Sköna intervaller

Tvingade, nästan, med Miranda på intervaller ikväll. Hon har ju mobbat mig under en tid att jag är så långsam. Plockade upp henne på vägen till Sundbybergs IP för tartanlöpning med snabbskorna på.

Upplägget var 6x1000m + 6x400m och min tanke var att försöka pressa så gott jag kunde. Första tusingen gick rätt snabbt, sedan höll jag mig på en ganska jämn nivå (3:34 / 3:39 / 3:42 / 3:40 / 3:41 / 3:41). Sedan var det dags för fyrhundringarna, vilket kändes lätt i sammanhanget. Troligen för att man är ganska långsam. Här stack andra intervallen ut en aning, och det kände jag av direkt på tredje. Tredje intervallen var, trots att den gick lika fort som de övriga, överlägset jobbigast. Den fick jag kämpa på från första steget kändes det som. Tiderna såg ut såhär ( 1:22 / 1:17 / 1:22 / 1:21 / 1:21 / 1:23 )

Direkt efter passet kom den nöjda känslan, det är nästan som direkt efter en tävling då man tagit ut sig totalt och gjort bra ifrån sig. Nerjoggen är själva belöningen för det man utsatt kroppen för. För att inte tala om middagen. Klart värt!





Tack för kvällens pass Miranda!

- Posted using BlogPress from my iPad