Kickar

Efter simpasset igår så började jag prata med en man i bastun som förklarade hur bra han mådde av simma. Han hade en så skön inställning till motion och välmående. Huvudsaken var att han tog sig till simhallen och bytte om, sedan spelade det inte så stor roll ifall det blev en längd, eller tio eller hundra. Eller att han snörat på sig löparskorna och sprungit 100m, 1km eller en mil. Han var nöjd med sig själv bara han kommit så långt. Själv kände jag mig nöjd med att jag lyckades simma 25m under vattnet.

Idag kände jag mig nöjd med mitt löppass, eller rättare sagt kände jag mig jävligt nöjd efteråt. På programmet stod det 12km medelhård distans och jag började med två uppvärmningskilometrar sedan körde jag resten precis under 4:30-tempo. Benen kändes riktigt bra, trots att underlaget var lite halkigt/moddigt, och pulsen låg precis runt 80%.

Speciellt skön är känslan av att vara lite låg innan passet och hög efter.

Tolvan Tolvansson?

Så, gjorde du något minnesvärt detta speciella datum 121212?

Föddes du kanske denna dag? Kanske t o m 12:12? Troligen inte

Gifte du dig?

Träffade du kanske 12 kompisar?

Sprang du kanske 12km?

Träffade du kanske 12 kompisar för att springa 12km?

Åt du kanske 12 köttbullar, fastän att man bara ska äta sex?

Själv sprang jag 40min på löpbandet, det kommer jag kanske att komma ihåg en tid framöver.

Tänk, nu är det drygt 88 år kvar tills nästa speciella datum infaller. 010101 kommer i alla fall inte jag uppleva, men föddes du denna dag så kanske du gör det.

- Posted using BlogPress from my iPad

Bakstart

På programmet stod det vilodag idag, och det följde jag slaviskt. Om inte 90s stretching av höger bröstmuskel räknas, förstås.

Istället blev det både lussebulle- och julkladdkakebak. Jag fick lite smak på det där med lussebullar efter förra tisdagens bullbak.

Tanken var också att jag skulle anmäla mig till Vansbro Triathlon ikväll, men det var jag absolut inte ensam om. På några få minuter var platserna redan uppbokade, tyvärr var fru Fortuna var inte på min sida.

Vilken tur då att jag hade nybakat och lite glögg att dränka sorgerna i.

Okej, ingen av nobelpristagarna fick någon plats heller...

Test, fest och pest!

Vilken grym helg det blev!

På många sätt!

Igår var jag ute på Bosön tillsammans med en massa klubbkompisar från SCT för en dag fylld med träning, tester och föreläsningar. Och glädje förstås! Förmiddagen började med styrka och rörlighet lett av Marika och det var grymt jobbigt, en del övningar var jag inte ens i närheten av att greja. Men det gav ju lite uppslag för övningar att lägga till de jag redan gör. Glädjande var väl att jag inte var ensam om att inte ha det lätt.

Efter styrka/rörlighet stod löpskolning och Coopers test på tur. Även om jag nog har koll på tekniken så är det jättebra att gå igenom någon gång då och då. Coopers blir jag alltid lika nervös inför, inte riktigt säker på varför men troligen för vetskapen om att det kommer att göra så jävla ont. Speciellt i halsen efteråt, eftersom luften är så torr. Jag tycker att jag fick till löpningen ganska bra, varvtiderna blev riktigt jämna och jag tappade inte alls mot slutet. Min tid blev 11:03 och det är 25s långsammare än i februari, vilket förmodligen beror på att det var längre in på säsongen och att det var efter en galen mängd träning under januari. Förhoppningsvis kommer vi att ha en ny testdag i februari igen och det är då gårdagens resultat ska jämföras.

Efter lunchen, som bestod av Viltmästarskav med champinjoner och lingon, så höll Bernhard Hirschauer från Triathloncoachen en föreläsning om träning i allmänhet och triathlon i synnerhet. Jag fick väl inga direkta aha-upplevelser, men det är alltid bra att få repetition på hur man skall tänka gällande sin träning. Dock så krävs det långt mer än en timmes generella råd för att fördjupa sig i detta komplexa ämne.

När Bernhard berättat hur man skall träna så föreläste Mikaela Person om hur man skall äta för att prestera. Mikaela, som gör sin MSc i nutrition på Karolinska Institutet, berättade om allt från vikten av timingen i när man äter före, under och efter träning och tävling till vad och hur mycket. Fokus låg mycket på vikten av kolhydrater för att prestera, ju längre desto viktigare. Tydligen. Tyvärr gick vi igenom avdelningen fett alldeles för fort, förstod jag Mikaela rätt så var anledningen att den har väldigt liten påverkan på våra prestationer. Dock fick jag med mig lite från den avdelningen ändå. Precis som med Bernhards genomgång var en timme alldeles för lite, det skulle vara väldigt intressant att få ta del av mycket mer av Mikaelas kunskaper.

Lördagen fortsatte sedan med ett supertrevligt glöggmingel hemma hos Jenny, som bakat smarriga lussekatter och grymma Rocky roads. Visst, det blev lite träningssnack men det fanns plats för annat också. Socker och margarin var heta ämnen :-)

Helgens pest fick dagens långpass stå för. Ironi. Det var helt fantastiskt att glida fram i ett vintervackert Stockholm. Två timmar njutning.

Dagens frukost?

Igår kväll så hälsade jag på Mia, Mårten och Malte för lussebullebak. Malte var dock inte riktigt lika sugna som oss vuxna, så han gick och la sig istället. Han hade trots allt kört ett hårt fyspass på madrassen med massor av vändningar. Det gäller ju att prioritera.

Vi var ett helt gäng som opererade i köket, Miranda, Jenny, Krister och Thomas var också med. Jag tycker att samarbetet i köket gick fantastiskt bra, troligen för att jag mest höll mig till grundarbetet. Trots mycket tjo och tjim tycker jag att resultatet blev riktigt bra, speciellt efter att vi lärt oss hur mycket större bullarna blir i ugnen :-)

Frågan är nu ifall man skall synda och ta en liten bulle till frukost?

En annan fråga är ju ifall man skall trotsa och ge sig ut och springa, eller ifall man skall köra löpband istället?

Grattis svensk triathlon!

Och grattis Lisa, förstås!

Idag har Svenska Dagbladet delat ut sitt bragdguld till Lisa Nordén och hela triathlonsverige jublar, såklart. Samtidigt rasar seglarsverige och säkert stora delar av fotboll- och hockeydito. Svenska idrottare har gjort enastående prestationer under året, men störst av dem alla var alltså Lisa. Om Svenska Dagbladet får bestämma alltså.

Jag tycker att det var ett alldeles utomordentligt bra val, även om jag också håller Småkronornas insats väldigt högt. Jag kan förstå att seglarvännerna tycker att det är orättvist att inte Lööf/Salminen vann då de trots allt tog hem Sveriges enda OS-guld i London. Där blev ju Lisa trots allt "bara" tvåa. Lisas bragd låg såklart i att komma till start i OS efter en problemfylld uppladdning och när hon under hösten lyckades bärga VM-guldet efter att ha laddat upp med en matförgiftning natten till tävlingen.

Svensk triathlon är också att gratulera, eftersom sporten aldrig tidigare haft en sådan ambassadör. Visst, det har funnits ett antal profiler tidigare, men inga som lyckats visa upp sporten på det sätt som Lisa gjort. Sporten växer så det knakar, men det är bara att hoppas att förbundet har kraft att lyckas knyta till sig ungdomar runt om i landet. För det är där svensk triathlon har sin framtid, inte bland alla oss som har det som må-bra-hobby.

För att återgå till rättviseaspekten i utdelningen så anser jag att den har väldigt lite med saken att göra. Världen är inte rättvis, speciellt inte sportvärlden, men det är inget man kan ta hänsyn till. Man får helt enkelt bara acceptera det.

Decembers första

Vilket bra sätt att få starta december!

Jag gav mig iväg lite planlöst, men det visade sig bli Kastellholmenrundan bakvänt. Nästan. Den stora fördelen var väl att Västerbron kom mycket tidigare.

En trevlig sak var att Blossa hade den goda smaken, förlåt, att bjuda på vätskekontroll utanför slottet. Det satt fint med glögg och russin kan jag säga.

Dryga två timmar i snön satt fint i benen och med endast två veckor kvar till Tomtetåget så behövs dessa pass. Blir det snön, vilket vi hoppas, så blir det ju en helt annan löpning.

Apropå glögg, jag är lite osäker på vad reglerna säger om när man får börja dricka den. Är det första december eller är det första advent? Jag tror inte att jag vågar chansa.