Imorse tog jag sovmorgon och åkte ut till Barkarby för att införskaffa balkongmöbler, titta på grill och lite annat för att vara väl förberedd inför sommaren. Men regnet förtog känslan, så det blev inga inköp. Eller, det blev en del cykelnödvändiga saker istället som väst, strumpor, keps och lite annat smått. Det gick så mycket lättare än det förstnämnda. Var det ett tecken på att jag är på väg upp ur svackan?
Väl hemma så snörade jag på mitt löparskorna och joggade bort mot Ursvik, där jag tänkte ta en sväng runt milspåret. Efter någon kilometer började jag tänka på Extremebanan, men nä. Eller? Kanske. Nä. Eller? När jag började närma mig vägskälet ser jag en äldre man ta Extremen, så jag såg det som ett tecken. Jag tog också Extremen. Och det ångrade jag verkligen inte, benen svarade också positivt på mitt val. Och som de får jobba i det kuperade spåret. Dock så kändes spåret extremt kort idag, antingen har jag sprungit fel eller så har de kortat av det med en dryg kilometer eller så. Eller var det också ett tecken på att jag är på väg ur svackan?
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar