Summering av en riktig höjdarhelg

Ja, hur skulle det kunna bli annat? Det började ju redan i fredagskväll med trevlig middag med Runner´s Five.

4/5 Runner´s Five

Sedan fortsatte det med tre timmar skön cykling ute på Färingsö på egen hand. Efter cykelturen hämtade jag upp rygga med lite löpargrejer och fortsatte mot Ursvik, där årets upplaga av Ursvik All In pågick. Jag hann snacka runt lite och få i mig lite energi innan det var dags att gå på eftermiddagspasset.

Eftermiddagsgänget

Först gav vi oss på milspåret, sedan "lätta" femman och avslutningsvis 2,5:an. Det kändes såklart lite konstigt att inte varit med på förmiddagen, men jag tror att jag smälte in ganska bra ändå.

Avslutningsgänget

När dagen var slut hade jag skrapat ihop ett hyggligt brickpass, 88km cykel och 18km terränglöpning.

Söndag morgon bar det av mot Vansbro för att köra Vansbrosimningen tillsammans med Karin. Vi kom iväg lite sent, men trodde nog länge att det var lugnt ändå. Men precis innan vi kom fram till Vansbro så överraskades vi av att det var kö in. Tiden gick och nervöst ringde jag för att kolla hur sent man kunde hämta ut startkitet, men det skulle inte vara några problem. Inte ifall man visste var utlämningen var vill säga. När vi kom upp till ishallen där det brukar vara var det helt dött, förutom lite löst folk som redan gjort sin simning. Det visade sig att utlämningen var vid målet. Okej, en dryg timme till start var goda råd dyra, Vi delade på oss, Karin tog packningen och gick mot starten medans jag tog startbeviset och sprang mot målområdet. Med andan i halsen lyckades jag hitta rätt, sedan var det bara att fortsätta mot starten. Lätt svettig var det ingen lek att klämma in kroppen i våtdräkten, men det gick.

Några snabba simtag fram och tillbaka, sedan var det dags att positionera sig. Första gången som jag inte startar från land, det tar sig. Jag kom iväg riktigt bra, undvek kallsupar och slag/sparkar riktigt bra. Värre var det med orienteringen, vid 1000m simmade jag in i en övervakningsbåt. Sedan tog jag nästa markeringsboj på utsidan, även den. Så höll det på. Jag måste ha simmat betydligt mer än 3km tillslut.

Efter dryga 2km svängde vi upp i Västerdalälven, vilket tydligt märktes på vattentemperaturen. Något som också märktes var att crawl går snabbare än bröstsim. Med 600m kvar så kom Karin upp jämsides, vi tror i alla fall att det var så, och det fick mig att lägga på ett extra kol. Omgående la hon sig bakom mig, eller vem det nu var, och jag tänkte att här kommer det bli spurtstrid. Jag försökte ändå hålla mig lugn, men med 100m kvar så vevade jag på det jag hade. Väl uppe på rampen var så ivrig att kolla framför mig, ifall hon redan kommit i mål, att jag glömde kolla klockan. Jag väntade vid den plats vi kommit överens om och minutrarna gick. Till slut kom hon så lite moloken, så jag vågade inte riktigt fråga om hon sett klockan. Tillslut kom det fram att hon nog missat att komma in under timmen med någon minut. Okej, tänkte jag, det borde betyda att jag klarat det i alla fall. Men det dröjde tills vi plockade ut diplomen, efter duschning, innan vi fick det på pränt. 57.26 stod det på mitt och det var jag såklart nöjd med. På Karins stod det 1.03.27, vilket hon inte var nöjd med. Inte för att tiden var dålig på något sätt, utan för att hon inte kunnat simma på som hon hoppats. Självklart ska man få vara missnöjd om det inte går som man tänkt sig, man behöver inte tvinga sig själv att vara nöjd.

Nöjd eller ej så satt det jäkligt fint att sitta i gräset efteråt och mumsa kassler och potatissallad.

Låter inte detta som en riktig höjdarhelg så säg.