Har man inte bröd...

...får man väl äta limpa, eller vad var det Marie Antoinette sa? Tankarna gick ju runt cykelpremiär eller Kastellholmsrundan, men föll istället på att hänga med Miranda och Susanne runt sjöarna. Bonuslöpare, förutom jag själv, var Sara som Susanne lurat ut till förorten. Jag kände direkt igen henne eftersom det var henne jag köpte mina DS Trainers av i somras, min present till mig själv efter pb på Stockholm Marathon. Löpning i denna konstellation blev inte direkt lång, Miranda var inte i slag och Susanne hade tidsbrist. Så jag bestämde mig för att följa Sara till Centralen, på så sätt fick jag ihop några bonuskilometrar och dessutom lära känna Sara lite bättre. Ganska snabbt kom jag på varför jag kände igen henne direkt, förutom att hon är trevlig så förstod jag att hon är genuint intresserad och kunnig på löparutrustning och speciellt skor. Det var ju därför jag köpte mina DS Trainers av henne.

På väg in mot Centralen passerade vi min kollega Anette som var ute och promenerade, vi hann växla några ord innan jag drog vidare. Hon sig ut att njuta i alla fall. Vädret var fantastiskt skönt och i lä hade man lätt kunnat ha kortbyxor, men jag hade vintertights kom jag på när jag kom hem.

Vid Centralen lämnade jag Sara och vände hemåt igen. När jag passerade 20km började benen göra sig påminda, de har ju varit lite slitna sedan backlöpningen i tisdags. Men jag kämpade på. Med en liten bit hem så såg jag Anette igen, den här gången sollapande i en brassestol. Anette är verkligen en riktig livsnjutare. Efter lite småprat så fortsatte jag sista biten hem.

Totalt fick jag ihop 27km på 2,5h, snittpulsen låg på 133 slag/min vilket motsvarar 72%


- Posted using BlogPress from my iPhone