Veckan som gick

Det är länge sedan jag skrev en veckosammanfattning senast. Och den här blir kanske inte riktigt som de såg ut på den tiden heller. Jag har ju inte uppdaterat sedan i onsdags, så det blir en halv veckosammanfattning.

I torsdags var jag på Miranda och Susannes föreläsning Gränna 300, en mycket intressant och rolig föreläsning om två ovanliga vanliga tjejer som bestämmer sig för att ta sig från Södertälje till Gränna till fots. Även om jag hört fragment av äventyret, så var det ju såklart mångt mycket bättre att få höra det på det är viset. Om tjejerna kommer och föreläser i en lokal nära dig, så se till att ta chansen att lyssna.

I fredags var det enda träningsrelaterade som hände att träningskläderna blev tvättade. Alltid något.

I lördags så bestämde jag mig efter många om och men att åka ut till Lidingö. Jag ville egentligen inte utsätta mig för att öka dit ut och få abstinens, jag har ju sprungit de senaste tre åren men inte i år. Men det var verkligen kul att följa eliten, det är ruskigt vad fort det går. Dessutom blev det lite shopping också, det blev verkligen inte billigt.

Efter besöket på Hälsans ö så stressade jag ihop ett snabbdistanspass på 5km innan det bar av in mot stan för hyllningsmiddag till Tobbes och Emmas ära. Mycket trevligt!

Söndagen blev en riktig marathondag. I soffan. Det började med att jag från 8.40 följde Berlin Marathon både via tv, men även internet. Båda var lika spännande. På tvn kunde jag följa Patrick Makaus väg mot nytt världsrekord. Men än mer spännande var det såklart att följa Lina, Miranda och Alex framfart i samma lopp. Uppdateringarna på hemsidan funkade riktigt bra fram till 35km, men sedan tog det stopp. Både Lina och Miranda hade sprungit jämnt och fint dittills och alla tecken tydde på att de skulle komma in på kanontider. Det tog säkert en timme efter deras målgång innan det kom upp på hemsidan, en väldigt lång timme. Miranda kom in på 3.21.59 och Lina på 3.22.07, helt otroliga prestationer. Grattis tjejer!

Efter Berlin Marathon så fortsatte jag att från soffan följa herrarnas linjelopp i VM. Tänk att det kan vara så spännande att sitta i fem timmar och se på cykel. Men vilken pulshöjning det blev på slutet, det är så jäkla spännande när det drar ihop sig till spurtuppgörelse.