måndag 30 augusti 2010

Thomas - En triathlet

Här går jag i mål och blir därmed triathlet. Faan va coolt!


Ok, nu vet ni det, jag är alltså triathlet. Men vi tar det, för ordningens skull, från början.

Söndag morgon var det tidig uppstigning. Kvällen innan hade jag lagt fram allt jag tänkte att jag skulle behöva inför Stockholm Triathlon, eftersom det var debut så gjordes det inte med någon som helst naturlighet. Men jag tyckte nog att jag hade ganska bra koll. Dock så är jag en ganska usel kvällen-innan-packare, så jag var tvungen att gå igenom allt på morgonen igen. Utöver frukost så skulle vatten värmas för att göra honungsvatten till cyklingen, energikakor gjorda på Persgårdens mysli tas fram ur kylen, däcken pumpas och en del andra små saker som lätt glöms bort. En del tycker att listor är ovärderliga, jag anser att det är överskattat. Men då får jag leva med ständig oro att något skall glömmas.

Runt halvåtta var cykel och annat stuffat i bilen och vi började rulla mot Gärdet. I vanlig ordning så var jag ytterst fåordig och det som kom ut gick knappt att förstå logiken i, jag var alltså tokladdad.

Är lugnet fejkat? Det får vi nog aldrig reda på.
Innan start var det lite att göra inne på växlingsområdet, cykel skulle hängas upp på rätt sätt, skor skulle ställas i rätt position, pulsklockan skulle slås på och läggas fram och sedan skulle ju våtdräkten på. Simningen är ju min avgjort sämsta gren, inte blir det bättre av att jag kör surfardräkt :-) Innan start träffade jag på Alex, i det här sammanhanget rutinerad triathlet. Vi skrockade lite om att jag hade en del utvecklingspotential, utöver att jag måste lära mig simma.

En rutinerad och en inte så mycket. 
På väg ner mot start så var nervositeten ganska stor, frågade nog mig själv fler än en gång om detta verkligen var rätt plats för mig. Alex var snabb ner i det 16-gradiga vattnet och hade det inte varit för att han tjatade så hade jag nog inte hoppat i före startskottet gått, men naturligtvis var han helt rätt ute. Det var ju såklart bättre att vänja kroppen vid vattentemperaturen minutrarna innan start.

På skakiga ben tar jag glatt emot sportdryck.
Efter en lång stund så kom jag så äntligen upp ur vattnet. Jag hade förmodligen dragit in mig en hel del vatten under simningen, för jag var rejält kissnödig när jag kom i land.

Efter en långsam växling kom jag så upp på cykeln och iväg.
Växlingen tog ganska lång tid eftersom jag var ganska kall efter simningen, bl a så var fötterna riktigt kalla. Det räckte inte med cykling utan det dröjde till en bit in på löpningen innan de blev varma igen.

Varvning på cyklingen.
Cyklingen gick ganska bra, jag upplevde banan som ganska teknisk med en hel del svängar och trånga partier. Jag åkte och tänkte en hel del på reglerna, jag ville ju inte begå regelbrott under debuten, men jag tror inte att domarna ägnade oss blåbär speciellt många tankar. Jag intalade mig dock att det är en hederssak också att inte fuska.

Ombytt för den starka grenen.
Efter skobyte och lite annat fixande så gav jag mig iväg på ganska stela ben, värmen hade inte återkommit trots 1.20h cykling. Värmen återkom först efter någon kilometer. Jag kom iväg i ett ganska bra tempo, klart högre än vad jag hade förväntat mig.

Med ett varv kvar var det bara att ösa på, en knapp minut snabbare blev det till slut.
Fighting face med hundra meter kvar.
Min målgång, knappa tre timmar senare.
Tummen upp för triathlon.
Sista bilden visar vad jag tyckte om min triathlondebut, tummen upp helt enkelt. När väl simningen var avklarad så var det ren glädje. Okej, lite jobbigt också. Triathlon kommer det helt klart bli mer av och Järnmannen i Kalmar 2011 kom närmare att-göra-listan inför nästa år.

Tack Karin för all service under dagen däribland fotograferandet. Tack Alex för sällskapet och tipsen innan start och hejaropen under löpningen. Tack Miranda för ditt galna hejande. Tack till eventuella hejare som jag inte noterade, det värmde ändå.

Hoppas att ni som orkade läsa ända hit kände att jag hade en härlig dag, för det hade jag. Nu laddar jag om för nya äventyr, både i närtid och på lite längre sikt.

4 kommentarer:

  1. Respect mannen!
    Hur fan lyckade du simma så långt, du som inte har nått kroppsfett kvar att flyta på efter att ha sprungit bort allt!

    //Jeppe

    SvaraRadera
  2. Jeppe, tricket är att ha en något för stor våtdräkt. Helst surfardräkt :-) Jag måste dock fundera på taktiken inför nästa sommar, funderar ju hårt på Järnmannen i Kalmar.

    SvaraRadera
  3. Wow! Du har gjort DET! Sträck lite extra på Dig och var stolt!
    Grattis till debuten!

    SvaraRadera
  4. Tack Pernilla!
    Debuten gav mersmak, så nu jagar jag crawlkurs och klubb att köra med. Simningen var min klart sämsta del, så där finns det en del att göra.

    SvaraRadera