Löpcoachutbildning steg 2, dag 1

Igår avklarades dag ett av tre på löpcoachutbildningens steg 2. Rörigt med så mycket siffror, jag vet.

Dagen var över innan man ens hunnit, ja jag vet inte vad. Roligt och intressant var det alltså. Vi gick igenom lite mer om själva coachingen, men även skillnaderna i träning för kvinnor, barn, äldre, nybörjare, elit etc.

Dagen avslutades med att vi delades upp två och två och fick hålla varsitt pass för varandra. Jag körde med en kille som heter Claes och som visade sig vara urstark. Så när jag coachade honom så hängde jag inte ens med i backintervallerna, när sedan han skulle coacha mig så var jag redan rejält trött. Men det lärde jag mig också något av. Coacha med insidan!

På kursen är det blandat med folk, dels ny bekantskaper men även folk från steg ett och folk jag känner sedan tidigare. Grymt bra so far!

Idag ska vi vara inne hela dagen. Synd på det fina vädret, men det är ju för en god sak.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Go West!

Idag har jag varit på utflykt i västerort. Det är en del betongdjungel i västerort, frågan är om det är betongdjungel som drömmar är gjorda av om man får dra en långsökt parallell till Alicia Keys? Det dom har dock är ett naturreservat. Helt klart ett besök tycker jag.

I öronen idag hade jag lite sommar-/vinterpratare i form av Lotta Lundgren, Leif GW Persson och Petter Stordalen. Tre totalt olika personligheter, men helt klart värda att lyssna till. Lotta är väl mest känd för att ha tråkat ut en hel publik på Idrottsgalan avslutat med att skända Foppa genom att kalla honom för Patrik Forsberg, om man inte sett Historieätarna förstås där hon är alldeles lysande tillsammans med Erik Haag. Vad gäller GW så är väl kommentarer överflödiga, men jag gillar hans intellekt och lågmälda humor starkt. Petter Stordalen är säkert totalt okänd för de flesta, men han är en norsk hotellmagnat som äger ca 170 hotell runt om i Norden. Dessutom är han något så udda som, inom affärsvärlden i alla fall, miljöaktivist.

Passet då? Jo, benen fick helt klart en del att fundera över. Förra lördagen var de ju så kraftfulla att de orkade med en fartökning på slutet, men idag bjöd de på en fartsänkning. Må så vara att jag utmanade dem med en distansökning på dryga två kilometrar, men de kommer nog tillbaka starkare till nästa gång.

Torsdagsdopp

Imorse var jag uppe med tuppen för morgonsimning med klubben. Det blev en riktigt bra start på dagen. Både Linn och Mattias dök upp också, kul att få lite känt sällskap i banan. Vi körde fyrhundringar från start till mål och jag fick ett rejält kvitto på att jag verkligen behöver komma igång med simningen. Basta! Men Linn och Mattias såg starka ut, så jag får glädjas för deras skull.

Frukosten på jobbet sedan satt dock hur fint som helst. Sällan sitter den så fint som efter ett morgonpass.


- Posted using BlogPress from my iPad

Kenyansk morgon

Jag funderade lite på hur kenyanerna har det om morgnarna, tycker dom också att det är kallt och jävligt?

Vad jag i alla fall vet är att det finns något som heter kenyansk distans eller kenyanska intervaller. De går ut på att man går ut lugnt och sedan ökar kilometer för kilometer. Det passar nog min morgontrötta kropp bra, i alla fall jämfört med klassiska intervaller typ tusingar. Så det körde jag imorse, med ganska lyckat resultat. Jag började på 5:10 och avslutade på 4:06.

I slutet av rundan mötte jag en kvinna som blängde på mig, hon var nog lite avundsjuk på att jag kom joggandes och att hon precis avslutat dagens andra cigg. Jag missade att ge henne ett leende, tror hon hade behövt det.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Omväxling förnöjer?

Om nu någon undgått att notera det så har vädret idag, i Stockholm i alla fall, var mer än lovligt omväxlande. När jag vaknade imorse var det full snöstorm ute, men två timmar senare var det samma fina väder som igår. Och tur var väl det, för just då hade Mia, Jenny och jag stämt träff för en runda runt sjöarna. Det är verkligen inte varje dag vi springer ihop, så det blev en riktigt trevlig runda som dessutom blev grymt skön tack vare solskenet.

Under eftermiddagen kom snöovädret tillbaka, men det gick över lagom till att jag skulle gå till tåget för att åka in till Eriksdalsbadet. Jo, det är sant, jag åkte in och simmade med klubben och blev så där jobbigt påmind om att det inte går att vila sig i form. Om jag nu nånsin trott det.

Rolig solig start

Starten på den här helgen har varit riktigt bra. Först var jag ute och tog någon öl med några triathlonvänner, både nya och gamla, igår. Mycket trevligt, det är ju inte ofta man träffas i civila kläder.

Sedan passade jag på att köra veckans långpass idag, eftersom de hotat med snöoväder imorgon. Dessutom var det ju ett helt grymt väder idag. I vanlig ordning så tog jag svängen runt Kastellholmen. På vägen hem mötte jag glada Hanna på Västerbron, vi stannade till och snackade lite och det gav en bra boost inför mina sista 10km. Passet gick i 4:45-tempo och de sista 6km ökade jag tempot ner mot tävlingsfart, sista gick till och med på 4:06. På en vecka har jag alltså gått från november- till januariform. Alltid något.

Nu ska jag hem till Mia och Mårten på middag, det har utlovats grillpremiär. Gott! Dessutom ska det såklart bli roligt att höra vad Malte tyckte om Playitas, misstänker att han gillade det.

Skilda vägar!

Efter lite korta empiriska studier kan jag konstatera att...

Det är klart skönare att springa till jobbet än från. Den stora skillnaden är att benen är klart piggare. Eller, de är kanske inte piggare men de är alls inte lika ömma som efter en dag på jobbet där jag står och går hela tiden. Kanske en vanesak, men testet utfördes i alla fall igår och idag och borde vara statistiskt säkerställt.

En annan sak som är till morgonträningens fördel är att tjejerna man möter är snyggare och gladare. De springer ju också.

Sedan smakar ju frukosten dubbelt så gott, minst. Och man känner sig mycket piggare under dagen.


- Posted using BlogPress from my iPhone