Till slut så...

Gårdagen började på bästa sätt. Ett gäng glada simmare på en brygga vid Hellasgården. Ett gäng glada simmare och en arg boxare, eller så var hon kanske också glad. Men hon ser lite arg ut. Ett tag stod jag inom en snabb jabbs avstånd, men bara ett litet tag. Å andra sidan har jag ju tagit en boxningslektion av Åsa Sandell, så jag skulle nog kunnat försvara mig på ett nobelt sätt. Vem hon var? Mikaela Laurén

När simningen väl kom igång så började vi med att simma på varandras fötter, eller drafta som det heter. Det ska vara sjukt effektivt, men det vill till att man lär sig tekniken. Och att man hittar bra fötter. Sedan körde vi lite överfartssimning och blindsimning, avslutade gjorde vi med att simma medley.

Gårdagen avslutades också på bästa sätt, nämligen grillpicknick med Hanna, Hanna och Krister. Krister hade snott ihop en äppelkaka, så min dagliga ranson av efterrätt blev tillgodosedd.

Nu ska jag iväg och åka lite rullskidor, får se om något finns kvar från Jämtlandsveckan.

FFF

"Dä ä la inte intervalltisdag idag?!"

Den frågan fick jag när jag klev in genom dörren till jobbet igår morse. Frågan var kanske berättigad då jag oftast springer intervaller på tisdagar, men jag är inte mer märkvärdig än att jag kan springa dom på en torsdag. Eller vilken annan dag som helst. Hoppas jag.

Hursomhelst så sprang jag i alla fall fyra fantastiska fyraminutare nere vid Djurgårdsbrunnsviken. Att köra intervaller på morgonen är dels klart jobbigare än om man hunnit vara igång ett tag och dels lite vanskliga att veta hur de ska gå. Därför kör jag bara på känn och försöker köra så hårt som jag orkar för just den dagen, annars kan jag köra mer på klockan. Just igår gick intervallerna i följande tempo 3:54 / 3:55 /3:49 och 3:59min/km. Känslan var att jag rent flåsmässigt skulle kunna sprungit snabbare, men jag fick ändå inte mer fart i benen. Det tåls att tänka på framöver, jag bör nog kanske lägga in mer teknikträning. Eller så var det bara tillfälligt.

Annars så kickade jag igång en efterrättsstreak igår, det går ut på att jag skall försöka äta efterrätt varje dag under augusti. Det blev en stark början också, det blev både efterrätt till lunchen och till middagen. Att jag blev bjuden på båda gjorde definitivt inte saken sämre. Tvärtom. Mycket trevligt!

Viktigt viktigt

Äta bör man annars dör man, och så vidare.

När, var, hur och varför vi äter debatteras ständigt både här och var. Oftast handlar det om att vi äter fel och för mycket, inte konstigt egentligen eftersom fetma är vår tids största folksjukdom.

Eftersom jag själv tills för bara några år sedan var rejält överviktig, eller fet om man ska vara ärlig. När jag berättar för folk att jag vägt en bit över 90kg blir de flesta lite förvånade. Den kropp jag hade då hänger ibland med mig mentalt, vilket kan vara ganska farligt. De senaste åren har jag legat ganska stadigt på 72-73kg och varit nöjd med det.

Förra söndagen vägde jag in mig, lite på skämt, inför semestern första morgonen i Östersund. Döm om min förvåning när vågen visar 69,9kg, det kunde ju bara inte vara sant. Okej, någon eller några har kommenterat att jag måste tappat vikt sedan i vintras, men det har jag bara viftat bort. Jag väger ju 72-73kg, det är vi ju redan överens om. Men men, det ska väl inte vara så svårt att råda bot på. Det är väl bara att äta mer. Inga konstigheter. För säkerhets skull berättade jag för Mia och Mårten hur det låg till, så att de skulle vara med på att jag kanske ta någon extra potatis här och var. Var vi än var och vem vi än hälsade på runt hela Jämtland så bjöds det stort och gott, både att äta och att dricka. Jag tog backning både på det ena och det andra, ibland så pass att jag nästan skämdes. Så höll det på hela veckan.

I söndags var det så utvägning. Tidpunkten var nästan på minuten samma som invägningen. Piece of cake, tänkte jag. Jag tyckte till och med att jag kände mig lite rundare om magen. Jo, så måste det vara. Vad tror ni vågen visar? 69,5kg! What?! Nej, vågen måste stått på ett annat ställe. Så jag flyttade någon decimeter. Samma resultat. Skit också! Jag vågade knappt berätta resultatet. Kanske inte världens största grej, men vad gör man om man går ner i vikt av att äta mer och av bra mat? Nu är det kanske inte ett bra exempel, men jag började med en stor på lösviktsgodis på tåget på vägen hem. Tröstäta?

Ett annat dåligt exempel är att, som jag idag, hoppa över lunchen. Okej att det var ett tretimmars löppass som kom i vägen, men det är kanske inte någon bra ursäkt. När jag tillslut kom på vad jag skulle äta så blev det efterrätt också, en liten kompensation alltså. Det kan kanske få mig att gå upp något kilo.

   

Ha det roligt?

Vad sa han egentligen, den smärte äldre norrmannen som åkte ut samtidigt som mig i förmiddags? Ja jag hörde i alla fall fel, men sen förstod jag. Han undrade såklart om jag skulle "ta det roligt?". Han tänkte såklart på vädret, stekande sol och 26 grader. Jag smålog lite, för inte tänkte jag "ta det roligt", min tanke var att köra hårt. Den gamle mannen skateade så jag hade inte en suck, men jag slet på hårt med mitt stakande. Jag tyckte ju att jag fått till det här med balans och teknik, så jag öste på utför också. Tills en kurva som jag tog lite väl snävt, i slutet på kurvan kom jag ut med vänster skida utanför asfalten och orkade inte häva tillräckligt. Så det var bara att lägga sig i buskarna. Vilken tur att det är mjukt.

Men tog jag det roligt efter det? Inte då, jag körde på tills armar och axlar tog slut. Lite valkar i händerna har jag allt fått till också.

Men roligt har jag här uppe i Jämtland. Och skönt.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Visst rullar det

När det blev bestämt att jag skulle följa med Mia och Mårten till Östersund så började de direkt att planera veckan. Bl a bestämdes det att jag skulle ta med rullskidorna, vilket jag nog inte kommit på själv. "Det är ju dumt att åka till Östersund utan att åka rullskidor", tyckte Mia. Det var såklart bara att hålla med, vilket jag absolut inte ångrat.

I söndags fick jag till mitt första pass på skidstadion och idag mitt andra. Det var ett tag sedan jag åkte senast, men det gick okej i söndags och idag gick det ännu bättre. Då körde jag helt slut på armar och rygg, vilket kanske tyder på dålig teknik, men idag kändes det inte så farligt. Framförallt var nog balansen mycket bättre idag. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag får till något till skidpass innan veckan är slut.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Det totala lugnet

De senaste dagarna har vi hälsat på Mårtens pappa i Hammerdal som ligger ca sju mil norr om Östersund. I Hammerdal råder det totala lugnet, det slog mig oräkneliga gånger, vilket är en klar kontrast till storstans stress och ständiga liv. Långa stunder satt jag bara på farstukvisten i solskenet och njöt över utsikten över sjön. Otroligt vackert.

I måndags blev Mia och jag avsläppta på en skogsbilväg strax utanför Hammerdal för en löptur tillbaka. Det var hur lugnt och fridfullt som helst, de första 15 kilometrarna var helt utan bebyggelse. Om man inte räknar fäbodar, vindskydd och älgpass. Vid 12-13 mötte vi en bil, annars var det bara vi. Inga ljud från bilar, inga tåg, inga flygplan. Ingenting. Magiskt!

18km fick jag ihop med födelsedagsbarnet. Sedan blev det lunch och lite vila innan jag körde pass två för dagen. Okej, jag körde lite rehab emellan också. Pass två blev backlöpning, jag värmde upp i 20min innan jag körde 20min backe, varje löpning var ca en min med joggvila, och avslutade med 10min nedvarvning. Sedan var benen jättenöjda.



Den kvällen blev det gomiddag, som vanligt. Och jag fick sköta grillningen, som vanligt. I like!

- Posted using BlogPress from my iPhone

På strövtåg...

Okej, Jämtland är inte min hembygd men jag känner mig väldigt hemma här. Jag hoppas att det kommer att hålla i dig också. Det tror jag nog. Det har ju börjat på bästa sätt i alla fall.





Igår åkte jag upp hit, med tåg till Gävle och sedan med Mårten i bil. Vi stannade till för att tanka utanför Sundsvall och passade på att äta där också. Mosbricka på Statoil, lite crazy kanske men vi behövde ju äta. Sundhetstecken dock att vi inte hade en susning om alla alternativ man fick i form av kryddor och röror.

Väl framme i Östersund hamnade vi först på barnkalas, Mias brorsdotter firades. Vi kom precis till kaffet, och till det serverades jordgubbar, grädde, glass etc. Smaskens!

Sedan åkte vi vidare till Mias mamma och checkade in, jag fick det största rummet. Datarummet. Ett rum inrett med en king size luftmadrass. Jag stortrivs, har sovit kungligt inatt!

Efter en supergod middag och lite vila gav Mia och jag oss ut och sprang en runda runt Frösön. Det var skönt att få skaka loss bilåkarbenen, de var riktigt stela till en början. Det var nästan så att jag haltade fram, men sen gick det bättre.

På kvällskvisten blev det sedan ett glas vin på verandan och lite uppsnack inför Yran, men det är ju några dagar kvar.

Nu är det snart frukost, sedan ska jag ta med rullskidorna till skidstadion och testa lite.


- Posted using BlogPress from my iPhone