer en timme innan jobbet och nästan tre timmar efter samt en dryg timme löpning. Lördagmorgon innebar två och en halv timme i Sundbybergs simhall där jag fick ihop 5400m, vilket då var distanspers för mig. Efter lunch satt jag mig på trainern i tre timmar och avslutade dagen med 75min löpning. Efter en god natts sömn startade söndagen upp med tre och en halv timme trainer och gymboll framför Vinterstudion och bl a långloppet Marcialonga. På eftermiddagen åkte jag ned till Eriksdalsbadet för att knäcka lördagen. Karin var snäll och följde med och pushade, det behövdes verkligen. Vi körde en pyramid på 1000/800/600/400/200/400/600/800/1000m och med insim och avbad fick vi ihop 6500m. Hyggligt för en kille som knappt kunde simma för ett år sedan. Kvällen avslutades sedan med en och en halv timme på trainern.
Så länge trodde jag nog att jag skulle ha en liten chans att vinna utmaningen. Så på måndag morgon klev jag upp för en timme trainer innan jobbet och hoppade på den efteråt för två timmar följt av en och en halv timme runt sjöarna. På tisdag blev det samma morgonrutin, men då var jag i stort sett ett levande lik på hojen. Helt otroligt att jag inte föll av. När jag sedan läste de andras registreringar från måndagen så insåg jag att jag inte längre var med i matchen. Jag förlikade mig med tanken under dagen och bestämde mig för att bara avsluta Januariutmaningen på supersnygga 6000 minuter, a k a 100 timmar. Supernöjd med det är jag i alla fall.
Både Susanne och Alex avslutade utmaningen på ett helt otroligt sätt och det var tillslut Alex som drog det längsta stråt. Hans avslut var helt magnifikt, bland annat gav han sig ut för 45km löpning kl 00.15 igår morse innan jobbet. Snacka om att ta "träning innan jobbet" till en helt annan nivå. Alex i ett nötskal helt enkelt. Imponerande, fascinerande eller vad ni vill.
Susanne vann således vår utmaning, vilket jag lär få äta upp. Men all respekt till henne, inte bara för att hon lyckats pussla ihop tiden utan också för det faktum att hon orkat med all den träning som hon trots allt lagt ner under denna månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar