Fast!

Ikväll skulle jag möta upp Lina för att lunka runt sjöarna, inget dramatiskt i det kan man tycka. Ja, om man inte bor i ett hus som precis fyllt två år vill säga. Hissen har inte riktigt varit sig lik den senaste tiden. Skillnaden idag mot hissens andra dåliga dagar var att jag stod I hissen och inte utanför, den glömde tydligen att bromsa in när vi kom ner till entréplan. Tur att man inte har cellskräck. Tur i oturen tog jag med mig mobilen den här gången. Dock så brukar det aldrig vara någon täckning i hissen, men av någon anledning så hade jag en halv plupp ungefär, precis så att det gick att ringa. Hur länge hade man suttit där annars? Efter tio minuter kom hisskillen och släppte ut mig. De hade tydligen varit här och gått igenom hela hissen i måndags, vilket kanske var anledningen till att killen på supporten inte lät helt förvånad när jag berättade adressen och inte heller att han kom så snabbt.

Men men, en aning stressad och 20min sen så mötte jag tillslut upp med Lina vid Lötsjöparken. Vi hade pratat om att powerwalka, men det höll inte många steg utan det blev jogg omgående. Samtalsämnet var rätt givet, lördagens fantastiska upplevelse, och det fanns en hel del att prata om. Allt i från hur loppet kändes till kvällen efter loppet till hur snacket gått på jobbet. Det var inte tyst många sekunder, om man säger.

Passet då? Jo, det blev ett varv runt sjöarna i 6min-tempo och det kändes alldeles utmärkt. Ett varv kan låta lite, men det är nog bra att komma igång lagomt lätt.

Nu vankas det Enkel falsk lasagne. Jodå, mat eller kanske snarare suget efter mat de senaste dagarna var ett av samtalsämnena.