Fredagens pass var ju ett riktigt debacle. Resultatet av passet blev ett löfte till mig själv att vila resten av påsken för att kroppen nog behövde det. Löftet höll inte speciellt länge, till idag för att vara exakt. En hel dags vila alltså. Lyllos min kropp! Vore det inte för att Stefan började prata träning imorse hade det nog blivit vila. Vi hade sedan tidigare pratat om att springa ihop idag, så då kunde jag bara inte backa. Men, jag ångrar det absolut inte. Vi kom iväg vid fyra i ett kanonväder och sprang tillsammans i 10km, sedan avrundade jag med 3km i maratempo. Jag är supernöjd med att benen kändes så mycket fräschare och dessutom superkul att vi kunde springa tillsammans. Stefan var nog nöjd med en pacer som vägrade låta honom sacka eller gå, det blev tydligen en fin putsning av bästatiden på varvet.
Bilden ovan är ganska exakt 5 månader gammal och temperaturskillnaden var cirka 45 grader.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar