Hur gick det då? Hur var det att springa Midnattsloppet? Är jag nöjd med mitt lopp?
Jag har fått dessa frågor ett antal gånger från det att jag gick i mål och även på jobbet idag har de ställts. Ärligt talat så vet jag faktiskt inte vad jag skall säga. Hur gick det? Jo, det gick väl varken bra eller dåligt. Jag hade ingen känsla när jag gick i mål, inte som efter Stockholm Marathon eller Vasaloppet när jag kände en otrolig lycka eller Vansbro när jag var både glad och lättad. Det var någon konstig tomhet som infann sig. Varför? Jag vet inte, men det kan ha att göra med att jag sprang i någon annans namn. Dvs, jag har egentligen inte sprungit Midnattsloppet. Visst, stämningen var riktigt hög runt banan men under ett 10km-lopp hinner man inte njuta av omgivningen som på en mara. Vidare så var det riktigt trångt, speciellt när vi kom till backen vid Sofia kyrka, och då startade jag ändå i grupp 2. Jag kan bara tänka hur det varit att starta ännu senare. En som dock var nöjd med mitt lopp var min arbetskollega som jag sprang istället för, alltid något ;-)
Trevligt var det dock att stå och småsnacka efter loppet med Alex, Miranda och andra. Speciellt roligt att Alex lyckades slå PB efter en aningens krånglig uppladdning. Stort grattis!
Hur upplevde ni Midnattsloppet?
Tack så jättemycket Thomas! Det var riktigt roligt att träffa dig också där efter målgången. Vi får ta och köra något pass tillsammans snart. Måste bara bli helt frisk först. Kanske ett simpass inför Sthlms triathlon?
SvaraRaderaJag hade precis samma känsla när jag sprang GBG-varvet i ett annat namn. Jag kände ingenting när jag kom i mål för det var liksom inte "min" tid.
SvaraRaderaSå, nä jag kommer nog inte springa i någon annans namns igen.
Men jag förmodar att du ändå är nöjd med tiden :-)
Trist att det inte kändes bra, du får se fram emot nästa lopp istället! =)
SvaraRaderaAbsolut Alex, vi borde verkligen teama ihop ett simpass. Frisknar du bara till så är jag på :-)
SvaraRaderaSusanne, det var din erfarenhet som jag hade i tankarna när jag tvekade inför att ställa upp i annans namn. Jag kommer nog inte heller att göra om det. Som sagt, det är inte min tid även om det var jag som sprang och jag vet inte hur jag skall ställa mig till den. Kanske är jag nöjd lagom till Tomtelöpningen, då kan jag sprida glädje då istället :-)
Suzan, du kan bara ana hur taggad jag är inför framtida lopp. Stockholm Triathlon står först i tur och då ska jag bara njuta och känna hur det känns. Sedan kommer Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet och då ska det persas, det kan du lita på :-)
Fast ni vet ju att det är ni själva som genomfört prestationen. Blir den större för att andra ser den tydligare? Talar inte insatsen för sig själv. Ungefär som en anonym gåva, mottagaren blir glad för den och jag sover gott om natten med vetskapen om att jag gjort något bra, även om ingen vet att det var just jag.
SvaraRaderaAnnars känns det ju som att ni springer för någon annan, inte för er själva...