Glädje?

Tummen upp för den snygga tröjan?

Vad är glädje egentligen? Kanske en väl filosofisk fråga, men om vi tar ned det på nivån om vad i vår träning som ger oss glädje blir det kanske lite enklare.
Jag ger er några exempel som glatt mig de senaste dagarna;

I söndags sprang jag hem från Gärdet efter att ha kollat in Tjejmilen, med lite omvägar skulle sträckan bli 20-25km. Efter ca 18km så började jag närma mig Gröna stugan vid Lötsjön i Sundbyberg. Då möter jag två killar i 5-årsålder, varav den ena säger; "Vilken fin tröja du har"! Jag blev så löjligt glad att jag sprang ett extra varv runt Lötsjön. Tröjan ser ni ovan. Vad säger ni, är killen blind, har han ingen smak eller är tröjan snygg?

Ett andra exempel är från ikväll när jag var ute och körde tuffa långa intervaller. På väg hem så möter jag en kille som jag sett ett flertal gånger under sommaren, han är ganska lätt att känna igen eftersom han alltid har samma kläder. Jag har kunnat notera att han gått från ganska överviktig och med lufsande gång till power walk och som idag joggandes.Tummen upp till denna kille som kommit en sådan bit på väg.

Ett tredje exempel är också från ikväll. Under kvällens pass mötte jag ett antal gånger en, förmodat, krigsskadad man med kryckor och ett kraftigt släpande ben. Jag tänkte att när man ser en sådan kämpe så har jag så svårt att förstå att fullt friska människor inte orkar röra på sig utan hellre sätter sig i soffan med en chipspåse och gnäller över att de bara går upp i vikt och att de inte har någon ork.

Dessa glädjeämnen var verkligen välkomna eftersom jag för inte så länge sedan fick höra något i stil med att jag är ett avskräckande exempel och inte tvärtom som jag hade hoppats på. Nåväl, jag kanske överreagerar men det har gnagt lite så...

Målgång i Stockholm Triathlon. Glädje!