Vansbro Triathlon

I lördags körde jag min första lite längre Triathlon, efter att tidigare ha kört två stycken på olympisk distans. I Vansbro kör man en halv ironmandistans, vilket betyder 1900m simning, 90km cykel och 21km löpning, och det blev som jag tänkt mig en bra utmaning inför årets huvudmål som är Ironman i Kalmar senare i sommar.




Efter jobbet i fredags hämtade jag upp Karin, Anna och Micke som jag skulle kampera med under helgen. Karin och Anna skulle simma både tjejsimmet och Vansbrosimningen, tufft schema alltså, medan Micke agerade chaufför, materialförvaltare och supporter.

Vi övernattade hos Mickes föräldrar i Fagersta och behövde på så sätt inte kliva upp mitt i natten, utan bara lite tidigare än en vanlig lördag. Dessutom fick vi en fantastisk service, då mamma Ulla klev upp och kokade gröt, ägg och kaffe åt oss. Grymt!

Med Ring så spelar vi på radion gick bilresan upp till Vansbro hur snabbt som helst. Frågorna kunde vi såklart varenda en och som grädde på moset önskade någon Just idag är jag stark med Kenta. Vilken grej!




Kort innan Vansbro dyker detta upp. Vilken tjej!

Väl framme i Vansbro släppte vi av tjejerna och begav oss mot "mitt" tävlingsområde. Cykeln skulle riggas och jag skulle byta kläder. Sällan packar man väl i och ur grejer lika ofta som inför en tävling, och speciellt en triathlon då med alla grejer man har där.











Men när väl grejerna är på rätt plats är det bara att köra. Eller om det är då man kommer på att man skulle gått på toa.





Sen är det bara att ge sig iväg.





Klockan tolv gick starten och jag hade seedat mig själv en bit bak för att slippa den värsta trängseln. Jag tyckte att jag kom iväg rätt hyggligt och att navigeringen gick rätt bra, även om det kanske inte var några svårigheter med allt folk i vattnet. Simningen gick på 45min vilket jag är rätt nöjd med, mest nöjd med känslan såklart.

Sedan kommer cyklingen. Efter en riktigt långsam växling gav jag mig för att trampa på. Till en början kändes det ganska bra faktiskt, men så småningom övergick den känslan till något mer negativt. Inte mycket kändes bra, vilket även klockan visade. Jag tappade fyra minuter per varv, varje varv var 30km, och det är jag inte förvånad över för precis så kändes det.

Sedan kommer vi till löpningen, det roliga alltså. Varvtiderna där låg på 31:22, 31:29 och 31:56, det är jag riktigt nöjd med





Såhär nöjd ungefär.

In alles blev det en riktig höjdarhelg. Skitvädret på söndag och trafikkaoset kan vi lämna därhän.

Tack Karin, Anna, Micke, Ulla, Per och alla andra som jag fick hänga med i helgen!

Och tack till arrangörer, funktionärer, publik och medtävlare för en fantastisk tävling!

Sist men inte minst, grattis Emma och George för era fina pallplatser! Hoppas att ostkrokarna smakar!

- Posted using BlogPress from my iPad