Helt okej onsdag!

Idag har det varit en riktigt bra dag, på många sätt. Inte minst vädret har ju varit kanon.

Imorse träffade jag min blivande chef Caroline och skrev papper. Jag ser verkligen fram emot att bli en lyhörd, tävlingsinriktad, passionerad och ärlig expert.

Sedan vankades det skidor på tv. Och inte bara det, Mia och Malte kom och gjorde mig sällskap. Malte var lite svårbjuden, men Mia verkade i alla fall tycka att semlan smakade. Nästa år Malte, då är det du och jag som äter semlor! Men fruktpuré är ju inte fy skam heller. Malte visade stort intresse för skidorna och tyckte att Johan Olsson gjorde en stark insats, men att mot Northug var det inte mycket att göra. Bara att hålla med.

I eftermiddag tog jag en sväng runt sjöarna för att se hur långt jag kommit i återhämtningen från förkylningen, och det är nog en liten bit kvar innan jag kan börja träna på riktigt igen.

Soliga roliga söndag

Igår kom Krister på den fantastiska idén att vi skulle åka ut till Bisslinge och åka skidor idag. Tänk vad ett glas rött kan föda goda idéer. Ja, jag tände i alla fall till direkt. Jenny tände också på idén, och det utan ett glas rött.

Det blev 15 underbara kilometrar runt den soldränkta golfbanan. Alltså golfbanor är ju faktiskt bäst på vintern, i alla fall en sådan här dag. Vi turades om ösa beröm över vädret och spåren tills vi ledsnade. Jag tror minsann att jag faktiskt fick lite färg i ansiktet också. Och lite värk i axlarna.

Ja, ni förstår att vi hade en kanondag va?

Nu gör det faktiskt inte så mycket ifall det inte blir någon mer skidåkning den här vintern. För det blir det väl inte?

Tillbaka?

Ja, jag hoppas verkligen det. Det är verkligen inte roligt att stå på läktaren och se på när alla andra, med något undantag, bara tränar och tränar. Sen inbillar man sig säkert en hel del också, det är säkert inte så att alla alla passat på att träna eller träna extra mycket just den här veckan som jag legat däckad och förkortat soffans livslängd med säkert ett år. Apropå det måste jag nog byta plats på kuddarna så att de slits jämnt. Notera!

I alla fall, idag har jag hursomhelst varit ute och testat av kroppen. Jag har läst någonstans att man är inte frisk förrän man kan springa en mil, men det testet vågade jag mig inte på. Det var inte utan besvär som jag utförde mitt test, det kändes att det inte var igår som jag sprang senast. Exempelvis drog det till lite i baksida lår när jag skulle knyta skorna. Sedan så tyckte jag att jag hade synrubbningar, men det berodde nog på att verkligheten inte återger lika skarp bild som min LG. Men allt eftersom så kändes det allt bättre, mot slutet kändes det nästan som att jag sprang på riktigt. Det finns kanske ett liv efter en dödsförkylning trots allt.

Nu laddar vi för Melodifestivalen, det ser ut att bli en jämn omgång. Jag tycker att det ska bli spännande att se Ralf Gyllenhammar, sedan känns Ulrik Munther rätt klar. Army Of Lovers och Robin går till andra chansen med Behrang Miri som outsider.

Vad tror ni?

Sugit!

Det var så konstigt.

Det kom så oväntat.

Jag hade inte känt något.

Men så när jag bytte om till löparkläder började något kännas lite konstigt. Okej, det brukar ju alltid lösa sig bara man kommer ut. Men det gjorde det inte. Från första steg så kändes det segt, men jag genomförde passet. Eller, jag gjorde så gott jag kunde. Jag körde ett fartlekspass som faktiskt gick långsammare än ett vanligt distanspass.

Kvällens simning blev såklart inställt.

Nu är det bara att vänta och se var detta tar vägen.


- Posted using BlogPress from my iPad

Lugn start

Den här veckan har verkligen börjat lugnt och fint, helt enligt träningsplanen. Igår fuskade jag lite och körde styrka, men det får man väl göra när man har vilodag. Idag fortsatte det med en lugn runda runt sjöarna. Och ikväll blev det lugn simning med klubben, jag gick ner en bana för att inte luras med i något högre tempo.

Dagens loop bestod av 400m truckarfart, 6x50m progressivt, 4x50 ryggsim och 2x50 fart(första 15m MAX). Lugnt och fint, som sagt, jag fokuserade mycket på att sträcka ut och ta långa fina armtag. Även huvudposition och andning tänkte jag en del på.

Inga dåliga väder?

Nä, det kanske inte finns några dåliga väder utan bara dåliga bortförklaringar. Men idag tyckte jag i alla fall att det kändes bättre att träna inne än ute, jag fick ju till både löpning OCH lite tyngre styrketräning än vad jag kan få till hemma på mattan. Jag tror till och med att löpningen blev bättre än vad det blivit att sladda runt ute i snön.

Frågan är hur det kommer att se ut imorgon då det står långa intervaller på schemat, blir det såna på bandet också? Hoppas inte det.

Korta snabba och lite andnöd

Dagens träning har bestått av ett löp- och ett simpass, det börjar nästan bli en rutin på tisdagar numera. Kanske också på torsdagar.

Löppasset bestod av korta intervaller, 40s hög fart och 20s vila emellan och dessa gjorde femton gånger. Tanken är att de snabba musklerna, eller muskelfibrerna, skall få jobba lite samt att bättra på konditionen. Tyvärr var inte underlaget tillräckligt bra för att få upp någon vidare fart vilket ledde till att jag inte blev så trött som jag hoppats på. Tur att jag hade simningen också.

Simningen ja. Micke hade knåpat ihop en loop på 400m truckarfart, 6x50m prog 1-3 (med en loop, en roll och en TD per längd), 200m femtakt och 2x50m (första 15m MAX). Lungorna fick jobba på duktigt på allt utom fyrhundringen, stundtals kändes det som att jag höll på att drunkna. Men det är ju också ett sätt att träna konditionen på.

I bilen på väg hem från träningen var Evy Palm med på radio, tänk att hon peakade vid 47 års ålder. Snacka om ett levande bevis på att det aldrig är för sent att börja springa. Vilken superkvinna!