Idag var det så dags för tredje delen av crawlkursen på Kronobergsbadet. Min form har ju varit lite sisådär sedan i torsdags, då jag ställde in ett pass för halsont. Jag är riktigt stolt över det beslutet. I morse kändes halsen ok och jag hade ingen feber, så då var det ju inget att fundera över. Back on track, helt enkelt!
I vanlig ordning när jag har god tid på mig så kom jag iväg alldeles för sent. Jag hittade en parkeringsplats på behörigt avstånd, så det blev en rask promenad till badet. Väl framme hade jag sex minuter på mig att byta om och duscha, tur att det är simning och inte hockey.
Passet började med att vi fick titta lite på film hur det skall se ut och hur det inte skall se ut, jag vet inte vilket jag snappade upp mest av. Efter filmstunden så hoppade vi i bassängen och började köra Stålmannen, ni vet när man ligger på sidan med ena armen utsträckt och kör benspark. Den här gången var jag tydligen för mesig, så jag blev beordrad att öka på lite. Schyssta klubben, det är ju skitjobbigt ju! Allt eftersom så filmade läraren när vi frisimmade och visade och gav feedback individuellt. Mig sparade han till sist. Schysst? Nej, jag fick ju ligga och köra Stålmannen skitlänge. Men, tillslut var det så min tur att bli filmad. Det enda jag var riktigt bra på var tydligen att andas, för då vred jag upp kroppen tillräckligt bra. Annars var jag dålig på att sträcka ut, jag var dålig på att rotera, jag var dålig på att sticka ner handen i rätt vinkel och jag bensparkade dåligt. Summa sumarum, kom jag överhuvudtaget frammåt? Jodå, det gjorde jag och feedbacken var bra och säkerligen rätt. Jag tycker att det är skönt att ändå ha några fasta punkter att tänka på, det gör träningen mycket enklare.
Så, i morgon är det provträning med Stockholm City Triathlon som gäller och då blir det simning igen. Nice!
lördag 13 november 2010
Vimmelkantig fredag
Detta är en träningsblogg och då borde jag ju också hålla mig till att blogga om träning. Men, jag måste bara få göra ett litet inlägg om min aningen märkliga upplevelse igår.
Jag tar det från början. Jag har länge haft ett större födelsemärke vid höger öra, jag vet faktiskt inte hur länge jag haft den men den har irriterat mig i kanske 10-20 år. Men jag har aldrig riktigt kommit till skott att göra något åt saken. Jag har, eller hade, även ett födelsemärke på vänster "lats" och för någon vecka sedan så upptäckte jag att den blivit större och intagit en klart mörkare färg. Shit, tänkte jag, har jag åkt på cancer? Så jag bokade akuttid hos läkare för undersökning och fick tid någon dag senare. Akut fick en helt ny innebörd den dagen, först tog det fem timmar innan de ringde tillbaka och sedan fick jag som sagt tid någon dag senare. Jag måste medge att jag hade en viss oro i kroppen när jag väntade på att få träffa läkaren, men väl på plats så fick jag preliminärt lugnande besked. Det var nog bara skavsår från lite tajta träningströjor. Skönt!
Igår skulle då dessa födelsemärken opereras bort. Märket på latsen klippte de bara bort lite brutalt och sedan på med ett plåster. Det i ansiktet var dock en större operation. Det började med att jag fick en bedövningsspruta och sedan blev jag lagd under ett skynke med endast ett hål stort som en femkrona lite drygt. Jag var vaken under hela operationen och kunde följa deras diskussioner kring borttagandet och huruvida de skulle lägga ett stygn eller två eller kanske inget alls, även den nya tunna tråden diskuterades. Hm, spännande!
Jag kände såklart att jag var lite bedövad, men det dröjde kanske en timme eller så innan jag märkte det mer tydligt. Höger ansiktshalva hängde inte riktigt med. När jag satt mig vid min arbetsplats så upptäckte direkt mina kollegor att allt inte stod rätt till, de tyckte att det såg riktigt roligt ut och spann naturligtvis vidare på ämnet. De tyckte att min oförmåga att höja höger ögonbryn gjorde att jag fick ett lite "charmörigt" utseende och var direkt olämplig att skicka ut på kundbesök, eller vad det var. Vidare så reklekterade de över att jag använder mina ögonbryn väldigt mycket när jag pratar. Se där. Jag var naturligtvis tvungen att kolla in företeelsen i en spegel, och ja höger ögonbryn hängde verkligen.
När sedan bedövningen började släppa så kände jag mig alldeles vimmelkantig, fick en aning problem med balansen och fick lite ont i magen. Under kvällen så hade jag lite värk i området kring det borttagna märket, men det är kanske inte så konstigt eftersom stygnen sitter ganska nära tinningen som jag tror är ett ganska känsligt område.
Så, där fick ni ett aningen udda inlägg för en träningsblogg. Men i brist på träningsinlägg hoppas jag att ni har överseende med det.
Jag tar det från början. Jag har länge haft ett större födelsemärke vid höger öra, jag vet faktiskt inte hur länge jag haft den men den har irriterat mig i kanske 10-20 år. Men jag har aldrig riktigt kommit till skott att göra något åt saken. Jag har, eller hade, även ett födelsemärke på vänster "lats" och för någon vecka sedan så upptäckte jag att den blivit större och intagit en klart mörkare färg. Shit, tänkte jag, har jag åkt på cancer? Så jag bokade akuttid hos läkare för undersökning och fick tid någon dag senare. Akut fick en helt ny innebörd den dagen, först tog det fem timmar innan de ringde tillbaka och sedan fick jag som sagt tid någon dag senare. Jag måste medge att jag hade en viss oro i kroppen när jag väntade på att få träffa läkaren, men väl på plats så fick jag preliminärt lugnande besked. Det var nog bara skavsår från lite tajta träningströjor. Skönt!
Igår skulle då dessa födelsemärken opereras bort. Märket på latsen klippte de bara bort lite brutalt och sedan på med ett plåster. Det i ansiktet var dock en större operation. Det började med att jag fick en bedövningsspruta och sedan blev jag lagd under ett skynke med endast ett hål stort som en femkrona lite drygt. Jag var vaken under hela operationen och kunde följa deras diskussioner kring borttagandet och huruvida de skulle lägga ett stygn eller två eller kanske inget alls, även den nya tunna tråden diskuterades. Hm, spännande!
Jag kände såklart att jag var lite bedövad, men det dröjde kanske en timme eller så innan jag märkte det mer tydligt. Höger ansiktshalva hängde inte riktigt med. När jag satt mig vid min arbetsplats så upptäckte direkt mina kollegor att allt inte stod rätt till, de tyckte att det såg riktigt roligt ut och spann naturligtvis vidare på ämnet. De tyckte att min oförmåga att höja höger ögonbryn gjorde att jag fick ett lite "charmörigt" utseende och var direkt olämplig att skicka ut på kundbesök, eller vad det var. Vidare så reklekterade de över att jag använder mina ögonbryn väldigt mycket när jag pratar. Se där. Jag var naturligtvis tvungen att kolla in företeelsen i en spegel, och ja höger ögonbryn hängde verkligen.
När sedan bedövningen började släppa så kände jag mig alldeles vimmelkantig, fick en aning problem med balansen och fick lite ont i magen. Under kvällen så hade jag lite värk i området kring det borttagna märket, men det är kanske inte så konstigt eftersom stygnen sitter ganska nära tinningen som jag tror är ett ganska känsligt område.
Så, där fick ni ett aningen udda inlägg för en träningsblogg. Men i brist på träningsinlägg hoppas jag att ni har överseende med det.
fredag 12 november 2010
Inställt simpass
Igår var planen att köra ett simpass i Åkeshov. Men under dagen igår så ökade tveksamheten ju längre dagen gick eftersom jag hade en aning halsont. I bilen på vägen hem så bestämde jag mig för att ställa in, jag ville inte förvärra något inför helgen eftersom det är crawlkurs på lördag och infoträff med Stockholm City Triathlon på söndag och det vill jag absolut inte missa.
Idag har jag fortfarande ont i halsen, men jag är i alla fall feberfri vilket jag tror att jag var igår också. Så nu får vi hoppas att det onda försvinner till imorgon. Det ironiska i detta är att jag aldrig brukar vara sjuk, det är nog minst ett år sedan jag fick ställa in ett pass pga det.
Hoppas att ni andra fick träna igår i alla fall, det unnar jag er.
Idag har jag fortfarande ont i halsen, men jag är i alla fall feberfri vilket jag tror att jag var igår också. Så nu får vi hoppas att det onda försvinner till imorgon. Det ironiska i detta är att jag aldrig brukar vara sjuk, det är nog minst ett år sedan jag fick ställa in ett pass pga det.
Hoppas att ni andra fick träna igår i alla fall, det unnar jag er.
onsdag 10 november 2010
Vintersulor på!
De senaste dagarna har det hetaste samtalsämnet rört snö, halka och vinterdäck. Åtminstone på min arbetsplats. Några bytte för någon vecka sedan, andra i helgen, någon igår kväll, en annan lämnade in imorse. Själv så har jag lugnt väntat ut det värsta. Eller, värsta och värsta, jag tyckte att det gick ganska bra att ta sig hem från jobbet igår och idag gick det ännu bättre. Men när det kommer till löpning så tänker jag annorlunda.
Förra året köpte jag ett par "vinterskor", Asics GT 2150 svart. Det köpet kan nog rankas som ett av mina värsta köp någonsin alla kategorier. Jag fick sådana fruktansvärda blåsor som tog flera veckor och att antal paket Compeed att utplåna. Detta hade jag nästan helt glömt bort när jag idag tänkte lufta dom för första gången sedan förra vintern. Men jag blev påmind om det under kvällens löppass, inte så att jag fick några blåsor men jag fick lite känningar. Av den anledningen och att det överlag kändes stelt och kantigt, kanske beroende på att det var halt och moddigt bitvis, så kapade jag det tänkta passet med ca 2km.
Kvällens pass blev:
9km på 50min (5.34min/km)
Medelpuls 129 slag/min ( 70% av max)
Efter löpningen så tränade jag lite "Stockholmsmuskler", överkropp helt enkelt. Armhävningar med hopkrypning på gymboll, axlar mha gummiband och "löpsitups". Efter våran kroppssammansättningstest i söndags fick jag tips om att bygga lite muskler, så det är väl bara att köra igång. Hoppas att det var stockholmsmuskler som menades :)
Förra året köpte jag ett par "vinterskor", Asics GT 2150 svart. Det köpet kan nog rankas som ett av mina värsta köp någonsin alla kategorier. Jag fick sådana fruktansvärda blåsor som tog flera veckor och att antal paket Compeed att utplåna. Detta hade jag nästan helt glömt bort när jag idag tänkte lufta dom för första gången sedan förra vintern. Men jag blev påmind om det under kvällens löppass, inte så att jag fick några blåsor men jag fick lite känningar. Av den anledningen och att det överlag kändes stelt och kantigt, kanske beroende på att det var halt och moddigt bitvis, så kapade jag det tänkta passet med ca 2km.
Kvällens pass blev:
9km på 50min (5.34min/km)
Medelpuls 129 slag/min ( 70% av max)
Efter löpningen så tränade jag lite "Stockholmsmuskler", överkropp helt enkelt. Armhävningar med hopkrypning på gymboll, axlar mha gummiband och "löpsitups". Efter våran kroppssammansättningstest i söndags fick jag tips om att bygga lite muskler, så det är väl bara att köra igång. Hoppas att det var stockholmsmuskler som menades :)
Gårdagens gulaschsoppa
Jag skrev i gårdagens inlägg, avslutningsvis, att det vankades Gulaschsoppa. Hungern och den sena timmen gjorde att ett det inte blev något inlägg om det. Men bättre sent än aldrig, så här kommer receptet:
Jag finhackade två gula lökar och fyra vitlöksklyftor och stekte dom mjuka i smör i en gryta. När de såg bra ut så la jag i ca 500g köttfärs och stekte på. När köttfärsen nästan var genomstekt satte jag till några matskedar tomatpuré, en hackad röd paprika, en matsked kummin och paprikapulver. Sedan tillsatte jag en buljongtärning, en burk krossade tomater och en liter vatten. Detta fick puttra ihop ca en halvtimme. Till soppan tog jag en rejäl klick cremé fraiche. Resultatet ser ni nedan:
Jag finhackade två gula lökar och fyra vitlöksklyftor och stekte dom mjuka i smör i en gryta. När de såg bra ut så la jag i ca 500g köttfärs och stekte på. När köttfärsen nästan var genomstekt satte jag till några matskedar tomatpuré, en hackad röd paprika, en matsked kummin och paprikapulver. Sedan tillsatte jag en buljongtärning, en burk krossade tomater och en liter vatten. Detta fick puttra ihop ca en halvtimme. Till soppan tog jag en rejäl klick cremé fraiche. Resultatet ser ni nedan:
Soppan blev inte riktigt så bra som jag hoppats, men vad missade jag? En sak kan ha varit att jag gjorde den på köttfärs istället för grytbitar och att den inte fick koka tillräckligt länge. Men det måste varit något annat också, hjälp mig gärna, var det någon krydda jag missat?
tisdag 9 november 2010
Löpning i snö?
Vid lunchtid idag så tittade jag ut genom fönstret och blev så sugen på att köra ett löppass i snön. Men planen för dagen var simning, så det var bara att försöka komma hem helskinnad. Det var ju klass 2-varning och rapporter om besvärlig trafik. Som tur var så hade nog många tagit varningarna på största allvar och åkt hem tidigt från sina jobb, så redan vid fem var det inte speciellt mycket trafik varför hemfärden gick väldigt smidigt.
Kvällens träning var som sagt simning, jag körde en timma i Sundbybergs simhall. Jag började med 400m i streck och sedan blev strecken kortare och kortare, först 200m sedan 100m och sista körde jag 50m. Totalt tror jag att det blev 1500m.
Nu vankas det sen middag, en gulaschsoppa som jag slängt ihop. Hoppas att det smakar!
Kvällens träning var som sagt simning, jag körde en timma i Sundbybergs simhall. Jag började med 400m i streck och sedan blev strecken kortare och kortare, först 200m sedan 100m och sista körde jag 50m. Totalt tror jag att det blev 1500m.
Nu vankas det sen middag, en gulaschsoppa som jag slängt ihop. Hoppas att det smakar!
måndag 8 november 2010
Veckan som gick (v.44)
Okej, veckan som gick är inte så svår att sammanfatta. Träningsmässigt alltså :-) Två simpass och två löppass, men andra löppasset var ju inte vilket som helst det var ju faktiskt ett helt marathon. Lite drygt faktiskt.
Simning, 2h30min fördelat på två pass.
Löpning, 5h12min, 52,3km fördelat på två pass.
Reflektion - Fyra pass känns som ett minimum för en vecka, men det faktum att ett pass var en marathon gör att det nog var rimligt ändå.
Veckan som kommer planerar jag att simma fyra gånger och springa två. Två plus ett under veckan och i helgen blir det löpning på lördag förmiddag och simning/crawlkurs på eftermiddan och på söndag blir det infoträff med Stockholm City Triathlon och sedan avslutning med ett simpass.
Simning, 2h30min fördelat på två pass.
Löpning, 5h12min, 52,3km fördelat på två pass.
Reflektion - Fyra pass känns som ett minimum för en vecka, men det faktum att ett pass var en marathon gör att det nog var rimligt ändå.
Veckan som kommer planerar jag att simma fyra gånger och springa två. Två plus ett under veckan och i helgen blir det löpning på lördag förmiddag och simning/crawlkurs på eftermiddan och på söndag blir det infoträff med Stockholm City Triathlon och sedan avslutning med ett simpass.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)