Äntligen!

Äntligen kom jag i tid!

Äntligen fick jag till mitt tretimmars spinningpass!

Äntligen har jag provat mina nya fina skor!

Förra lördagen skulle jag ju köra mitt första tretimmars spinningpass, men pga urusel planering blev så inte fallet. Men idag planerade jag bättre. Fick till och med vänta några minuter på att bli insläppt. Bra där!

Det var ett riktigt tufft pass vi bjöds på. Först värmde vi upp i 30 minuter för att sedan kliva på två stycken 19-minutersintervaller med 4 minuter vila emellan. När dessa intervaller var klara och vi fått trampa av oss lite så klev vi på lite tuffare och ganska lång backcykling varvat med snabbtempo. Passet avslutades sedan med att vi körde två stycken 20-minutersintervaller med 2,5 minuter vila emellan, en grymt jobbig avslutning alltså. Pannbenet fick sig helt klart en utmaning idag.

I vanlig ordning avslutade jag passet med 20 minuter på löpbandet och idag gjorde jag det i mina nya fina skor. Mina nya Asics Hyperspeed är ett par lättviktsskor som jag tänker springa lite kortare lopp i, möjligen att jag kör en halvmara i dom även om jag vet att det funkar att springa en hel mara i dom.

Vassa va?

Uppladdning

Havtornspannacotta med lakritsflarn

Igår kväll var jag ute med mina kollegor och hade lite trevligt på Berns Asiatiska, eller Berns restaurang om man så vill. Vi åt en massa små rätter på typ tapas-style och det var grymt gott, kan verkligen rekommendera det om man är ett större sällskap. Till efterrätt åt jag Havtornspannacotta med lakritsflarn, även det riktigt gott. Tack för igår kära kollegor!

Men men, idag är det vardag igen. Nåja. Det är i alla fall lördag och då vankas det spinning och idag skall jag göra ytterligare ett försök att köra tretimmarspasset, men då borde jag ju inte sitta här och blogga. Well.

Ha nu en kanonstart på helgen så hörs vi snart igen!

Framsteg!

Ibland blir man glatt överraskad. Nyklippt och fin kom jag till simpasset igår kväll där vi skulle köra huvudserie på 5x200meter, vilket är en riktigt jobbig serie då man simmar med hög intensitet i knappa 4 minuter. För två veckor sedan körde vi testlopp på samma sträcka och då klämde jag in serien 3.50/3.55/3.55 och var väldigt nöjd med det. Så döm om min förvåning då jag startade upp med 3.30 på första 200-ingen. Shit, vad är det som hänt? Påföljande 200-ingar gick på 3.35/3.40/3.40/3.45, den långsammaste var alltså 5sekunder snabbare än den snabbaste på testloppet. Var det den nya frisyren som gjorde susen, eller de nya badbyxorna?

Ikväll blir det återhämtning, eller vila i alla fall, och i morgon bitti ska jag ge mig på ett försök att komma i tid till spinningen så att jag får testa ett helt tretimmarspass.

Kall onsdagslöpning

Onsdagar brukar betyda löpning med Miranda, så också ikväll. På väg hem från jobbet så taggade jag igång rejält när jag noterade att det kom lite lätt snö från himlen. Jag är väl lite eljest, eller annorlunda som det också heter, som gillar kylan och snön. Jag förstår liksom inte, man kan välja mellan att sucka och man kan välja att gilla läget. Det känns liksom inte att man kan göra så mycket åt saken, förutom att klä sig ordentligt. Visst, även jag ser fram emot att få springa i kortbyxor eller ta fram cykeln och köra ut mot ett somrigt Ekerö. Dock så är jag helt säker på att de dagarna kommer tids nog.

Detta om detta, passet med Mirre var i vanlig ordning mycket trevligt. Då vi inte sprang en endaste minut tillsammans förra veckan fanns det en hel del att prata om, det var såklart spännande att höra om Ultrahelgen och hon kommit igång så bra med spinningen. Vi ska ju köra kafferacet runt Vättern tillsammans i sommar och jag vill ju inte göra hela jobbet själv :-) Miranda var lite seg sedan helgen och mina ben kände av gårdagens simpass med fenor, men det erkände jag aldrig.

Hoppas att det är fler där ute som njutit av kvällen med löpning, annan träning eller något helt annat.

Stream line!

Igår kväll var jag lite seg när jag åkte till Eriksdalsbadet för simträning, inte så att jag tänkte ställa in men det kändes lite jobbigt. Som tur var så stod teknikträning med Marcos på schemat, igen. Jag känner verkligen att jag saknat våra pass med honom, vi har haft ett uppehåll sedan december. Även om jag gillar den tuffa simträningen så uppskattar jag verkligen att i lugnt tempo få köra teknikövningar. För att berätta lite om passet så värmde vi upp med att köra 4x50m medley där vi körde varje simsätt i 12,5m. Helt ärligt så var det grymt skoj även om det säkert såg ännu roligare ut, fjäril är verkligen inte lätt. Hela passet körde vi med simfötter på, vilket gör det lättare att ta det lugnt och fokusera på tekniken. Alla övningar vi gjorde syftade till att hitta stream line, dvs ett läge där man glider så effektivt som möjligt, samt att hitta bra grepp i vattnet.

Efter passet var jag riktigt nöjd och påminnde mig själv om att det bästa sättet att ta sig ur en svacka är att träna, jag hade faktiskt lite Runner´s High-känsla.

Ikväll vankas löpning, hoppas på ett ganska långt pass. Varför inte en halvmara?

Ost- och skinkpaj med bladspenat

Nu är det allt bra länge sedan sist, men äntligen kommer det ytterligare ett recept ur Ferry Food LCHF. Igår efter mitt lätta distanspass så slängde jag ihop en Ost- och skinkpaj med bladspenat, lagom avancerat när man har fullt upp. En av fördelarna med att göra "paj" på LCHF-vis är att det är mycket enklare än att göra det på det traditionella. Häng med här så ska vi se ifall jag lyckas virra bort er.

Jag började med att sätta ugnen på 200 grader, la en klick smör i en pajform och satt den i ugnen så att smöret smälte. Anledningen till att jag smälter smöret så är att jag tycker att det är lite omständigt att smörja in formen på det "vanliga" viset. Medans smöret smälter så knaperstekte jag ett paket tärnad bacon, och lät det sedan rinna av på lite hushållspapper. När formen var färdigsmord la jag ett paket bladspenat, eller om det var babyspenat, i formen och "strösslade" sedan över baconet. Ovanpå det hällde jag en äggsmet gjord på 6 ägg, 1dl riven Västerbottenost, 2dl grädde samt salt och peppar efter smak. Sedan tjong in i ugnen. Efter 30 minuter, eller en lång varm dusch, var pajen klar att tas ut och inmundigas. Vill man kan man med fördel servera en sallad till.

Enligt boken skulle detta vara 4 "normala" portioner, eller 2 Ferryportioner. Jag tog en Ferryportion. Jag kan varmt rekommendera denna paj, eftersom den är både lätt att göra och riktigt god. För den som är rädd för bacon kan man ju alltid byta ut det mot rökt skinka eller annat man tycker om. Till middag, efter ett lyckat simpass, blev det sedan Biffräs med grönsaker och örtostsås vilken var grymt god, men den får jag lov att återkomma till.

Hoppas att ni vågar prova något av de rätter som jag testar här på bloggen, om ni gör det får ni gärna höra av er ifall ni fastnar för någon speciell.

Veckan som gick (v.07)

Veckan som gick innehöll många pass. Det började lite lugnt med att följde med Karin ut på lite gågg i måndags mest för som aktiv vila efter den tuffa helgen, sedan blev det siming/löpning/simning tisdag till torsdag följt av en välförtjänt vilodag på fredag. Lördagen körde igång med ett tre timmar långt spinningpass, dock missade jag första 20min, följt av 20min löpband. Söndagen började med 9,5km löpning runt sjöarna i det fantastiska vädret, sedan lunch följt av storstädning fram till simpasset med klubben. Simpasset var jag riktigt nöjd med då vi körde tränarledd teknikträning med Marcos.

Summering:

Simning, 3,5h fördelat på tre pass
Brick, 2h40min spinning + 20min löpband fördelat på ett pass
Löpning, 2h11min/22,5km fördelat på två pass
Gågg, 35min/4,5km fördelat på ett pass
Styrketräning, 30min

Reflektion:

Endast spinningpasset var riktigt tufft av dessa pass, så kanske kan denna vecka ändå räknas som lite återhämtningsvecka. Dock så var det ganska många pass och endast en dags vila. Veckan som kommer tänker jag köra lite färre pass, men jag hoppas få till något längre löppass då detta saknades denna vecka.

Ånger!

Okej, jag erkänner. När jag strax före 13 klev ut från gymmet så ångrade jag det jag sa imorse. Det kändes faktiskt lite synd att ha suttit inne hela förmiddagen och kliva ut i det perfekta senvintervädret och konstatera att det inte blir mer träning idag. Jag sneglade upp mot Hammarbybacken och avundades de som fick vara där, jag spanade in löpare efter löpare som jag passerade och bara ville hänga med dom, jag tänkte att jag kanske skulle slänga in skidorna i bilen när jag kommer hem och ge mig iväg till närmsta skidspår och bränna av några kilometer. Men det är nog klokast att hålla i hästarna och låta kroppen återhämta sig efter spinningen, åtminstone måste jag ju få i mig en sen lunch så att kroppen får något att arbeta med.

Passet då? Jo, jag kom iväg lite väl sent och körde sedan fel så jag kom inte igång förrän tjugo över nio. Det är inte så roligt att komma in när alla funnit sig till rätta och är uppvärmda och skall gå på den "riktiga" träningen. Så medans de andra började trampa tungt uppför så var jag tvungen att sitta och trampa igång benen för att få igång benen och få värme i kroppen. Efter en kvart eller så kom jag "ikapp" de andra och hängde på i den tunga körningen. Passet avslutades med nio stycken tuffa intervaller á 30 sekunder, det låter kanske inte så tufft men att köra maxtempo med så mycket motstånd man klarar är inte att leka med. Hur skönt som helst!

En lite rolig grej från passet var annars att vi körde en sväng där alla presenterade sig vid namn och ledare Sten hintade om att set skulle bli förhör på det, vilket alla trodde var på skoj. Men det visade det sig itne vara. Av en ren tillfällighet hade jag hamnat mellan Emil, som jag träffade på Vintermaran i november, och Robert, som jag pratade med på ett simpass förra veckan. Emil, som satt på min vänstra sida, skulle presentera mig och jag skulle presentera Robert, som följdaktligen satt på min högra sida. Emil presenterade mig som "en av de han sprang sin första mara med" och jag presenterade Robert som "bokförläggare som är gammal i gamet" och det lät som att vi kände varandra ganska väl trots att vi bara träffat varandra någon enstaka gång.

Nu blir det återhämtning till 100% fram till simningen imorgon kväll. Eller kanske en liten runda runt sjöarna imorgon. Kanske.

Hoppas att ni andra tagit väl tillvara på det fina vädret idag.

Bakslag?

Gomorron!

Vad tänkte ni när ni klev upp i morse och kollade termometern? Själv så smålog jag och tänkte att det var tur att jag bokat in spinning idag och inte någon utomhusaktivitet, typ Öfvre All In. Vi hade verkligen bra timing att det eventet kördes förra helgen och inte denna. Det är strålande fint väder ute, men det var -20 grader när jag klev upp. Det skall bli skönt att sätta sig på en spinningcykel och svettas i tre timmar istället för att vara ute och frysa. Bara bilen startar.

Detta är mitt första tretimmarspass så det skall bli spännande att se hur det kommer att gå, misstänker att vattenflaskorna kommer att behöva fyllas på några gånger.

Ha nu en kanonlördag!

Från Martina Haag till Lung Buster - vilken kväll!

Igår kväll var en riktigt hektisk kväll. Direkt efter jobbet åkte jag till Kista för att lyssna på en föreläsning med Martina Haag om hur man kan vända motgång till framgång och vikten av att hålla fast vid sina drömmar för att de inte skall försvinna. Martina är författare och skådespelare, men även en hängiven löpare och kolumnist i Runner´s World. Jag har aldrig läst någon bok av Martina och ej heller sett henne i någon film vad jag vet. Dock var det intressant att höra henne berätta om hennes resa från en udda fågel på Lidingö till uppskattad författare, speciellt roligt var det att höra att man kan lyckas inom det gebitet trots att man går ut högstadiet med 0,7 i snitt. Martina är en härlig berättare som aldrig drar sig för att använda sig själv som exempel även om det innebär att hon blottar sig totalt. Hennes budskap var dels man aldrig skall ge upp, även om man gjort bort sig inför Björn&Benny, för att nå sina drömmar samt att om släpper lite på sin hårda fasad  och släpper in folk lite närmare in på livet så kommer man att få ett lyckligare liv. Jag fick mig helt klart lite tankeställare, skall nog jobba lite på det där med fasaden. Akta er där ute!

Efter föreläsningen åkte jag förbi Åkeshovs simhall och släppte av Karin och åkte sedan till Eriksdalsbadet för träning med klubben. Dock han jag få i mig lite mat denna gången, till skillnad från förra föreläsningstillfället för två veckor sedan. Passet bestod av en del teknik, 3x100m Lung Buster med dolme i femtakt dvs andning på var femte armtag och en huvudserie på 8x50m aerob tröskel. Lung Buster är roligt för man känner verkligen skillnad mellan att köra tre- och femtakt, kör man för hårt tar luften slut för tidigt och då känns det som att man skall sjunka. Bra då att man har dolmen som håller upp underkroppen.

Idag är det träningsledigt och vila som gäller, jag skall inte röra mig nämnvärt förrän klockan nio imorgon bitti då jag skall köra första tretimmarsspinningen. Spännande!

Gilla läget!

Känner ni igen följande scenario? Ni sitter inne hela dagen medans solen skiner och temperaturen är några grader under noll och benen bara skriker att de vill ut och röra på sig. Efter jobbet kommer ni hem, byter om till löparkläder, ger er ut och suget är som bortblåst. Passet blir högst pliktskyldigt. Jag hade en sådan dag idag. I slutet av passet, när jag sprang in på VI för att handla, stötte jag på Lina. Eftersom Lina är student så har hon möjligheten att springa när det är ljust och det är jag lite avundsjuk på, jag vill också kunna springa mitt på dagen. Samtidigt tänker jag att man skall verkligen vara glad att man kan springa överhuvudtaget, att det är mörkt, kallt och moddigt är något man får leva med. Det gör en bara hårdare. Vi får helt enkelt gilla läget och vara tacksam den dagen det blir varmt, ljust och barmark.

Jag fick ihop 13km i alla fall, så jag får vara nöjd med kvällen.

Bitar föll på plats

"Idag var det ett riktigt bra pass! Det var en riktig aha-upplevelse, bitarna föll verkligen på plats." Denna reaktion fick en kvinna på min bana igår kväll, precis som om hon hade läst mitt inlägg innan hon åkte till passet. Vi känner inte varandra, varken vid namn eller annat, så att hon hade läst min blogg ser jag inte som troligt. Men det var så roligt att både höra hennes reaktion och att den stämde så väl överens med mitt tidigare inlägg. Personligen kändes det bra, men inte samma aha-upplevelse som denna kvinna hade.

Såhär såg kvällens pass ut:

200 insim


Teknik
2x50 enarms
2x50 catch-up
2x50 skovel
2x50 återföring

3x(4x50) Taglängdsfokus - vila 15-20
- Räkna armtagen. Första längden vanligt, därefter 1-2 armtag färre per längd.

100 Bad/Ej frisim

X x100 25 knutna - 25 vanligt start 2.40 eller vila 30
- Knutna: Försök att hålla LÅG frekvens. Avslappnad simning.
- Vanligt: Fokus på grepp, känn skillnaden på trycket mot armen. Fortfarande lägre frekvens än normalt, men öka farten och tryck på lite mer.

Avbad

Jag börjar fatta!

Kanske har jag tänkt det förut, men nu tror jag verkligen att jag förstår. Vår klubbs träningsupplägg, när det kommer till simning, är uppbyggda på fyraveckorsblock. Blocken består av två tuffa veckor, en testvecka och en återhämtnings-/teknikvecka. Vad är det då jag tror att jag börjar förstå? Jo, att återhämtningsveckan som vi nu är inne i är till för att bli så effektiv som möjligt i vattnet, att komma så långt som möjligt på varje simtag. Det hjälper ju inte att man vevar på med armarna ifall man samtidigt motverkar stream line. Det låter kanske som självklarheter, men för en löpare som jag som tror att det framförallt är hjärta och lungor som gör mig snabbare så måste jag inse att förmågan att "glida" genom vattnet är det som kommer att ge bäst effekt. När jag väl lärt mig det så kan säkert hjärta och lungor göra susen. Dock så gillar jag ju när jag får kämpa till den grad att det tjuter i luftrören och pumpen går på max. Men denna vecka är det total fokus på tekniken och pulsen skall vara så låg som möjligt.

Har jag fattat tror ni, eller är jag alldeles ute och cyklar?

Kalla steg

Igår närde jag en tanke om att springa hem från jobbet. Jag tänkte att om det tar cirka en timme att ta sig hem kommunalt, vilket jag skulle göra idag, och sedan byta om för att springa så skulle jag kunna springa 20km istället för 10km på ungefär samma tid. Fattar ni logiken? Av någon anledning så tappade jag bort tanken, vilket inte gjorde så mycket när jag såg termometern i morse. Hur blev det såhär kallt igen? När jag gick från jobbet till pendeln så kändes mitt avhopp inte så tokigt heller, men när tåget var 20 minuter försenat så pendlade mina tankar igen. Anyway, väl hemma vid sjutiden så bestämde jag mig för att följa med Karin ut och springa. Måste ju besegra kylan, så på med det varmaste jag har och ut bara. Cirka 35 minuter var vi ute vilket var ganska lagomt för min del, ville komma tillbaka lite lätt efter lördagens prövning. Efter löpningen passade jag på att köra lite coreövningar och avslutade med att köra plankan. Min veckoutveckling sedan jag började köra mina "tester" är jag helt klart nöjd med, 2.00 - 2.30 - 3.00. En halv minut per vecka alltså, tro hur länge det skall hålla i sig.

 

Kvällens outfit

Veckan som gick (v.06)

Veckan som gick var en aning märklig. Det började med en rejäl uppförsbacke då jag fick slita iväg mig själv till simningen, men avslutades med en riktig höjdare i form av Öfvre All In. Trots att det var kämpigt att ta sig till simpasset så kändes det ändå bra när jag väl kommit i bassängen och 17.05 på 800m måste jag vara ganska nöjd med. Onsdagspasset blev 19km tjatter med Miranda. Torsdagspasset blev återigen en positiv erfarenhet då jag förbättrat mina 200m-tider sedan förra testveckan för fyra veckor sedan. Sist men inte minst så avslutades den gångna veckan med 50km löpning i strålande solsken och trevligt sällskap då vi intog Öfvre Östermalms alla gator.

Summering:

Simning: 2h fördelat på två pass.
Löpning: 7h29min/69km fördelat på två pass.

Veckan som kommer är återhämtningsvecka vad gäller simning, så jag vet inte riktigt hur jag skall lägga upp den övriga träningen. Något löppass och troligen spinning på lördag räknar jag med. Men men, lite day by day.

Öfvre All In - En fantastisk upplevelse

Ja, vad skall man säga. Något som lät som en kul idé blev till en helt fantastisk dag. När jag läste om Öfvre All In på Funbeat så blev jag lite sugen, men eftersom det gick på en lördag då jag har spinningträning med klubben hade jag inte alls planerat att komma med. Men, som tur är kan man ta lite andra beslut än de "rätta" ibland.

Om vi skall ta det från början så mötte jag upp Miranda på Sundbybergs t-banestation strax före halv nio för avfärd mot Östermalmstorg. Vi tänkte nog inte till direkt när vi klev av, så vi kom upp vid just Östermalmstorg och inte nere vid Svampen där vi skulle träffas. Men, det blev en riktigt bra felavstigning eftersom vi passerade Grev Turegatan som var som ett vykort från Val Thorens eller liknande större alpby med decimetertjocka snölager på cyklar bland annat.

Väl nere vid Svampen hade de flesta redan kommit till rätta och stämningen var redan hög och förväntansfull. Lite bilder hann vi ta och lite lättare ombyte hanns också med. Prick klockan nio gav vi oss så iväg utefter Birger Jarlsgatan bort mot Valhallavägen med lite avstickare på tvärgator. Efter cirka en timma var vi tillbaka vid Svampen igen, och då hade vi "ringat in" hela Öfvre, i alla fall så som vi tänkt oss Öfvre. Sedan betade vi av bit för bit. Efter lite drygt två timmar hade vi passerat halvmara och "firade" det med snabblunch på Fältöversten. En kul anekdot från detta lunchbreak var att en av deltagarna glömde sin GPS-klocka inne på toaletten på McDonalds. Som tur var så hade en vänlig själ hittat den och listat ut i vilket gäng ägaren hörde hemma. Som hittelön ville finnaren ha två starköl, vilket alla trodde var ett skämt. Efter ett tag så kom finnaren tillbaka och sa att verkligen ville ha lite hittelön. Vilken sköning! Man lyckades skramla ihop 13 kronor, vilket torde räcka till en burk finöl.




Grefve Bernt af Hedlund förklarar Fältöversten eröfvrad.


Efter lunchen fortsatte erövringen av Östermalms gator. Efter cirka 30km så började höfterna att påminna om att vi sprang i en snömodd som man inte sett sedan, ja veckor tillbaka. Vid denna tidpunkt så började Miranda och jag prata om hur vi skulle göra, skulle vi fullfölja eller skulle vi bryta och istället springa hem till Sundbyberg. Det lutade mer och mer mot att vi skulle fullfölja. Efter 35km tog vi in på ett fik som heter Mocco och fyllde på med koffein och annan energi. Efter fikat stapplade vi iväg något frusna, men det brukar ju lösa sig ganska snart. Kilometrarna blev nu allt tyngre och tyngre samtidigt som det kändes att gatorna blev backigare och backigare. Jag har ju inga problem att springa uppför, men man skall ju utför också. Till slut började vi komma mot slutet på Bernts fina orienteringslista.



Bra precis sju timmar efter att vi startat denna erövring var vi tillbaka till Svampen igen. Enligt min klocka hade vi sprungit i 5h25min och tillryggalagt 48,5km. Alla var såklart väldigt nöjda, en av löparna hade tidigare som längst sprungit 30km vilket betyder ett prydligt nytt distanspersonbästa. Miranda och jag kunde inte nöja oss med detta, utan vi bestämde oss för att springa till T-Centralen för att kollekta de sista 1,5 kilometrarna. 50 kilometer betyder för mig tangerat distanspersonbästa.




Beviset för att jag idag blivit dubbad som LöparGrefve af Öfvre.


Summa summarum, eröfvringen av Öfvre Östermalm blev en riktig solskenshistoria. Inte minst påminner mina hettande kinder och läppar samt trötta ögon om detta. 

Öfvre erövrat!

Let's get ready to rumble!

Öfre All In

Idag byter jag ut spinning, brick, duathlon och allt vad det heter för LSD. Ett gäng löparentusiaster har bestämt sig för att inta Öfre Östermalm, vilket per definition skall vara "den Östra tårbit av Östermalm som utgörs av kvarteren mellan Karlavägen i Norr och Narvavägen". Det skall bli intressant att se ifall vi kommer att hålla oss inom dessa "gränser". Kanske faller det redan på mötesplatsen, som såklart är Svampen.

Nedan finns en länk över tänkt rutt.

Ha nu en härlig dag i det fantastiska vädret!

http://www.funbeat.se/tracks/index.aspx?RouteID=628246


Pst, för den oinvigde är LSD en förkortning för Long Slow Distance. Inget annat!

Idag var jag stark!

Jajamän, att ladda med Kenta funkade såklart. Trots lite folk på träningen/testet så är jag riktigt nöjd faktiskt. Dagens huvudserie var alltså testlopp över 3x200m och min serie blev 3.50/3.55/3.55 vilket skall jämföras med testet för fyra veckor sedan där serien blev 4.00/4.03/4.08. Något har alltså hänt, trots debaclet i söndags. Äh, dags att släppa det där nu va?

Tack för idag, slut för idag!

"Just idag är jag stark!"

Okej, jag bekänner, jag har inte nynnat hela dan. Nästan inget faktiskt. Men lyssna om ni aldrig hört den, ja lyssna även om ni hört den tidigare. Man riktigt känner att det är en kille som ofta är nere på botten, men som en dag har det riktigt bra. "Jag hör till de få som kan leva", vad säger man?

Kenta, le i din himmel!

Från "kostrådgivare" till "godbit"

Måste man kolhydratladda för att springa marathon?

Den frågan fick jag idag på jobbet. Jag har ju sett en tendens att när det kommer till träning och kost så blir jag inkallad som "expertvittne". Tydligen var man inte helt överens i frågan, så Åsa som också äter LCHF-kost kallade in mig till denna diskussion. Min spontana reaktion var såklart; Javisst! Sedan, sa jag, beror det såklart på vad man har för bakgrund och vad man egentligen menar med kolhydratladdning. Är man van vid att äta mycket kolhydrater och är van vid att kolhydratladda, så vore det såklart dumt att inte göra det inför ett marathon. Men är man en medelsvensson som är ovan vid att kolhydrattömma och kolhydratladda så tycker jag inte att det finns någon anledning att göra det inför ett specifikt tillfälle, ät då istället under hela loppet med jämna mellanrum. Jag vet inte riktigt var diskussionen landade, men när jag berättade att jag åkt Vasaloppet efter tre månader strikt LCHF och sprungit Stockholm Marathon på 3.32 med en aning kolhydrater de sista dagarna innan så blev det lite förvånade ansiktsuttryck. Men vadå, äter du bara kött och fett då eller? Ja, vill man uttrycka sig så slarvigt så visst. I huvudsak är det ju så, men man kan göra väldigt mycket spännande maträtter utan att för den delen blanda in ris, pasta och potatis. Det ska bli roligt att se ifall det blir fortsättning i ämnet imorgon, det kändes inte riktigt som att det bottnade helt.

En rolig avslutning på arbetsdagen, helt klart. Efter jobbet var det, i vanlig ordning, dags för onsdagslöpning med Miranda. Även det mycket trevligt, i vanlig ordning. Jag fick ihop 19km och de knappa två timmarna bara flög iväg, i vanlig ordning. Mycket snack om TEC idag, det är ju bara 60 dagar kvar till detta extrema lopp som Miranda skall springa och det börjar såklart pirra redan nu. Mycket som skall planeras med pacers, föda, utrustning och mycket, mycket annat. Jag måste säga att det är en helt otroligt tuff utmaning, Järnmannen framstår ju som ett ordinärt motionslopp i jämförelse.

Avslutningsvis måste jag bjuda på en "godbit" från förra veckan. Jag har gått och sugit på den sedan dess, men eftersom jag lovade i förra inlägget att detta skulle bli mer positivt så passar detta bra nu. Vi satt och åt lunch, en dag i förra veckan alltså, när min blogg kom på tal. Det var säkert jag som tog upp det, måste ju marknadsföra lite. Dock är mina kollegor lite svårflörtade. Efter en stund så brast någon ut; Fan, du är ju vår egen Blondinbella! Eller, Blondinballe kanske? Jag skrattade hejdlöst, troligen var vi fler som skrattade men jag var helt instängd i min egen skrattbubbla. Jag är inte helt säker på att jag kommer att byta "identitet", men det var fantastiskt roligt.

Från att ha startat dagen med ett ganska nedstämt inlägg så känns det nu mycket bättre. Imorgon hoppas jag på en stark dag som avslutas med fina testlopp. Imorgon skall jag nynna på Kentas "Just idag är jag stark" hela dagen. Tagga!

"Det kallas tvivel..."

"...det där som stör, det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör". En textrad av Lars Winnerbäck som ibland passar väldigt bra in på min sinnesstämning.

Vem är jag egentligen, mannen med humörsvängningar? I söndags morse var jag en drömmare och nu har jag förvandlats till Thomas Tvivlaren. Det går fort i hockey! Det började förstås redan i söndags kväll när jag bröt simpasset pga total avsaknad av ork. Jag låg bara och plaskade i vattnet, det kändes som kvicksand. Ju mer jag försökte kämpa, desto sämre gick det. Måndag var återhämtningsdag och då var det ju okej att gå på sparlåga, inget konstigt alls. Igår kväll var det dags för simbassängen och testlopp med klubben över 800 meter. På vägen till Eriksdalsbadet så hade jag en högst tvivelaktig känsla, inte så konstigt kanske med tanke på vad som hände i söndags. Under insim och teknikövningar kändes allt dock bra, men under låga perioder betyder det inte alltid något positivt. Varför känns det bra nu? När kommer det att brytas? Under testloppet gick jag ut hyggligt tufft och kunde inte släppa tanken om när det skulle spricka. Jag blev passerad av en snabbare simmare och av någon anledning gick det lättare då, trots att han simmat om mig fick jag ändå simma bitvis avvaktande. Klockan stannade på 17:05 till slut, men det konstiga är att jag inte känner något inför den tiden. Jag har simmat detta testlopp tidigare, första gången för åtta veckor sedan och då simmade jag på 18:20 och andra gången för fyra veckor sedan men då missade jag att ta tid. Så, jag har i alla fall kapat en dryg minut på åtta veckor och det borde jag vara nöjd med.

Jaja, det är väl bara att göra som Per Elofsson sa på sin tid; "Det är bara att bryta ihop och komma igen"

p.s
Jag lovar, nästan, att nästa inlägg skall bli mer positivt. Om jag så måste låtsas :-)

Veckan som gick (v.05)

Veckan som gick kan delas upp i två delar. Måndag till fredag var relativt lugn med träning tisdag, onsdag och torsdag. Men helgen blev desto tuffare, kanske på gränsen till för tuff. Lördagen innehöll ett långt duathlonpass, dvs löpning/cykel/löpning, fördelat på 15km/2h/11km med en totaltid på 4h21min. Söndagen följde upp med 9km återhämtningslöpning, 30min coreträning, några timmar storstädning av lägenheten följt av simpass med klubben. Simpasset skulle innehålla en huvudserie med 12x200m aerob tröskel, men jag kände direkt att jag inte var förberedd. Redan på tredje 200-ingen var jag redo att ge upp, men jag höll ut till men då gav jag upp. Lite väl tuff helg må hända.

Summering:

Löpning: 24km/2h21min fördelat på två pass
Simning: 2h45min fördelat på tre pass
Duathlon: 15km/2h/11km på 4h21min
Styrka: 30min

Upp som en sol och ner som en pannkaka

I morse när jag vaknade så sken solen och jag blev så grymt sugen på att ge mig ut och beta av sjöarna i ett lugnt och behagligt tempo och bara njuta. Efter en par koppar kaffe så snörade jag på mig mina Icebugs och trippade iväg ner mot Sumpan. Benen var inte superpigga, men inte direkt slitna heller vilket inte vore helt ologiskt efter gårdagens superpass. Ljudet från dubbarna under mina fötter var så skönt att höra, jag kunde snabbt konstatera att det nog var sista gången denna säsongen som de behövdes. Det är nästan barmark överallt nu. Mellan Lötsjön och Råstasjön kom ett gäng från Running Sweden ikapp mig, de höll nog 5-minuterstempo och jag fick verkligen fajtas med mig själv för att inte hänga på. Som tur var valde vi olika vägar efter en kort stund. Eftersom min styrketräning är gravt eftersatt har jag utmanat mig själv att stanna till vid tennishallen vid Råstasjön när jag springer runt sjöarna för ett kort pass. Dagens bortförklaring för att inte stanna till var att jag lämnat vantarna hemma och att jag förmodar att utegymmet är gjort av stålstänger. Dålig kombination. Väl hemma efter denna härliga, något för snabba, återhämtningsjogg så körde jag 30 minuter coreövningar istället. Avslutade med 2,5 minut planka, 30 sekunder bättre än förra lördan. Glädjande resultat, speciellt eftersom jag inte kört någon träning sedan dess och att jag redan kört nästan 30 min.

Efter passet slängde jag i mig lite äggröra, bacon och korv och sedan vankades det storstädning av lägenheten. Puh, inte min kopp te. Om man säger.

Efter några timmars städning var det dags för dagens andra pass, eller tredje om man så vill, i form av simträning med klubben. Sista tuffa passet innan kommande testvecka. På schemat stod 12x200 meter aerob tröskel. Redan när skulle hoppa i vattnet var det något som tog emot, men jag sa till mig själv att det skulle lösa sig bara jag kom i. Det gjorde det inte. Det var bara tungt. Dock gick första 200-ingen ganska bra, men sedan rasade det. Efter femte gav jag upp, kroppen ville inte. Huvudet sa go go go, men kroppen ville absolut inte. Det var bara att ge upp. Till min glädje så visade det sig att Aaron, spinningledaren från igår, också var helt slut och också bröt. Jag sa till honom att gårdagens pass måste varit grymt eftersom vi både tog slut så tidigt, han bara skrattade.

Det kändes förjävligt att bryta passet, men jag hade inget val. I bästa fall berodde det på gårdagens tuffa pass samt dagens tidigare pass i kombination av för lite energiintag. I sämsta fall är det en förkylning som besegrat mitt, i vanliga fall, så starka immunförsvar. Jag kan bara hålla tummarna nu.

Imorgon är det en välförtjänt vilodag och den skall jag verkligen unna mig, om nu inte...

Living the dream?

God morgon!

När jag sitter här med mitt morgonkaffe, kopp nummer två faktiskt, så känner jag att jag måste lätta mitt hjärta en aning. Med risk att bli lite väl filosofisk, men jag slänger mig ut.

Till att börja med, jag har alltid varit en drömmare. Allt från när jag som liten grabb drömde om att få spela TV-pucken, vilket aldrig var riktigt nära, till drömmar om att åka Vasaloppet, vilket ju faktiskt blivit verklighet. Var vill jag nu komma med mitt resonemang? Jo, mitt problem, om det nu är ett problem, är att jag har väldigt svårt att leva i nuet. Mitt favoritprogram vintertid är Vinterstudion som sänds i SVT och de har en programserie som de kallar "Mitt liv som Hellner", där artisten och programledaren Erik Segerstedt under åtta veckor skall leva och träna som Marcus Hellner. När jag ser det så blir jag så grymt sugen på att få vara Erik och få drillas i skidspåret och i gymmet tills jag inte orkar stå upp. Vad är då problemet? I höstas tog jag beslutet att genomföra Järnmannen Kalmar 6/8-2011, vilket jag till så sent som i somras trodde var allt för tufft för lilla jag. En ouppnåelig dröm som jag ibland skojat om att jag en dag skall göra. Min träning är fullt fokuserad på att jag skall klara detta, och skall sanningen fram så tänker jag inte bara klara det utan jag tänker göra det bra. En vanlig träningsvecka innehåller tre simpass, ett långt spinningpass och två löppass varav minst ett brukar bli ganska långt. 30-40km är ingen ovanlighet. Mitt problem, som jag ser det, är att jag inte alltid förstår att det är att det är just dessa pass som är min dröm. Min vän Alex använder sig ofta av uttrycket i detta inläggs titel, dvs "Living the dream!".

Frågan är, skall jag acceptera mig själv som drömmare eller skulle jag må bättre av att lära mig att leva drömmen?

Var det någon som hängde med i mitt resonemang? Är det någon som har samma "problem"?

Nä, vet ni vad. Solen lyser in genom mitt fönster och jag blir grymt sugen på att ge benen lite aktiv vila efter gårdagens tuffa pass.

Living the dream?

Omvänt brickpass blev till ett långt duathlon

Strax efter tio mötte jag upp Alex och Miranda för att springa bort mot Actic i Hammarby sjöstad där Alex och jag skulle köra spinning med SCT. Tanken var ju att vi skulle köra ett omvänt brickpass. Vi löpte på i måttligt tempo och var framme i ganska god tid innan, vi hann till och med med att ta en liten bild.

Medans Alex och jag entrade spinningsalen så passade Miranda på ett virra runt på okänd, nåja, mark. Spinningpasset hölls av Aaron och precis som sist så var det ett väldigt bra pass. Fokus just nu är på styrka vilket innebar att det var mycket klättring, vilket jag gillar skarpt.

Innan Miranda gav sig iväg hade vi kommit överens om att hon skulle dyka upp på Actic ifall hon var sugen på att springa lite mer med oss. Budet om omvänt brickpass hade hux flux ändrats till duathlon.

Under passet började Alex och jag fila på att eventuellt springa hela vägen hem också. Det skulle alltså innebära 15km löpning / 2h spinning / 15km löpning. Men, det borde jag ju räknat ut innan att det budet skulle komma. Men, vafan det lät ju som en kul idé!

Mycket riktigt satt Miranda och väntade på oss utanför gymmet, taggad för 5km lätt löpning med två slitna triathleter. Hennes reaktion när jag offentliggjorde budet om att springa hela vägen hem var rätt skön. "Men, det betyder ju att det blir ett Ultrapass för mig idag!" I vanliga fall brukar hon vara "game" på allt, men det här lät inte som det hon ville mest av allt.

Vi gav oss av hemåt, Alex drog upp tempot för att få igång lite värme i kroppen. Tempot vi tänkt oss var typ 5:40, men första kilometern gick på 4:40. Andra något långsammare, men inte i närheten av 5:40. Sanning att säga så hade vi stora problem att komma ned i det tempot, mycket märkligt. Strax efter Centralen fick Alex lite knäkänning och droppade, han hade ändå inte så långt kvar hem. Miranda och jag liftade med pendeln från Karlberg, då det var lite väl långt att springa hela vägen till Sundbyberg.

Slutresultatet blev 15km/2h/11km, inte illa alls.

Tack för idag mina härliga vänner och tack för era galna idéer som inte går att tacka nej till!

Omvänt brick öppnar helgen

Pling pling!

Här sitter man med morgonkaffet i godan ro och känner lugnet inför dagens spinningpass som är några timmar bort. Då kommer ett SMS med en utmaning om att köra ett omvänt brickpass. Brickpass, för er som inte redan visste, är när man avslutar ett cykelpass med att springa några kilometer. Utmaningen består i att springa till Actic i Hammarby sjöstad och där köra 2 timmar spinning. Några korta tankar hann jag med, sedan svarar jag. "Ja, vafan det låter som en idé. När ses vi?"

Det ska bli intressant att se hur kroppen reagerar på en uppvärmning på 18-20km.

Jag vet inte varför, men jag tänker ofta på Ulf Lundells uppmaning; "Gå ut å va glad din jävel!"

Så, min uppmaning till er mina läsare kan inte bli annat än; Gå ut å var glad era jävlar! :-)

Nya kläder och lite träning

Torsdagar innebär simträning med klubben, gårdagen inget undantag. I samband med träningen så var det utprovning och försäljning av kläder. Mitt konto kommer framöver att belastas med ett antal tusen riksdaler som skall täcka en ny triathlondräkt, cykeltröja, huvtröja, t-shirt och en buff. Jag längtar redan till tridräkten kommer och jag kommer inte missa ett endaste tillfälle att använda den.

Träningen igår var riktigt hårt, vi körde 8x100m i full fart med start på 4.00. Första hundringen gick jag ut hårt på, kanske inte rätt rent taktiskt, men jag kunde inte hålla emot. Sedan höll jag ett ganska konstant tempo på 1.45. Sista hundringen taggade jag igång ordentligt på, jag bara kände att nu skall sista gnutta energi ut. Jag ville verkligen köra en Hellner, vilket jag gjorde, i mål formligen hängde jag över bassängkanten. Sällan har väl 200m avbad kännts så skönt.

Idag är det fredag, eller fridag om ni så vill. Dvs träningsfritt och det tänker jag utnyttja genom att ladda kropp och knopp med energi för ett tufft spinningpass imorgon.

Ha nu världens bästa fredag, så hörs vi snart igen!

Celebrity meeting in Sundbyberg

I och med förra veckans onsdagshalvmara bestämde Miranda och jag att vi hädanefter skall styra upp halvmaror på onsdagarna framöver. Därför stämde vi träff, som vanligt, på VI i Sundbyberg. Och som vanligt var jag några minuter sen till vår träff, men jag tror att Miranda har vant sig. Hoppas att vi inte börjar anamma någon typ av bötessystem, för då kommer jag att bli fattig.

När jag så kom ner till VI så stod det ett gäng musiker bredvid Miranda och jag tyckte att tjejen i gänget var otroligt lik en tjej jag känner. Några korta sneglingar åt varandra och sedan säger hon "Hej Thomas!" och jag säger "Hej!". Det var mycket riktigt Kristina Westin, en tjej som jag känner sedan ett antal år tillbaka genom min tvillingbror i och med att de var kollegor på den tiden. Vi hängde en del ihop på diverse månadspubar som de hade på Skanska Nya Hem, mycket trevliga tillställningar vill jag minnas. Kristina sjöng vid några tillfällen och jag minns att jag tyckte att det lät riktigt bra. Jag vill även minnas att jag vid en fest hemma hos henne lyssnade på hennes skiva och att jag ovetande om att det var hon uttryckte mitt gillande. Jag har även lyssnat på henne på diverse klubbar på Söder, vilket jag gärna men allt för sällan gör.

Döm om min förvåning när jag någon vecka innan jul satt med frukostsmoothien och kollade in Nyhetsmorgon på TV4 och Kristina dyker upp i rutan. Hon var där för att promota sitt nysläppta album "In The Back Of My Head" och hon spelade bland annat "Up In The Air"



Vad säger ni, är hon inte duktig? Hon har  i alla fall fått lysande recensioner i USA där de framförallt gillar hennes texter.

Jag behöver väl inte påpeka att denna skönsjungande tös är norrlänning?

Löpningen då, jo det blev ingen halvmara. Vi nöjde oss med 15km, men det var som vanligt supertrevligt.

Återfunnen sug

Jahaja, så enkelt var det. Visste väl det. Jag brukar ju säga det till andra, så varför skulle det inte funka på mig själv? Tycker man att det känns tungt att gå och träna, då är det dessto större anledning att göra det. Dessutom så känns det ju så jäkla bra efteråt. Endorfiner, ni vet. Måste jag repetera? "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"

Okej, vad hände ikväll då?

200m insim

Teknik
2x50m vardera av Enarms, Catch-up, 25m knuten/25m vanlig och Återföring

Huvudserie
24x50m med start på 1.15

200m avbad

Livet är fyllt av tappade sugar

Uttrycket är lånat av en gammal kollega som heter Mita och det lånar jag nån gång då och då, inte överdrivet ofta men ändå. Vadan detta då? Ingen aning, jag är bara inte sugen på att åka och simma ikväll.
Är det någon typ av bakfylla från  lördagens tester?
Eller är jag sliten efter söndagens tuffa pass?
Vafan, jag vilade ju igår!
Kom igen nu, tagga!
50-ingar är det bästa jag vet!!!!

Ur högtalarna dånar Lars Winnerbäck, han är en av mina absoluta favoriter. Jag lånar en refrängrad ur Elden som jag gillar  "Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp!"



Bättre nu?

Hoppas det!

Nu kör vi!