Säter Triathlon - Race Report

Efter en dålig natts sömn, la mig alldeles för sent men vaknade trots det strax efter 5. Låg dock kvar i sängen till 6 för att i alla fall få lite vila. Sedan sprang jag ned till bilen och slängde upp cykeln på taket och sedan upp igen för att packa ihop de grejer jag skulle ha med mig. Jag hade packlistan ganska klar i huvudet, men den ändrade väderleksrapporten skvallrade om regn i Säter så jag fick revidera en aning.

Efter frukost, dusch och kaffe i termosen för bilfärden så var det dags att hämta upp Alex och Miranda.

Upp med cyklarna på taket, en bil blir helt klart snyggare på cyklar på taket.

Efter en par timmar i bil, med mycket triathlonsnack och med lite kaffe och mackor var vi så framme i Säter. En härlig blandning av skräck, nervositet, ångest och glädje. Race mode vill säga.

Efter installation i växlingsområdet och uppvärmning var det så dags att knalla ner mot det 17-gradiga vattnet, men det låter kallare än det var.

Minutrarna senare var vi iväg!

Jag hade en hygglig känsla när jag kom iväg, det höll väl i sig några hundra meter. Sedan började konstiga tankar komma över mig, skulle det här verkligen gå? Känslan i kroppen var långt ifrån bra, skulle jag kanske drunkna? Jag tänkte att jag kanske gått ut för hårt, så jag sänkte tempot lite. Försökte ta långa lugna armtag. Det blev väl lite bättre. När jag närmade mig varvning så var det ganska glest med folk runt mig, folk simmade också lite kors och tvärs. Så även jag säkert. Ut på andra varvet virrade jag runt något alldeles fantastiskt, jag skulle gärna se en film om denna simning. Till och med landstigningen var förvirrad, jag började gå långt ute och började fippla med våtdräkten vilket tog massa tid och stressade mig en aning. Simtid 33:50.

Väl uppe ur vattnet och en långsam växling så kom jag så äntligen iväg på cykeln. Gud så skönt att få av sig våtdräkten och få susa fram. Cykelmomentet var fyra varv á 10km, där första tre kilometrarna var plant men aningen tekniskt följt av en backe på ca 1km med stigning på 60m sedan utför 2km med 30 fallmeter följt av en vändpunkt vilket betyder 30m stigning på 2km och sedan 1km utför med 60 fallmeter följt av 1km plan åkning till varvningen. Första varvet gick ganska bra, åkte om en del folk som simmat lite snabbare. Backpartiet tog jag rätt hyggligt. På andra och tredje varvet gick det dock tyngre, kände mig bitvis direkt svag. På sista varvet kändes det dock bättre, bara 10km kvar sedan var det dags att springa. Positiva tankar. Cykeltid + växlingar 1:20:44

Efter 40km tuff cykling var det så dags att snöra på sig löparskorna och avverka 10km löpning fördelat på fyra varv.

Även löpmomentet var backigt, med skillnaden att varvet började med en backe. Inte vilken backe som helst heller, stigningen var 30m fördelat på knappa 500m. Även mer rutinerade triathleter beklagade sig över denna backe. Normalt tar det några kilometer innan benen glömt bort cykeln och kommit in i normal löpning. Jag var nog inte ensam om att stappla upp för backen.

Efter första varvet började benen vakna till, jag kunde sträcka ut dem en aning. Min ömmiga hälsena gjorde sig nästan inte alls påminnd. Skönt!

Vid andra varvningen så hade ett litet gruskorn satt sig på höger häl. Irriterande! Jag tänkte att den kanske lossnar, så jag bestämde mig att vänta till efter backen för att slippa starta i densamma. Tråkigt att tappa tid på att behöva tömma skon på ett litet irriterande gruskorn. Men, precis när jag kom upp på toppen av backen så lossnade den och la sig någon annanstans i skon. Skönt!

Inför sista varvet kände jag att det fanns en hel del kraft kvar, så jag bestämde mig för att ge järnet. Jag tryckte på bra i backen, vilket jag inte tror var så smart. Kan ha tjänat ett par sekunder, max. Däremot så kunde jag släppa på bra utför för att sedan avsluta sista kilometern på 3:48. Skönt!

Efter avslutande löptid på 44:47 så stannade sluttiden på 2:39:22. Spontant var jag nöjd med tiden, men då simning och växel mellan sim och cykel var under all kritik så vet jag inte om jag kan vara nöjd med tävlingen som helhet. Dock var det väl bra att få lite indikationer på att det viktigaste nu inför Järnmannen Kalmar att jag behöver fokusera lite på att simma i öppet vatten för att lära mig navigera bättre samt att jag inte skall dras med i snabbsimmarnas tempo. Dessutom bör jag lära mig att börja dra av dräkten springandes, annars kan jag lika gärna vänta tills jag kommit fram till cykeln.

Efter loppet blev vi intervjuade en lokal tidning, tror att reportern sa "Södran". Runner´s Five gör allt för publicitet.

Tack Alex och Miranda för en kanondag och grattis Miranda till din första triathlon. Dessutom ett stort tack till Karin som rattade Saaben, jobbade hårt med kameran och hejade på oss för allt tygen höll.