Marig dag

Igår skulle jag hjälpa marathonlöpare i startgrupp F att komma in i mål på 3h45min. Var det tänkt. Det blev inte så.

Innan loppet hade jag en rätt skön känsla i kroppen, även om det såklart var lite pirrigt. Jag kom till Stadion lite sent, men jag behövde aldrig stressa. Väl ute i startfållan träffade jag på Olle, en gammal kompis från Ö-vik, som skulle springa sin första mara. Ett mycket trevligt möte och det var så skönt att se hans förväntning på loppet samtidigt som han var coollugn. Riktigt kul att se i resultatlistan att han kom in på strax över fem timmar. Grattis Olle!

Jag och min farthållarkollega Andreas hamnade ganska långt bak i ledet och korsade inte startlinjen förrän sju minuter efter startskottet, vilket betydde att vi behövde plocka in den tiden då vår uppgift var att gå in på bruttotiden 3:45. Dock var vi mer oroade över hur vi skulle lyckas få med oss våra ballonger ända till Renstiernas gata, blåsten drog så mycket i dom och de slingrade in sig i varandra. Men samtidigt kändes det bara roligt.

De första kilometrarna fortsatte vi dock att tappa tid mot vår tänkta fart, det var nog först efter Västerbron som vi började knapra in. Sedan kände vi att vi verkligen fick börja ta tag i att plocka in tid. Kommande kilometrar pendlade mellan 4:40 och 5:10 min, vilket inte kändes optimalt. Vi fortsatte pressa på mot Djurgården och de få löpare vi hade med oss droppade tyvärr av. Men vi var tvungna då vi fortfarande behövde plocka tid. Ute på Djurgården började jag dock att känna att det inte skulle hålla, men jag fortsatte till Strandvägen där jag klev av. Det var ett tråkigt men riktigt beslut, ingen skulle ju bli lurad att springa med mig och inte komma i mål under 3:45. Det hade såklart varit värre. Men det kändes så himla surt.

På tal om surt, jag hade inte haft några problem med vädret under loppet, men då jag hoppade av och inväntade skjuts tillbaka till Stadion så frös jag så jag skakade. Det var så skönt att sedan komma in i värmen i vårt omklädningsrum och få dra på mig lite torra kläder. Betalningen för vår insats var ett par nya skor från namnsponsorn till Stockholm Marathon, men av någon anledning hade mina inte kommit. Så jag fick dra på mig mina kalla och blöta skor igen. Inte skönt.

Väl hemma för en varm dusch upptäcker jag att det regnat in i lägenheten. Vattnet kommer från lägenheten ovanför utmed väggen i köket från lägenheten ovanför som har ännu större problem. Skanska, som byggt huset, tyckte tydligen inte att inträngande vatten från taket var något allvarligt. Men att det rinner ner i lägenheten under borde ju ge några signaler. Nu blir det nog till att riva ut några kök och göra om och rätt. Så kan det också gå.

Min lördag var inte så bra, men glädjande nog så var det många vänner som hade det desto bättre med personliga rekord att fira.

Men, imorse när jag vaknade imorse så var jag grymt revanschsugen så nästa år gör jag kanske en rejäl satsning på Stockholm Marathon.


- Posted using BlogPress from my iPad