Vilken tajming!

Igår var det vila inplanerat, och väldigt passande hade Susanne och Miranda föreläsning på Alewalds. Susanne är sedan länge en etablerad föreläsare så henne hade jag förväntat mig mycket av, vilket hon såklart infriade. Miranda däremot var debutant, men det märktes det inte mycket av. Alla som någon gång träffat henne vet att hon gärna pratar, troligen den person jag känner som kan hålla igång flest samtal samtidigt. Miranda har helt klart förutsättningarna att bli en riktigt bra och uppskattad föreläsare.

Efter föreläsningarna gick de supernöjda tjejerna, Alex och jag till Bolero för en rejält sen middag. Men den var inte dessto mindre uppskattade och välbehövlig. Jag var i alla fall extremt hungrig. Som vanligt blev det en hel del skratt mellan tuggorna.


- Posted using BlogPress from my iPhone

En gång är ingen gång

Trots söndagens återhämtningspass så har benen fortfarande inte riktigt hittat tillbaka. Det känns lite som att benen fortfarande tror att de är ute på andra varvet på maran. Okej, det är inte så att det gör ont eller så men det känns så otroligt onaturligt att springa. Bambi på hal is, typ. Av tio steg så är säkert inte många likt det föregående. Men det är väl bara att ha tålamod och invänta dagen då steget är tillbaka. En sak som jag dock är lite förundrad över är att benen trots allt är ganska rappa, att löpa lätt i 5min-fart känns lite overkligt. Till råga på allt så chockade jag kroppen genom att ta en sväng förbi utegymmet vid Råstasjön. I vintras lovade, eller hotade, jag mig själv att köra styrka en gång i veckan. Hur gick det med det egentligen? Fiasko, skulle jag vilja säga.

Ett stenkast, eller en full drive kanske, från Råstasjön ligger Råsunda och där spelar just nu Sverige mot Finland EM-kvalmatch i fotboll och jag kan inte undgå att tänka på hur varmt det lär vara för dom med tanke på hur varmt jag tyckte det var. Okej att de går eller står mestadels.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Nationaldagsfirande

Dagen började med att jag satt mig på cykeln och åkte ut mot Drottningholm/Ekerö. Vid Brommaplan cyklade jag om en herre i full cykelmundering, långbyxor och jacka. Oops, tänkte jag, någon måste missat kollat väderleksrapporten. Vid ett trafikljus kom han ikapp mig och frågade ifall han fick cykla en bit med mig. Absolut, sa jag såklart. Det visade sig att han varit ute sedan kvart över sex och att han genrepade inför Vätternrundan, vilket förklarade klädseln. Efter en liten bit hade mannen i fråga nått tio mil och hans pass var all. Jag cyklade vidare via Drottningholm mot Tappström, där jag tog vänster istället för höger som jag brukar. Höger hade betytt Färingsö, men mitt val betydde Ekerö och i förlängningen Adelsö. Jag hade fått tips av det trevliga paret ifrån Umeå från torsdagspasset och fikabrejket på Svartsjö Café.

Jag höll ett, med mina mått mätt, ett bra tempo ut mot Munsö där jag skulle ta färjan över till Adelsö. Adelsö var fantastiskt vackert, dock var vägen bitvis väl grov för min smak. Det kändes som att jag misshandlade cykeln plus att händer och armar skakades oskönt mycket. På vägen hem så fick jag svar på tal varför det gått så bra ut, vinden låg ganska rakt upp i ansiktet. Dessutom började mina 7dl vatten ta slut. Märkligt, skall inte 7dl räcka för tre timmar cykel i 25 grader? Nä, det måste bli skärpning på drickandet. Det gick så långt att jag kände mig tvingad att sätta mig några minuter när jag kom tillbaka på fastlandet igen.

Eftermiddagen tillbringades på en filt på Golfängarna med lite senlunch och kaffe med bl a Sara Varga och Thomas Di Leva som underhållning. Sundbybergs kommun anordnar sedan några år tillbaka Nationaldagsfirande på just Golfängarna, mycket trevligt initiativ.

På benen igen

Efter en dryg vecka gjorde jag igår mitt första löppass efter Stockholm Marathon. Jag skall verkligen inte sticka under stolen att det var lite smånervöst, skulle verkligen benen bära. På lördagkväll bestämde jag med Lina att vi skulle ta ett litet lätt pass dagen efter. Vi möttes upp klockan fem vid golfbanan för att springa runt sjöarna. Lina hade sprungit med sin träningsgrupp i Hässelby dagen innan, men tyckte att det ändå var lite stelt. Själv var jag tvungen att erkänna att jag hade varit ute och fusksprungit lite på förmiddan, då jag följde med Karin på en femma. Lina, som är en mycket klok löpare, kom på den briljanta idén att vi skulle ta en lite stretchpaus mitt på hållet. Vid golfängarna var det tivoli med lite musik och liv och rörelse, så där stannade vi till några minuter. Samtalsämnen under turen var såklart hur vi hade upplevt maran förra lördagen, men även kost och kommande mål. Lina skall springa Berlin Marathon i september och har satt upp ett ganska tufft mål, ett mål som jag är säker på att hon kommer att klara ifall hon får vara hel och frisk. Förhoppningsvis kommer vi att kunna köra många pass tillsammans under sommaren så att jag får följa hennes uppladdning och utveckling.

Passet blev knappa 12km i 5.35-tempo och snittpulsen låg på 126slag/min (68%)

Norrländskt möte i Svartsjö

Som jag nämnt vid upprepade tillfällen så har Svartsjö Cafe blivit mitt nya favoritkafe' den här sommaren. I vanlig ordning stannade jag till där idag och tog en glass till kaffet, vilket satt fint då det var grymt varmt ute. Om nu någon missat det.

När jag suttit en liten stund så rullade det in ett par iklädda Gimonäs CK:s klubbkläder. För er som inte kan den västerbottniska geografin så ligger Gimonäs strax utanför Umeå. De slog sig ner vid mitt bord och det visade sig att de mycket riktigt var bosatta i trakterna kring Umeå, men att de hade sommarstuga ute på Ekerö. Det var ett riktigt trevligt par och vi pratade en massa cykel, men även marathon, triathlon, Vasalopp, party crashers på ungdomsfester och lite annat smått och gott. Sällskapet var så trevligt att kaffebrejket blev snudd på en timme. Så kan det också gå.

Tanken med dagens pass var att få ett rejält distanspass, men det blev nog mer träning i att klara värme, sol och en hel massa vind. Okej, nu ska inte ett tretimmarspass förringas.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Kropp & Själ

Jag har alldeles nyligen upptäckt programmet Kropp & Själ i P1. Redaktionen beskriver själva programmet såhär:

"Kropp & Själ är programmet för dig som vill veta hur du ska göra för att må bra och leva länge. Vi vänder oss till dig som har hälsa som hobby, men också till dig som inte alls känner dig som en sportig typ. Vi står för en helhetssyn där kroppen och själen intimt hänger samman, med frågor om träning, mat, sex, psykologi och medicin."

Så dagens tips från mig är, förutom att själv ge sig ut och röra på sig, att gå in på Sveriges Radio och lyssna av några avsnitt. I avsnittet i detta inlägg beskriver Jonas Colting, sveriges kanske bästa och mest kände triathlet, sin syn på träning och träning som livsstil. I ett annat avsnitt tar man upp barfotalöpning, det tänker jag lyssna på idag. Tipsa gärna om ert favoritavsnitt!

Annars hoppas jag att alla får en kanondag ute i det fantastiska vädret. Själv kommer jag inte kunna sitta inne länge till, 28 grader i lägenheten får kaffet att verka svalkande.

Kristi flygarpass

Igår kväll var det After Mara på Mosebacke med ett gäng glada löparvänner, både de som sprang maran i lördags och de som inte gjorde det men som ville ta del av glädjen. Det är så roligt att få höra hur andra upplevde loppet, speciellt de som sprang för första gången. Det är ju inte så länge sedan jag själv var förstagångsmaralöpare, så jag kunde så väl sätta mig in i deras situation. Tack alla för en jättetrevlig kväll!

På grund av den trevliga kvällen så lyxade jag till det och tog en rejäl sovmorgon. Efter frukost så gled jag i cykelmunderingen och gav mig iväg på ett lättare pass ut mot Färingsö. Målet var en fika på Svartsjö Cafe', det stället kommer definitivt behöva bygga ut i sommar. Många cyklister, men även speed skaters och andra, har upptäckt detta trevliga fik. Efter två koppar och en chokladboll så vände jag hemåt igen. Jag försökte att cykla i tempoställning så mycket som möjligt och jag tycker att det går bättre och bättre för vart pass.

På vägen hem hade jag vinden mer på min sida och solen var inte lika molntäckt som på vägen ut. Passet varade i dryga två timmar och snittfarten låg på strax under 27km/h.

Imorgon är det jobb igen, men sedan blir det långledigt och då ska jag nog testa att tuffa till träningen en aning.


- Posted using BlogPress from my iPhone