Jo, det var det ju. Det var ju faktiskt igår som jag satte igång Gulaschen och idag fick jag skörda frukterna, så att säga. Gulaschen blev grymt bra, stark som tusan och köttet hade fått koka precis lagom.
En sak som däremot inte var igår var senast jag sprang med lätta ben, men ikväll var det verkligen så. Efter jobbet mötte jag upp Mia och Miranda för en liten sväng runt sjöarna. Den första kilometern var allt annat än lätt, benen var grymt träningsvärksstela efter söndagens cirkelträning. Men allteftersom passet gick så kändes det lättare och lättare för att tillslut kännas riktigt bra. När jag kom hem igen så kände jag bara för att fortsätta springa, jag hade lätt kunnat springa en timme till. Lätt!
Grymt skönt att benen redan känns fräschare, det trodde jag inte i lördags då de var rejält sega, slutna och ömma. Då var det endast det trevliga sällskapet i form av Mia som gjorde att jag genomförde passet, det hade nog blivit en taxi sista biten annars. Dagens pass var minst lika trevligt, även om inte vädret var lika fint, och samtalsämnet nummer ett var såklart Norgetrippen i helgen. Det är ju mycket som ska planeras, ska färdgodiset vara klart eller finns det tid att stanna på vägen etc. Ett annat var varför det är så ont om kenyaner bland ultralöparna, det var faktiskt klubbkompis Micke som joggade med oss en bit som tog upp ämnet. Själv har jag aldrig reflekterat över det.
Tack för ikväll vänner!
- Posted using BlogPress from my iPad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar