Thomas Tränar

Uppånervecka

2012-02-11T08:13:00.001+01:00

Den här veckan har varit väldigt upp och ner. Egentligen inget konstigt med tanke på att det nog fortfarande är lite av återhämtning från januari, men ändå.

Måndag - Veckan började bra med vilodag och en trevlig stund med Ulrica i frisörstolen. Hon skulle åka till New York dagarna efter för att jobba på Fashion Week, vilket i sig är intressant men det förde även tankarna tillbaka till min egen vecka där i början på november. Vi snackade en del träning också såklart och smidde lite små planer inför våren. Resultatet blev ju såklart bra också.

Tisdag - Aningens seg så hoppade jag löppasset och nöjde mig med simningen. Simningen gick väl också lite sådär.

Onsdag - Peppad till tusen laddade jag för spinning, men i bilen på vägen hem fick jag en släng av illamående / yrsel. Mycket obehagligt att sitta i bilkö då. Spinningen ställde jag direkt in, det kändes ju inte som bästa förberedelsen.

Torsdag - Körde både löpning och simning med klubben, framförallt löpningen kändes bra trots att det var rejält kallt. Någon tyckte att jag såg stark ut och tackade för min draghjälp efteråt, han hade aldrig sprungit så fort annars. Kul med lite beröm. Simningen gick lite sådär, men det berodde såklart på löpningen.

Fredag - Eller fridag. Trevlig kväll på Hovet med Mia och Mårten. Vi kollade in gamla svenska hockeylegendarer, otroligt kul att se killar som Salming, Masken, Willy Lindström, Jari Kurri och Esa Tikkanen. Gubbarna kan än, Salming är 60 och en av finnarna 70, helt otroligt. Salming var min stora idol när jag var yngre och är väl lite av en idol fortfarande, tänk att vara 60 år och i så bra form. Han rörde sig på isen som om han precis avslutat sin karriär. Imponerande. Att Foppa sedan dominerade isen, det var ju liksom självklart. Ett byte bestämde han sig på Foppamaner att det skulle bli mål, vilket det också blev. När matchen skulle vinnas var det såklart Foppa som tog taktpinnen, men så är han ju ung också.

Nä, nu ska jag iväg och spinna lite. Hoppas benen är med mig, för laddad är jag som bara den.

Ha en kanonlördag vad ni än hittar på!

- Posted using BlogPress from my iPad

Veckan som gick v5

2012-02-06T21:31:00.000+01:00

Under januari har jag redovisat träningen veckovis och det tänker jag fortsätta med. Jag är kanske lite dålig på att ange tider och distanser rullande, men på detta vis kan jag i alla fall få en bättre översikt över vad jag pysslar med.

Vecka 5 började ju med att Januariutmaningen avslutades och att februari inleddes. Vecka 5 innebar även att jag hade min första vilodag på över en månad, ja det var faktiskt dagen innan nyårsafton. Jag hade sett fram emot den dagen väldigt mycket, men konstigt nog satt jag i soffan och sneglade på trainern. Det var precis som att kroppen inte alls fattade att den skulle få vila, eller behövde vila. Sedan fick den spela lite innebandy, sitta på trainer, springa underbart vinterlångpass, löpskolas, coopertestas, rörlighetsträna och simma. Och vila ska den minsann få göra lite oftare framöver.

Summering:

Simning - 1h30min fördelat på ett pass
Cykling - 5h15min fördelat på fem pass
Löpning - 4h28min fördelat på tre pass
Alternativ - 3h30min fördelat på fyra pass
Totalt:14h48min

Februariutmaning

2012-02-05T21:59:00.000+01:00

Igår var det verkligen ingen utmaning att komma ut för en löptur. Vädret var fantastiskt, även om det var lite kallt, och sällskapet var också det av bästa klass. Jag sprang runt med ett stort leende på läpparna jag vet inte hur många gånger jag konstaterade hur otroligt vädret var.

Idag vet jag inte hur vädret var, förutom att det var grymt kallt imorse. Termometern i bilen på väg ut till Lidingö visade på -21 grader. Tur då att vi skulle hålla till inne på Bosön. På förmiddan körde löpteknikövningar samt Coopertest följt av funktionell styrketräning och rörlighetsträning. Coopertestet består av 3000m löpning där sluttiden visar vilken maximal syreupptagningsförmåga man har. Eller, vilken kondition man har helt enkelt. Jag var ganska osäker och nervös innan testet eftersom Januariutmaningen har slitit en hel del och formen känns allt annat än bra. Men jag bestämde mig för att inte fega, utan låta det bära eller brista. Och det bar. Jag gick ut hårt och höll hela vägen, sluttiden blev 10.38 vilket är 25s snabbare än för ett år sedan.

Efter lunch var det inspriarationsföreläsning av Helena Lindahl. Helena berätta om sin väg från Roséslappo till Ironman Hawaii och det var verkligen en inspirerande föreläsning. Hennes sätt att berätta på var mycket avslappnat och med mycket humor. Det var mycket jag tog med mig från hennes föreläsning, framförallt vikten av att hela tiden ha glädje i det man gör. Har man inte roligt på vägen, dvs i träningen, så blir det inte mycket glädje när man kommer fram.

Helgen avslutades i Eriksdal med ett simpass med klubben, och det var verkligen ett tufft pass.

Dagarna efter

2012-02-04T08:15:00.000+01:00

I onsdags var första dagen efter Januariutmaningen och eftersom jag inte hade en enda vilodag under hela januari hade jag sedan länge bestämt mig att första februari skulle bli en sådan. Men jag kan ärligt säga att jag flera gånger under dagen ändå tänkte tanken att träna, speciellt på väg hem från jobbet när lätt snö föll. Men även från soffan kikade jag då och då bort mot trainern. Kroppen var nog inte riktigt beredd på en vilodag.

I torsdags tränade jag dock lite, jag hängde med mina kollegor för att spela innebandy. Kul med lite alternativ träning. Tro om det blir träningsvärk imorgon. Tankar fanns även på simning med klubben, men de gav jag upp ganska snabbt.

Igår skulle jag klippa mig efter jobbet och sedan ut och ta en öl med en kompis, men då klippningen blev inställd hann jag istället hem för en 45a på trainern och lite bål på gymbollen innan stan kallade. Återfall?

Idag ser det ut att bli lite lätt löpning i kylan, lager på lager så ska nog det lösa sig också.

Dock så tror jag att det gäller att komma igång med riktig träning rätt snart ändå, men i mindre mängd såklart, för att få till superkopensation.

Januariutmaningen - Avslutad

2012-02-01T21:54:00.004+01:00

Januari månad brukar för de allra flesta vara en av årets tyngsta månader. Ofta är det en mörk och kall månad. Inte mindre sällan en tung månad rent ekonomiskt. Vad kan man då göra för att krydda till denna tunga månad? Säkert mycket, men få kommer nog på tanken att utmana sina kompisar på vem som kan träna flest timmar.

Januariutmaningen började med att jag kommenterade Susanne på Facebook om att det var dags för henne att köra igång träningen om hon skulle hinna i form till Ironman Kalmar. Typ. Svaret lät inte vänta på sig, utan hon utmanade mig direkt. Vi skulle helt enkelt se vem av oss som kunde få in flest träningstimmar under januari. Deal!

Samtidigt visade det sig att Alex och Miranda pratat om samma sak och när vi träffades på Nyårslöpningen var ju samtalsämnet rätt givet. Inte kunde vi väl ana då vilka proportioner det skulle få. Jag vill minnas att vi snacka om att det nog skulle krävas 15-16 timmars träning per vecka i snitt, kanske 18 timmar. Två timmar per dag under veckan och tre till fyra timmar per helgdag. Wow!

För egen del har det varit en fantastiskt spännande resa. Både kroppen och huvudet har åkt rejält med berg- och dalbana, speciellt de första två veckorna. I början var det mest jobbigt psykiskt för att sedan bli mer och mer jobbigt fysiskt. Tanken på överträning och utbrändhet har såklart hela tiden varit närvarande, men ju längre tiden gick desto lugnare blev jag med den biten. I början körde jag nog också på lite för hög intensitet för den här typen av utmaning, det var ju trots allt mängdträning vi sysslade med. Därför lugnade jag ned just intensiteten i passen ju längre in i januari vi kom, dessutom var jag tvungen att anpassa träningen lite efter vilken kroppsdel som var mest sliten. Mot slutet blev det inte mycket löpning eftersom det tar mest, som jag upplevde det i alla fall.

Sista helgen var helt sanslös, för min del började det med att jag på fredagmorgonen körde min trainer en timme innan jobbet och nästan tre timmar efter samt en dryg timme löpning. Lördagmorgon innebar två och en halv timme i Sundbybergs simhall där jag fick ihop 5400m, vilket då var distanspers för mig. Efter lunch satt jag mig på trainern i tre timmar och avslutade dagen med 75min löpning. Efter en god natts sömn startade söndagen upp med tre och en halv timme trainer och gymboll framför Vinterstudion och bl a långloppet Marcialonga. På eftermiddagen åkte jag ned till Eriksdalsbadet för att knäcka lördagen. Karin var snäll och följde med och pushade, det behövdes verkligen. Vi körde en pyramid på 1000/800/600/400/200/400/600/800/1000m och med insim och avbad fick vi ihop 6500m. Hyggligt för en kille som knappt kunde simma för ett år sedan. Kvällen avslutades sedan med en och en halv timme på trainern.

Så länge trodde jag nog att jag skulle ha en liten chans att vinna utmaningen. Så på måndag morgon klev jag upp för en timme trainer innan jobbet och hoppade på den efteråt för två timmar följt av en och en halv timme runt sjöarna. På tisdag blev det samma morgonrutin, men då var jag i stort sett ett levande lik på hojen. Helt otroligt att jag inte föll av. När jag sedan läste de andras registreringar från måndagen så insåg jag att jag inte längre var med i matchen. Jag förlikade mig med tanken under dagen och bestämde mig för att bara avsluta Januariutmaningen på supersnygga 6000 minuter, a k a 100 timmar. Supernöjd med det är jag i alla fall.

Både Susanne och Alex avslutade utmaningen på ett helt otroligt sätt och det var tillslut Alex som drog det längsta stråt. Hans avslut var helt magnifikt, bland annat gav han sig ut för 45km löpning kl 00.15 igår morse innan jobbet. Snacka om att ta "träning innan jobbet" till en helt annan nivå. Alex i ett nötskal helt enkelt. Imponerande, fascinerande eller vad ni vill.

Susanne vann således vår utmaning, vilket jag lär få äta upp. Men all respekt till henne, inte bara för att hon lyckats pussla ihop tiden utan också för det faktum att hon orkat med all den träning som hon trots allt lagt ner under denna månad.

Lite på sidan av har Miranda kämpat på med all möjlig alternativ träning då hennes knä inte riktigt varit på hennes sida. Att, i stort sett, klämma in 50 timmar alternativ träning under en månad är såklart väldigt imponerande.

Januariutmaningen - Fjärde veckan

2012-02-01T19:07:00.000+01:00

Okej, lite sen uppdatering kanske men appen till paddan jobbar emot mig igen.

Anyway, vecka fyra i Januariutmaningen var helt klart den mest vansinniga av alla veckor. I alla fall för min del. Tio minuter från att klocka in trettio timmar låter ju helt klart som ett rejält extraknäck.

Summering:

Simning - 6h30min
Cykling - 17h50min
Löpning - 3h15min
Alternativt - 2h5min

Reflektion - Cykling är alltså modellen ifall man vill få "volym" i sin träning, kanske borde jag fattat det tidigare. Löpningen fick stryka rejält på foten, men benen var verkligen inte sugna på det.

Januariutmaningen - Moving day?

2012-01-28T07:55:00.001+01:00

Moving day brukar man inom golfen kalla lördagen. Det är då man, förhoppningsvis, klarat av cutten för fortsatt spel under helgen och därmed är garanterad prispengar. Bland annat. Väl inne i huvudtävlingen är man också lite mer benägen att ta lite risker, speciellt om man har några slag upp till täten. Så frågan är ifall jag kommer att ta chansen idag och skrapa ihop de timmar jag de facto ligger efter. Hoppas!

Hoppas också att ni andra får en härlig start på helgen. Själv startade jag upp med tre timmar på trainern och en timme runt sjöarna igår kväll. Nästa gång jag kör en sådan fredag lär dröja :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Januariutmaningen - Jag ser ett mönster

2012-01-26T22:51:00.001+01:00

Nä, inte ett monster. Även om det inte känns långt borta det heller. Av det som började med att Susanne utmanade mig i vem av oss som skulle träna flest timmar under januari så slöt sig även Alex snart in i tävlingen. I snart fyra veckor har det varit en kamp mot varandra, fast egentligen mest Susanne som hela tiden legat hästlängder före, men även mot oss själva. Hur mycket träning kan man få in samtidigt som man jobbar heltid? I mitt fall har allt annat än jobb, föda och sömn fått stå tillbaka för träningen förutom en hockeymatch för en par helger sedan. Sedan skall ju kroppen också hänga med på all träning. Vissa dagar känns det som att huvudet kommer med fantastiska idéer, men då har kroppen inte fattat ett jota. Och vice versa. Ganska spännande faktiskt. Hur som så har det på alla håll tränats monsteriöst i alla fall.

Mönstret då? Jo, den senaste tiden så har det bloggats väldigt lite om själva träningen och framförallt hur mycket som tränats. Dessutom så kommer registreringarna på Funbeat allt oftare framåt midnatt. Det verkar som att vi alla gör allt för att inte ge varandra mer information än nödvändigt. Det kommer verkligen att bli en kamp ända in i kaklet, var så säkra.

Nån som är sugen att hänga med på lite After Work imorgon? Jag bjuder!

- Posted using BlogPress from my iPad

Januariutmaningen - En vecka kvar

2012-01-25T23:13:00.001+01:00

Snart går vi in på sista veckan. Det gäller nu verkligen att orka hålla ut. Eller, som i mitt fall, öka på som bara den. Jag ligger ju cirka sju timmar efter Susanne och det känns helt overkligt att försöka ta igen det. Men jag skall verkligen göra ett ärligt försök. Ikväll har jag fixat med lite grejer för att underlätta detta. Är det mitt sista kort jag spelar ut?

Ni hänger väl med?

- Posted using BlogPress from my iPad

Januariutmaningen - Tredje veckan

2012-01-23T22:26:00.001+01:00

Värst vad tiden går, men samtidigt känns det som att det går långsamt. Nu är det bara dryga veckan kvar av denna galna utmaning och många tankar går nu på vad jag skall göra när det väl blivit februari. En sak är säker, en vilodag lär det bli i alla fall.

Veckan som gick fick jag i alla fall ihop denna träning:

Simning - 3h10min
Cykel - 9h15min
Löpning - 7h50min
Alternativt - 2h20min

Reflektion - Lite mer cykel så...

- Posted using BlogPress from my iPad

Söndag med stort S

2012-01-22T22:54:00.001+01:00

Imorse gav jag mig av in mot stan för att möta upp mitt löpsällskap för dagen. Det är verkligen skönt att ha sällskap när man springer och speciellt nu när varenda träningspass känns hur tungt som helst. Sara hade bjudit in till lite lättsam löpning tillsammans med lite kollegor från Löplabbet. Frida och Hanna är kända från Sommartåget, medans Carro och Ulf var nya bekantskaper.

Temat, i alla fall till viss del, var S. Somliga av oss tyckte att vi var Starka, Snabba, Snygga etc. Personligen stod jag för Seg, Sölig och Sliten. Passet var i alla fall hur trevligt som helst och jag är grymt tacksam att gänget drog mig runt Djurgården. Starkt jobbat!

Sen var det lunch och vila framför Vinterstudion som uppladdning för nästa S, nämligen Simning. Ett riktigt tungt pass vill jag säga, vi kör hårt nu.

Kvällen avslutade jag i gymmet för att spinna ur helgen ur benen.

Shit vad jag längtar till februari nu, men det är jag inte ensam om. Det vet jag! :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Erotiklördag

2012-01-22T08:18:00.001+01:00

Lördag innebär, i bästa fall, tre timmar spinning med klubben. Så blev det igår också. Vi är inne i röd zon, känns som att jag håller på att bygga upp ett mantra, och nu börjar mängdträningen på allvar visa att den inte går hand i hand med den nämnda zonen. Säkert helt normalt men jag känner mig mer otränad än vältränad, jag har verkligen problem att hänga med i de tuffa intervallerna. Backarna tycker jag dock att jag hänger med bra på än så länge, kanske för att man själv bestämmer "lutningen".

Efter spinningpasset blev det ett kort på löpbandet för att hinna till avtäckningen på Specialized Concept Store av deras nya triathlonhoj Tri-Shiv. Bland mycket annat har den en vattenlunga i ramen, ett must helt klart. Bra kittad går den lös på dryga hundra papp, så den får nog vänta nåt år eller så. Eller tills de hör av sig och vill att en enkel kille från Ö-vik skall testa den. En del dregel blev det i alla fall från församlingen.

- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningen dag 20 - En helkväll i gymmet

2012-01-20T20:58:00.001+01:00

Två tredjedelar av Januariutmaningen har passerat och det fortsätter tränas av bara den. För egen del blev det ett riktigt långpass i gymmet. Jag började med att trampa gymcykel, fortsatte med rodd och löpband för att sedan avsluta med att ge överkroppen en rejäl omgång. Nu känner jag mig, efter mat och sedan sömn, redo att fortsätta boosta.

För övrigt så blev jag grymt avundsjuk på min utmanare Susanne när jag läste om och såg bilder från hennes bergspass på Kanarieöarna. Jag bara måste åka till värmen och cykla snart!

- Posted using BlogPress from my iPad

Ashtanga spinning

2012-01-18T22:40:00.001+01:00

30 hårt tränande triathleter i en liten spinningsal utan fungerande AC och på det en redan uppvärmd sal. Vilken värme! Jag har aldrig varit på ashtanga yoga någon gång, men värmen ikväll måste varit något liknande. Men kul var det, och jävligt jobbigt dessutom. Jag lyckades till och med klämma in ett styrkepass när jag kom hem, överkroppen måste ju få sitt också.

Stolpe in har verkligen varit min paroll den senaste tiden, i alla fall vad gäller våra spinningpass. I lördags låg jag på första reservplats och kom med, till dagens pass var jag nog en av de sista att få en ordinarie plats och till kommande lördags pass snöt jag åt mig den allra sista. Det råkade faktiskt bara gå in på klubbens hemsida precis innan jag skulle åka på kvällens pass och vips så var anmälan öppen. Skönt, tänkte jag, då borde man ju vara home safe. Men som sagt, den allra sista platsen fick jag. Så jag tänkte fortsätta att köra på stolpe-in-metoden framöver.

- Posted using BlogPress from my iPad

Januariutmaningen - Två veckor avverkade

2012-01-17T20:08:00.001+01:00

Shit vad tiden går fort. Tänk om januari gick såhär fort varje år. Vi är redan sjutton dagar in i årets första månad, vilket betyder att det är exakt två veckor kvar. När sista passet i söndags registrerats i söndags hade jag skramlat ihop 2450 minuter, det brukar vara en normal mängd för en HEL månad. Snacka om boost!

Men, med dessa minuter ligger jag ändå 243 minuter efter Susanne. FYRA timmar, gott folk! Och tre minuter. Alex, den lilla filuren, drog till med en trettontimmarshelg vilket gjorde att han passerade mig i totalen.

Min andravecka såg ut såhär:

Simning - 2h30min
Cykel - 7h25min
Löpning - 7h31min
Styrka - 1h15min

Reflektion - Första veckan och början på denna så tyckte jag att det var mest jobbigt psykiskt, men mot slutet började det bli jobbigare fysiskt. Lite öm här och var, det börjar helt klart bli hög tid att lyssna på kroppen. Om inte förr. Träningen behöver därför anpassas efter dagsformen, är benen ömma kanske det är bättre att simma än att springa eller cykla.

Vecka tre har ju redan smygstartat, men jag ser fram emot den med tillförsikt.

Bring it on, baby!

- Posted using BlogPress from my iPad

Vilka vänner!

2012-01-15T15:09:00.001+01:00

Imorse klockan tio, eller förmiddags då kanske. Mia och Svante hade anmält sig som frivilliga att dra igång min löparkropp, det tar i dagsläget ca timmen. Vi tog en sväng runt Rissne, ungefär samma som Lina och jag tog i tisdags. De visade även stort tålamod i ämnet att lyssna på mina mer eller mindre ointressanta ämnen. Skönt sällskap kort och gott.

Dryga timmen höll de ut med mig och jag fick på egen hand ge mig av ner mot Kastellholmen för en beprövad runda. Tack för sällskapet och för att ni drog igång mig!

På väg hem från stan mötte jag Erik, en gammal fotbollskompis från juniortiden. Väldigt snabbt, men väldigt trevligt möte.

Inte nog med det. Efter passet var jag välkommen hem till Mia och Mårten på skidskytte, kaffe och lån av tvättmaskin. Mycket uppskattat!

Apropå imponerande vänner. Susanne håller fortfarande i sin imponerande mängd och Alex körde en vansinnig dag igår med en mara följd av 3h på trainern. Grymt vänner!

- Posted using BlogPress from my iPad

Stressig lördag

2012-01-14T20:27:00.001+01:00

Igår kväll efter jobbet slängde jag mig ut i snålblåsten som Sundbyberg bjöd på. Karaktärsdanande tänkte jag. Nu var det väl i och för sig inte så jäkligt som det kändes innan. När jag nästan rundat Råstasjön såg jag två bekanta hårsvall, och mycket riktigt var det Lina och Miranda. De hade tillsammans med Linas kompis Minna redan varit ute i 20km, wow. Det var i alla fall jäkligt roligt att se dom och de ställde till och med upp på en runda runt Råstasjön, vilket också var superskönt. Efter löpningen rev jag av ett pass i gymmet med fokus på överkroppen.

Imorse var det återigen dags för spinning med klubben. Den här gången hade jag lite tur, eftersom jag först hamnade på reservplats. Men som tur var löste det sig. Passet var helt grymt. Grymt jobbigt, alltså. Men vi är ju som sagt i röd zon. Långa smäktande intervaller precis under mjölksyratröskel blandades med tuffa backar. Men, som tränare Pål sa så är det när vi stressar kroppen som den utvecklas. Eller, efter att vi stressat den ska det väl egentligen vara.

Efter spinningen stressade jag hem eftersom Mia och Mårten bjudit in till lunch innan vi skulle gå på hockey. Jag hade tidsoptimistat en aning. Efter lunchen, supersmarrig paj bjöds det. Det satt hur fint som helst. Sen fick vi stressa iväg till tåget för att hinna till nedsläpp, ett och annat löpsteg blev det nog också.

Matchen vanns ju också. Bara en sån sak :-)

Just det, jag har ju börjat twittra idag också. För enkelhetens skull heter jag Thomastranar. Tränar eller trånar får man lista ut själv, eller välja. Ni följer väl med?

- Posted using BlogPress from my iPad

Tung torsdag

2012-01-12T23:27:00.001+01:00

Imorse tog jag tjuren vid hornen och körde ett pass på gymcykeln och lite coreövningar på en förövrigt irriterande liten gymboll. Man har ju alltid trott att det skall vara så uppiggande med ett morgonpass, men det funkar inte riktigt för mig. Jag är väl lite konstig. Men det är ju så tidseffektivt.

Än tröttare var jag när jag kom hem, jag var verkligen tvungen att lägga mig och vila för att komma iväg på simningen ikväll. Men väl i vattnet kändes det bättre. En klart bra instinkt vi människor har att vi piggnar till av vatten. Passet bestod för vår del av 400-ingar med olika mycket medley, riktigt skoj. Fjäril börjar jag bli en riktig fena på. Ironi.

Så, nu har jag väl varit gnällig nog för ett tag?

Förövrigt anser jag att Tjugonde dag Knut borde vara en röd dag. Någon däremot?

- Posted using BlogPress from my iPad

Onsdag, kort och gott

2012-01-12T12:46:00.001+01:00

Gårdagen var intressant på lite olika sätt. Det började med en fråga på jobbet angående att jag åt turkisk yoghurt och nöt- och bärmix till mellanmål följt av en kommentar om jag "... inte var lite fetare och sprang mindre för nåt år sedan?" Jo, så var det ju. Lite ändring i kosten och lite mer träning, så vips.

Lunchen var grymt trevlig, jag mötte upp Mattias i Frösunda. Mattias som jag en gång lyckats "lura" att börja springa och som nu även blivit "lurad" att köra Ironman Kalmar. Så det kan gå. Såklart blev det en hel del snack om träning och utrustning, men även lite annat smått och gott hann vi gå igenom. Lösa planer om rejäla triathlonpass hemma hos honom framåt sommaren drogs, det ser jag mycket fram emot.

Kvällen avslutades på spinningcykeln. Ett mycket bra pass som gick tokfort, vi kör ju i röd zon. En märklig sak som jag reflekterat över är att dagar när jag kör mindre än två timmar känns som att jag missat något. En helt felaktig känsla, men ändå märklig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Trevlig vana

2012-01-10T22:17:00.001+01:00

Igår bjöd jag ut Lina på en tur runt Sjöarna och idag bjöd hon tillbaka. Egentligen hade jag tänkt simma, men efter ett nekande förstasvar ändrade jag mig och accepterade erbjudandet. Vi möttes upp vid Boullan i Sundbyberg och gav oss bort mot Rissne och Hallonbergen för att sedan ta svängen runt Sjöarna. Medurs, hör och häpna. Det var som att springa på ett helt nytt ställe, det kan jag rekommendera ifall man ill få lite variation i sin träning.Tack för det trevliga initiativet Lina!Efteråt körde jag lite cykel och styrka i gymmet, perfekt avslutning.- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningen dag nio - Tung start, skön avslutning

2012-01-09T21:04:00.002+01:00

Idag gick vi in på andra veckan i Januariutmaningen och det har varit allt annat än en skön dag, känns nästan som att jag kört en tredagars. Och då tänker jag på en helt annan tredagars än den jag faktiskt kört, hoppas nån är tillräckligt ung eller har tillräckligt med minnen för att förstå.

Skönt var dock sällskapet på kvällsturen, Lina lyckades få passet att kännas som vilket måndagspass som helst. Tack för supersällskapet Lina!

- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningen - Första veckan

2012-01-08T22:18:00.001+01:00

En vecka, lite drygt, har gått av Januariutmaningen mellan Susanne och mig. Det började som en lite kaxig, men ändå oskyldig, kommentar av mig på Facebook och ändade alltså upp i en "tävling" om vem som under januari månad kommer att träna flest timmar. Susanne roffade åt sig en ledning på ca 2½h redan dag ett och fortsätter att hålla undan, men januari är en lång månad och det gäller att inte förivra sig. Dessutom handlar det ju som sagt om träning och i träningen gäller det även att få in vila/sömn, mat och resten av livet. Det får ju inte övergå i idioti. Personligen är jag övertygad om att jag gjort en personmesta denna vecka och jag räknar inte med att jag kommer att kunna träna så många fler timmar någon av veckorna som återstår. Dock så hoppas jag på att kunna hålla nivån, hyggligt i alla fall.

Min träning v1

Simning - 3h10min
Cykel - 7h40min
Löpning - 8h19min
Alternativt - 2h20min

Summa - 21h29min

Reflektion - Fördelningen ser väl rätt okej ut även om jag trodde att jag skulle tränat mer cykel, men så kanske det blir nästa vecka.

Ni hänger väl med för att se hur det går för oss?

Oemotståndlig

2012-01-08T16:23:00.000+01:00

Mitt erbjudande gick inte att atå emot. Mia fick bestämma tempo, längd och sträckning om hon sprag med mig idag. Hon gillade förslaget och när vi sågs hade hon bestämt Sjöarna i en timme. Att det blev en timme berodde på att hon skulle iväg på brunch, när hon pratade om vad hon skulle äta fick jag såklart många bilder i mitt huvud. Mat är något jag tänkt mycket på de senaste dagarna. Mest blev jag sugen på pannkakor.

Efter en timme med Mia fortsatte jag in mot stan för att runda Kastellholmen. Tack för sällskapet Mia, trevligt som vanligt!

Kastellholmsrundan på egen hand var såklart inte lika rolig som Sjöarna med sällskap, rolig var dock rondellhunden som hamnat lite fel.

Väl hemma knåpade jag ihop lite modifierade Coltingpannkakor, förutom ägg, banan och jordnötssmör hade jag även riven kokos i. Till dessa lite tinade bär och en rejäl klick grädde.

Utmaningen dag sex - Vi ångar på

2012-01-07T08:00:00.002+01:00

Igår morse mötte jag upp ett gäng glada löpare som Miranda dragit ihop till ära för de tre vise männen. Vi fick en par kallgrader och strålande solsken, perfekt vinterväder alltså. Snö undantaget. Vi tog oss från Sundbyberg och sprang sedan in mot Karlberg och sedan norrut genom Hagaparken. Solna rundades och sedan tillbaka till Sumpan. Det var verkligen ett skönt gäng som samlats och tugget gick i ett, det verkar som att samtalsämnen aldrig sinar när löpare är i farten. Roligaste "tanken" var nog Cecilias om att föreslå för Lasse Åberg att göra en Löparsällskapsresa och vilka ämnen som isåfall skulle tas upp. Genialiskt!

Efter löpningen gav jag mig av hemåt för att ta tag i några veckors tvätt. När första maskinerna gick passade jag på att trampa ur benen på gymcykeln inför dagens spinningpass. Det gäller ju att hela tiden förbereda sig för nästa pass. Kvällen avslutades med middag och catch up med Susanne, Alex och Miranda. Alex och Miranda kör ju också en januariutmaning precis som Susanne och jag. Givetvis avhandlades annat också, men det var det dominerande ämnet. Intressant!

- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningen dag fem - Äta bör man

2012-01-06T01:08:00.003+01:00

Idag slog det mig. Jag åt verkligen dåligt igår, så det var väl inte så konstigt att jag tyckte att jag kände mig svag på spinningen. Omelett på två ägg och ett halvt paket bacon är verkligen inte mycket att hänga i julgranen. Inte om man ska orka träna maximalt i alla fall.

Igår morse tänkte jag prova en ny grej, men det blev först nu i morse. Jag besökte gymmet innan jobbet, klockan sex satt jag mig på cykeln och trampade på en timme. Jag vet inte om jag gillade det, men jag vet i alla fall att min Utmanare ska ha all cred för att hon i stort sett kliver upp varje morgon och bränner av en timme eller två. Hatten av!

Så, idag var jag hungrig nånting alldeles när klockan började slå lunch. Vi har ett thaiställe i närheten av jobbet som kör buffé och jag körde en take away och plockade på mig så mycket som fick plats. Jag fyllde till och med Misoburken med mat. En kollega sa tom " Men Thomas, ska du äta allt det där?". Ja, det skulle jag definitivt.

Ikväll besökte jag åter gymmet för lite rodd och styrka. Rodd kändes faktiskt också mest som styrka. Verkligen!

- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningen dag fyra - Red Light!

2012-01-04T22:49:00.001+01:00

Jag har inte gett upp! Hoppas att ingen tror det, gårdagens inlägg fick nog en lite väl pessimistisk ton. Som man känner sig själv känner man andra. När jag såg att Susanne bokat en "jobbresa" till Kanarieöarna så flinade jag först lätt för mig själv eftersom jag tänkte att det var ju en sak jag själv skulle kunna göra. Självklart så förstod jag ju innerst inne att det faktiskt handlar om arbete och självklart är jag väldigt glad för hennes skull att i mitten av januari få dra till varmare breddgrader och få möjligheten att springa i linne och shorts. Okej, jag kanske till och med är en gnutta avundsjuk.Så jag gör som Hans Majestät, vänder blad och går vidare. Okej, inga som helst liknelser bör göras.Ikväll stod spinning med klubben på schemat. Vad jag visste men inte tagit notis om var att vi i och med denna vecka gått in i Röd Zon, dvs tröskelträning. Det är något jag verkligen gillar, det finns ju inget bättre än att riktigt köra skiten ur en, men det ligger ju så grymt fel i tiden i och med utmaningen. Taskig tajming, helt enkelt. Vi körde, om jag minns rätt, intervaller om 2min strax under tröskeln följt av 2min något lägre, vi skulle dra av lite på motståndet men hålla uppe kadensen. Dessa set gjorde vi fyra gånger utspritt på tre tillfällen under passet. Sista setet låg jag så mycket på rött att det säkert tog tio minuter innan jag kunde kliva av cykeln.Annars kan jag meddela att musiken var klart bra, förutom en synthtunnel så var det en hel del tung och skön hårdrock. Givetvis några inslag av Foo Fighters.- Posted using BlogPress from my iPad

Utmaningen dag tre - Fortsatt tungt

2012-01-03T23:48:00.001+01:00

Okej, jag erkänner direkt. Jag är en tävlingsmänniska och jag gillar inte att förlora. Kanske är det därför som löpning och triathlon passar mig bra då jag bara tävlar mot mig själv. Inte för att slaget på något sätt är förlorat, men då min motståndare Susanne går och bokar in en "jobbresa" till Fuerteventura mitt under utmaningen så förstår jag ju att mina odds till en ärlig chans såklart är urdåliga. They suck!!!

Men, jag ska såklart inte gräva ner mig för mycket för det. Min träning handlar ju i första hand om att komma så väl förberedd till Ironman Kalmar som möjligt och en del i förberedelserna är att lägga in mängdträning den här tiden för att när sommaren närmar sig fokusera mer på kvalitet.

För även om jag hamnat lite på efterkälken så har jag trots allt börjat veckan helt okej.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Utmaningen dag två - Tuff start!

2012-01-02T22:24:00.001+01:00

Ja, jag har verkligen fått en tuff start på Utmaningen. Medans jag låg i soffan och kollade in Vinterstudion igår eftermiddag var min kombattant ute och trampade cykel i snålblåsten på Visingsö. Tufft att cykla på nyårsdagen, i dubbel bemärkelse. Minst! Visst, jag klämde in lite gymcykel och styrka på kvällskvisten men jag lämnade direkt ett försprång på 2,5 timme. Inte bra!

Idag knappade jag dock in lite grann, med betoning på lite. Ynka åtta minuter eller så. Well well. Jag misstänker att det kommer att gå fram och tillbaka den kommande månaden, men tillslut tänker jag ändå stå där som segrare. Bara så att ni vet!

- Posted using BlogPress from my iPhone

God fortsättning!

2012-01-01T20:35:00.001+01:00

Efter en synnerligen trevlig nyårsafton med supertrevligt sällskap, supergod mat och dryck körde jag igång träningsåret 2012. Det satt verkligen långt inne innan jag bestämde mig, men när jag väl gjort så vid halvsjutiden gick jag ner i gymmet för att bränna av ett lättare cykelpass följt av ett styrkepass. Att träna dagen efter är ju lite omstritt, men jag tänker att tar man det bara lugnt så borde det funka.

Veckan som gick v52

Simning - 1h45min
Cykel - 2h10min
Löpning - 4h10min
Styrka - 30min

Nu är det nya träningsåret officiellt igång och jag hoppas att alla ser lika mycket fram emot det som jag. Och att januari blir en riktig toppenmånad förstås, utmaningen är ju nu också igång.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Gott slut!

2011-12-31T15:27:00.001+01:00

Vilken härlig avslutning på träningsåret 2011 det blev. Festfixare Lina hade styrt upp en nyårsjogg som lockade ett trettiotal via blogg och Jogg.se. Fantastiskt roligt,trevligt och soligt. Och fantastiskt bra initiativ av Lina. Gilla!

Vi möttes upp vid boulebanan vid Rålambshovsparken, ja somliga av oss hade mötts upp redan på T-banan. Klockan tio gav vi oss av utefter Stockholm Marathon-banans andra varv.

Det märktes på något sätt att det var årets sista pass då det snattrades på mer än vanligt på denna typ av långpass. Samtalsämnena var såklart många men mest pratades det, åtminstone i min närhet, triathlon, lopp som skulle springas och resultat som skulle levereras under 2012, en del New York City Marathon främst med Magnus som skall springa loppet 2013.

Just det, vi snackade ju såklart en hel del om diverse utmaningar under januari, Alex och Miranda har ju bestämt att köra en Ironman vs Duracell igen. Jag själv har ju också en utmaning som heter duga. Diskussioner kring regler, upplägg och mycket mycket annat kom upp. Intressant kommer det hur som helst bli.

Nu blir det någon timmes återhämtning innan kvällens festligheter i goda vänners lag.

Gott slut, kort och gott!

Jag har blivit utmanad!

2011-12-29T20:11:00.000+01:00

En lite kaxig kommentar var allt som behövdes, sedan var jag utmanad. Kommentaren var i stil med "Dags att börja träna då" och syftade till att min vän Susanne anmält sig till Ironman Kalmar, vilket även jag gjort. Susanne fick även stöttning av sin coach Pasi som kommer att lägga upp ett grymt program för att hon skall vara i bästa tänkbara form 18 augusti. Hur blev det såhär?

Nåväl, utmanad är jag och utmaningen består i att träna så många timmar som möjligt under januari månad. Träningen skall redovisas på Funbeat och skall vara "riktig" träning, dvs det skall vara triathlonträning såsom simning, cykling. löpning och styrketräning. Susanne påpekade att jag inte får räkna trappstädning, diskning etc. Ja ni förstår att stämningen är rejält uppiskad. Hur det går kommer såklart även kunna följas på våra bloggar. Vem vet, kanske kommer det att skrivas några rader på andra bloggar och i andra media också. Ett drömscenario vore att vi ligger väldigt jämnt inför 31 januari och TV Sporten gör ett reportage om sista dagens batalj. Oj, nu svävade jag visst iväg en aning.

Vem är det då jag blivit utmanad av? Jo, Susanne är egenföretagande småbarnsmamma till två tvillingtjejer boendes på Visingsö utanför Gränna utan någon som helst träningsbakgrund. Ja, förutom de senaste åren då. Egentligen har jag inte så bra koll på hennes träning förutom att hon tycker mer om långa lugna pass än korta och smärtsamma. Då vår utmaning handlar om timmar så är det ju till hennes fördel, och i kombination med en oerhörd envishet och målmedvetenhet så är jag helt klart orolig. Susanne har dessutom full koll på allt som har med kost att göra, vilket förstås är en av nycklarna till ett hållbart tränande.

Vad vinner man då? Förutom äran så kommer det även ligga ett pris av monetär karaktär i potten. Exakt vad är inte hundra bestämt, men det kommer att handla om sportutrustning för ett kännbart belopp, en middag som förloraren står för eller varför inte ett spabesök. Vad det blir kommer att utkristallisera sig den närmsta tiden.

På söndag smäller det alltså. Frågan är vem, om någon, av oss som kommer att avstå nyårsfirande för att ta initiativet i tävlingen. Varför inte ett långpass direkt efter tolvslaget, med en glas champagne i handen?

Vad tror ni, vem kommer att vinna denna utmaning?

Let the best man win!

Menlöst pass?

2011-12-28T23:18:00.001+01:00

Idag har vi hedrat de värnlösa barn som fick sätta livet till under Herodes jakt på jesusbarnet. Intressant att ett ord fått en så negativ klang, som menlös, att man ändrar namnet på en högtid som vi firat i flera hundra år. Men det är väl så det är.

Ikväll har jag i alla fall varit på spinning med klubben och det var ett riktigt skönt pass. Inte för tufft och inte för lugnt, vilket passade mig bra då jag körde dubbelpass igår kväll i form av backlöpning i Hammarbybacken följt av simning. Väggmålningen ovan stirrade mig dock, via spegel, rakt i ansiktet.

På söndag börjar min träning mot Ironman Kalmar på riktigt och smått hypokondriskt börjar jag känna av hälsenor och diverse andra kroppsdelar. Igår till exempel gjorde julmat och tillhörande dryck sig till känna. Sent omsider måste jag också lägga upp förra veckans träning, det blev sannerligen ingen riktig mängdvecka.

Löpning - 3h24min
Cykel - 45min
Simning - 1h
Styrka - 40min

Inför 2012 är det verkligen hög tid att skruva upp träningen för att sedan explodera.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Julaftonsjoggen

2011-12-24T12:04:00.001+01:00

Termometern visade på en ynka minusgrad när vi gav oss iväg imorse, blott en skillnad på 26 grader från förra året. Då såg jag ut såhär när jag släppte av Stefan för att på egen hand förlänga passet med någon kilometer.

I år såg vi ut såhär.

Traditionsenligt så tog jag en sväng förbi Hörnfeldts för att önska god jul.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dan före dan före dan...

2011-12-22T21:14:00.001+01:00

Jag och en kollega konstaterade i eftermiddags att det är sjukt svårt att räkna den där ramsan, men jag tror att jag fick till det. Imorgon är det ännu mindre svårt.

Annars har det faktiskt varit lite träningssnack på jobbet idag. Först så snabbfikade jag med Alexandra, som under förra veckan kommit igång så fint med löpningen men som kommit av sig den här veckan. Eller som hon sa, "Jag har inte tränat en enda gång den här veckan, förutom i måndags då" That's the spirit! En gång är ingen gång. På't igen bara!

Senare så diskuterade jag träning med Pia som har skaffat PT med inriktning på löpning och som är heltaggad. Vi pratade lite mål, det var Tjejvasa och Lidingöloppet etc. Men någon Ironman kan hon inte tänka sig. Okej, sa jag, jobbar vi tillsammans om två-tre år så ska du inte komma undan. Pia, kom ihåg vem som sa det först!

Väl hemma så skulle snack omsättas i handling. Men jag hade sån beslutsångest, skulle jag packa först och simma eller skulle jag springa och packa sen. Det föll på löpning. Skönt att kunna välja sådär!

Efter träningen slängde jag ihop en liten omelett. Mums!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag är så jävla inne!

2011-12-20T19:30:00.002+01:00

Vid lunchtid idag öppnade anmälan till Ironman Kalmar och jag var där och högg som en kobra. Trixigast var att hitta på en doktor att ange, ett tag var jag inne på att ange Doktor Dahlqvist men tillslut föll lotten på en doktor i Sundbyberg som jag googlade fram. Registreringen tog väl i runda slängar tio minuter och sedan var jag 4297,40 SEK fattigare, men jag har meddelat Tomten att jag kan ligga ute med det till på lördag. Hoho!

Hela eftermiddagen har jag varit så taggad att jag ett tag tänkte köra dubbelpass ikväll, men här sitter jag ju så det får räcka med simning. Jag får helt enkelt öka lätt succesivt nu under december, för i januari kommer det att smälla. Det kommer att smälla rejält, kan jag meddela. Mer om det nästa vecka. Kanske.

En sak som jag tänkt på ett tag är att summera träningen veckovis, det har jag gjort tidigare och jag tycker någonstans att det faktiskt hör en träningsblogg till att ha en sådan. Så planen är att köra på det under 2012, men jag smygstartar redan nu och sedan får jag utveckla utformningen.

Veckan som gick v50

Simning - 1h
Cykel - 3h45min
Löpning - 7h6min
Styrka - 55min

Totalt: 12h46min

Okej så?

Jag tillsammans med damen som jag fick "godispåsen" av efter NYC Marathon.

Skön veckostart

2011-12-19T22:14:00.000+01:00

Mötte upp Lina och Alex för lite återhämtningsjogg efter jobbet, det blev en mycket trevlig runda runt sjöarna. Som vanligt blev det en hel del stoj, men även en del allvar. Tack för ikväll vänner!

I dörren på väg ut mötte jag en tjej som lite försynt undrade ifall hon fick fråga en sak. Sure, no problem! Hon var nyfrälst löpare och undrade hur man håller fötterna torra när det är slaskigt ute, hon ville ju inte göra uppehåll på grund av slasket. Jag visade henne mina Asics GT-2150 Svart som är gjorda i Gore-Tex-material och förklarade att de håller vätan ute riktigt bra. Jag tipsade henne att gå till Löplabbet och be dem hjälpa henne, både med skor och strumpor.

Hur tror ni att Lina och Alex hade klätt sina fötter? Jag kan meddela att deras fötter inte var direkt torra efter passet.

"Årets sista långpass" - halva passet, hela nöjet

2011-12-18T20:14:00.001+01:00

8.20 höll arrangör Peter Lembke genomgången så att alla skulle veta vad som väntade.

Redan innan samlingen hade jag hunnit snacka lite med Paula och Tobbe, deras pepp igår bidrog starkt till att jag kom upp imorse.

8.30 gav vi oss iväg, jag hängde på 6:20-gänget som leddes av Bernt. Bernt skötte sig såklart exemplariskt hela dagen. Vi snackade såklart en del om New York Marathon, men även Ironman Kalmar och lite Bislett. Just det, det blev visst lite snack om utrustning också och då framförallt skor. Även Karin och Karina var lite nyfikna på New York, de skall springa 2012. Jag är sååå avundsjuk.

Vid Sjöberg efter cirka 20km dök depå 1 upp. Peters fru Ulla stod för förtäringen, sällan har skumtomtar smakat så gott. Fantastiskt! Tack Ulla!

Sedan plaskade vi vidare förbi Sollentuna och Akalla innan vi gav oss ut på Järvafälten. Efter 33km kom vi fram till Barkarby och dagens lunchstopp.

Arrangörerna hade gjort ett gott val. Som norrlänning som skattas Max högt när det kommer till hamburgerrestauranger.

Som norrlänning så åkommer det mig såklart att äta på tallrik och med bestick. Annars hade det väl hetat handburgare, right?

Efter lunchen så följde jag med till pendeln i Jakan, men där tackade jag för mig. Totalt fick jag ändå ihop 38km vilket ändå var betydligt längre än om jag gett mig ut på egen hand, så jag var supernöjd.

Tusen tack alla ni trevliga löpare i 6:20-gänget! Och tusen tack till arrangörerna för det supertrevliga initiativet!

- Posted using BlogPress from my iPhone

"Årets sista långpass" på gång

2011-12-18T08:07:00.001+01:00

Efter lite velande och några snoozningar bestämde jag mig så för att köra. Jag blir med på "Årets sista långpass", även om jag nog kommer att springa långpass både på julafton och nyårsafton. Jensa har ju lovat att dra ihop ett gäng uppe i Ö-vik, hoppas att det gått bra för honom. Sedan har Lina lovat långpass på nyårsafton, men där är jag inte orolig.

Morgonens stora frågetecken har annars varit vilka skor jag ska ha idag, svaret blev:

Hoppas att de funkar, det kan faktiskt bli rejält fiasko. Ursäkta ordvalet.

Hårdingarna tänker springa 61km idag, själv hoppas jag på att hänga med i 30. Jag siktar på att springa längre än Paula och Tobbe i alla fall :-)

Snyggast mössa kommer jag i alla fall att ha. Krister sydde upp denna kollektion i begränsat antal inför Luciatåget förra lördagen. Oanade talanger, helt klart.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Learn To Fly

2011-12-17T15:41:00.000+01:00

Människan har i alla tider velat kunna flyga, det vet vi från diverse målningar i grottor etc. Vi kommer aldrig lära oss det, inte utan hjälpmedel i alla fall. Källkritik och källhänvisning struntar jag blankt i. Hursomhelst så dök denna låt upp dubbelt under morgonens spinningpass och eftersom jag är inne i ett FF-flow så bjuder jag återigen på lite örongodis. Videon är dessutom humoristiskt på min nivå. Känner ni igen "gästerna" förresten?

Spinningpasset innehöll tröskel, backar, fartlek och slutligen tröskel igen. Diskussionerna gick heta mellan ledare Olle och Stoffe vilken intensitet man skall ligga på under tröskelträning. Stoffe tyckte att Olle körde på för låg intensitet, men jag tror att de pratade om olika saker. Att träna upp sin mjölksyratröskel, om jag får formulera mig så slarvigt, är nog en annan sak än var tröskeln ligger. Detta känner jag att jag måste läsa in mig på. Dessutom blev jag såklart sugen på att göra ett laktattest för att bättre veta hur jag skall träna. Kanske skulle man dra ihop ett gäng och köra?

Från passet noterar jag annars att jag har svårt att få upp pulsen när jag kör på hög kadens, som under tröskeldelarna, medans jag kommer upp i puls väldigt lätt när jag kör i backar. Det borde vara tvärtom. Troligen beror det på att jag är för dålig cyklist helt enkelt. Annars är jag mest nöjd över att jag klev fram och tog två bra förningar under fartleksdelen, i spinningsalen syns det inte att man är en dålig cyklist.

Annars är jag rätt nöjd med att jag inte åkte med på julbordskryssning med jobbet igår. Okej, de hade det säkert roligare på dansgolvet igår kväll än vad jag hade det i tvättstugan. Men medans jag satt och mådde prima på spinningscykeln så mådde de nog lite sämre vid frukostbordet, för att inte tala om hur slitna de lär vara just nu när de börjar närma sig Stadsgårdskajen.

Annars så vankas det Årets sista långpass imorgon. Det lovas skumtomtar och det lockar ju såklart. Något som talar emot är vädret förstås, men även distansen. 60km är inte en barnlek en söndag, även om man kan hoppa av när man vill. Jag får väl ladda med skumtomtar och julmust ikväll så kanske jag kommer på bättre tankar.

I tider som dessa...

2011-12-15T22:03:00.000+01:00

I bilen på vägen hem från jobbet hörde jag en av mina absoluta favoritlåtar, med en av mina absoluta favoritband. Tänk vad P3 kan bjuda på ibland, en akustisk liveversion dessutom. Lyssna och njut!

Medan ni lyssnar kan ni ju alltid fortsätta läsa.

Det är mycket att göra i dessa dagar.

Man ska köpa julklappar. Återstår tydligen. Tur att jag inte behöver köpa så många.

Man ska planera in sin träning under årets sista veckor. Äh, det är väl bara att träna varje dag så löser det sig. Eventuellt minus resdagar.

Man ska komma på nyårslöften som man sedan bara kommer att bryta. Det hoppar jag i år igen tror jag.

Man ska anmäla sig till Ironman Kalmar. Anmälan öppnar på tisdag, så det är bara att skrapa fram 4-5000 spänn och ställa sig i kön.

Man ska ordna boende i Kalmar 16-19 aug. Enligt uppgift redan klart. Yeah!

Listan kan göras lång.

Medans träning är den självklaraste saken i världen för många av oss så är det inte helt självklart för andra. Jag fikade med en kollega som stolt meddelade att hon kommit igång med löpningen och funderar på att gå med i löpklubben på gymmet. Just do it!

Dagen avslutades med en skön runda runt sjöarna med Mia. Det skvallrades lite om skvaller och det pratades lite om puls och lite om framtiden.

Tack för ikväll Mia!

Premiär med mersmak

2011-12-13T23:32:00.001+01:00

Ikväll gjorde jag så säsongsdebut i poolen. Det gick faktiskt grymt bra, det kändes knappt att jag varit ifrån simningen ett antal månader. Första 50m. Efter det kändes det som man kunde förvänta sig.

Efter 10min insim körde vi på kvällens huvudserie som var 3x100m progressivt 1-3 följt av 3x50m progressivt 1-3 med 20s vila. I början la jag mig i mitten av gänget och tog det rätt lugnt, helt enligt plan då det som sagt var mitt första pass på länge. Men efter ett tag tyckte jag att det var dags att visa pojkarna var skåpet skulle stå. Det var slutsnackat helt enkelt. Jag tog helt sonika täten och öste på. Hoppas att det var uppskattat :-)

Annars var det kul att se lite gamla ansikten igen, framförallt Philip som jag kamperade ihop med en hel del förra säsongen. Det hetaste samtalsämnet för kvällen var såklart Ironman Kalmar.

Hoppas att jag härmed kört igång simsäsongen och att det inte bara var en onetimer.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalmar suger

2011-12-13T19:39:00.000+01:00

Igår kväll blev det klart att Kalmar kommer att arrangera en Ironman 2012. Beslutet att arrangera en Ironman istället för att fortsätta att arrangera en Kalmar Triathlon, som är en triathlon över ironmandistans, diskuteras bland svenska triathleter. För eller emot? Jag har egentligen ingen åsikt. Anmälningsavgiften blir 3000-3500kr dyrare. Fine! Kalmar kommer att vimla av tuffa triahleter från stora delar av världen. Fine! Det kommer att bli sjukt svårt att få tag på boende. Fine! Det kommer att bli världens upplevelse. Fine!
Det fick mig i alla fall att sitta och småhoppa på stolen hela förmiddagen. Fine! Det fick mig att ta beslutet att åka och köra säsongens första simpass. Fine!

Nu skall jag bara leta fram badbyxor och simglasögon.

Fine!

Live från gymmet

2011-12-11T17:50:00.001+01:00

Väl hemma efter ett fantastiskt Luciatåg passar jag på att skaka loss benen lite på cykeln i gymmet. Eventuellt passar jag på att köra lite styrka också, överkroppen slapp ju i stort sett jobba igår.

Hoppas att alla luciatågare hade det lika trevligt som jag igår, och att de som hade det ännu trevligare inte besöker gymmet :-)

- Posted using BlogPress from my iPhone

Andraadventslöpning

2011-12-04T14:15:00.001+01:00

Fortfarande ingen julstämning, inte ens tillstymmelse till vinter. Oavsett så är det andra advent idag och nedräkningen fortsätter. På Funbeat såg jag att Elin dragit ihop ett andraadventslångpass idag, så jag hakade såklart på. Vi möttes upp halv tio på Slussen och gav oss sedan av genom den i det närmaste öde stan bort mot Brunnsviken.

Om än inget vinterväder, men riktigt skönt ändå. Samtalsämnena var väldigt varierande och i många fall riktigt spännande. Bara en sak som geocashing, mycket spännande. Eller kyrkor och begravningsplatser, inte mina topics men ändå.

Vid Karlbergs slott lämnade jag kartläsare Peter, allvetande Fredrik och eventmakare Elin för att ge mig av hemåt.

Tack för dagens sköna andraadventslångpass!

Snart vankas adventsfika med Big Mike, blir det på Bromma Blocks tro?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Vinterlöpning?

2011-12-01T23:11:00.001+01:00

Nedräkningen mot julen har börjat. Det är adventskalendrar hit och julkalendrar dit. Ljus skall stöpas och pepparkakor skall bakas, lussekatter med för den delen. Men var är stämningen då? Okej, det är ju bara första december men ändå. Ge mig snö, nu! November var tydligen den näst varmaste sedan man började mätningarna här i Stockholm. Och det har man gjort i fyra hundra år, tydligen. Vansinnigt! Global warming är tillbaka. Okej, oddsen att det skall bli tre snörika och kalla vintrar på raken är ju inte direkt de bästa. Men jag vill ha vinter!

Såja, få se nu om kung Bore hör bön.

I väntan på, så har jag varit ute i snålblåsten på distanspass med inslag av terräng i form av Ursviks tvåochenhalva gånger två i sällskap av Mia. Och det var ju trevligt, precis som vanligt. Dock så säger mig något att hon bet ihop lite extra ikväll, hon erkände att hon hade lite ont men jag misstänker att det var lite mer än lite. Hoppas att jag har fel.

Bilden är inte från ikväll, utan från helgens sköna långpass längs Oslos gator och klättringen upp mot Holmenkollen.

Dagens "fråga" på lunchen gällde Menlösa barns dag, eller Värnlösa barns dag som det heter sedan några år tillbaka. Ganska långt från gårdagens ämnen, vi blandar och ger en del på mitt jobb.

Imorgon är det fredag, vilket betyder helg, vilket betyder träning i massor.

Gilla!

- Posted using BlogPress from my iPad

Märklig lunch

2011-11-30T22:27:00.001+01:00

På väg tillbaka från indiern som då och då förser mig med min lunch fick jag en riktigt konstig tanke. Kanske berodde det på att blåsten pinade rakt i ansiktet. Jag tänkte på vad jag skulle kunna åstadkomma under ett 24h-lopp, det gick till och med så långt att jag började fundera på om jag kanske skulle testa redan nästa år i Bislett. Märkligt med tanke på att jag definitivt lovade mig själv att jag aldrig någonsin kommer att springa ett 24h-lopp. Man ska som bekant aldrig säga aldrig.

När jag så kommer tillbaka till jobbet med min lunchlåda så hör jag hur det diskuteras träning, eller snarare hur man klassar tränande personer. Diskussionsämnet var vad man kallar en motionär som tränar mycket, alternativt är duktig inom sin sport. Benämningen "elitmotionär" diskuterades, precis som det diskuteras i många andra forum. Min bestämda uppfattning är att det inte finns något som heter "elitmotionär". Så mitt svar på vad jag själv anser att jag är blev "motionär". Borde vi kanske kallas "idrottare", vi som tränar seriöst mot mål och resultat? Eller "löpare", "triathleter", "cyklister" etc.? Vad tycker ni?

Lunchen avslutades med "diskussion" om framfall. Det låter kanske inte så farligt, men jag väl förstod vad det handlade om så var jag nöjd att maten redan var uppäten. Märkligt ämne, helt klart.

Något som definitivt inte var märkligt var kvällens pass med Lina, 16km distans fick jag ihop och det var ett riktigt trevligt pass. Vi springer ju alldeles för sällan tillsammans. Men nästa helg springer vi tillsammans igen, då är det ju dags för Luciatåget. Det ska bli grymt skoj!

Tack för ikväll Lina!

- Posted using BlogPress from my iPad

Satan i gatan!

2011-11-29T22:17:00.001+01:00

Som fröken Maggio skulle sagt. Jag var lite off / disträ idag på jobbet, speciellt på eftermiddagen. Såhär i efterhand misstänker jag att det var träningssuget som var "boven", ungefär som inför ett lopp. Jag hade grymt massa energi i kroppen och var tokfokuserad på att träna bra ikväll.

Jag bytte snabbt om när jag kom hem och gick ner i gymmet för att i tur och ordning köra powertraining på cykel och cirkelträning.

Powertrainingen bestod i att jag, efter 10min uppvärmning, körde 6min på tung växel i cirka 50 rpm följt av 1,5min vila. Sedan körde jag 5 min tungt med 1,5min vila osv. Avslutningsvis körde jag 5min enbensintervaller. Tungt och härligt pass!

Efter cykelpasset körde jag en timme cirkelträning. Det har verkligen blivit ett favoritpass, tungt och med hög puls är verkligen härligt.

Som grädde på moset fanns det även energi till att ta hand om disken. Ja, ni förstår kanske :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

En dag i Oslo

2011-11-26T23:54:00.001+01:00

För 14 timmar sedan släppte vi iväg de fantastiska, och kanske lite tokiga, ultralöparna nere i Bisletts katakomber. Och de bara fortsätter och fortsätter.

Medans de gjorde sina första mil så gjorde Mia och jag några också. Vi började med att springa mot slottet och Karl Johan, sedan tog vi en sväng förbi operan innan vi begav oss mot Holmenkollen. Utan karta och med endast Hoppbackstornet som riktmärke som kryssade vi oss dit. Det blev en ganska intressant tur då det var bara uppför uppför och uppför. Och sen lite uppför. Holmenkollen var ganska imponerande, även utan snö.

Lättare gick det utför, men absolut inte lätt.

Nu är det nog dags att sova lite, medans löparna får fortsätta gå på.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nu kör vi!

2011-11-26T11:05:00.002+01:00

Nu har vi skickat iväg Miranda, Alex, Bernt, Sandra och de andra hårdingarna som skall springa runt runt på Bislets inomhusbana som är 546m det kommande dygnet.

Själv tänkte jag ägna de kommande timmarna med att irra runt med Mia på Oslos gator, kanske blir det en tur upp mot Holmenkollen.

För att klara denna tuffa dag så klämmer jag in en andra frukost.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bislett 24h Challenge

2011-11-25T18:26:00.001+01:00

Wiiii, imorgon går Bislett 24h Challenge av stapeln. Och jag kommer att vara där! Det finns plats för mig i Oslo!!!!!

Klart att jag skall ha en tävling!

Hur långt kommer jag att springa imorgon? Ni har fram till imorgon bitti kl10 på er.

Lycka till!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Flashback

2011-11-24T20:32:00.001+01:00

Ikväll joggade jag bort mot Ursvik för att köra lite terräng, då jag skall försöka få in lite mer "styrkelöpning" den här säsongen. Man vill ju vara stark, vill man inte? Ursvik är ju innehavare av en av de tuffare terrängspåren i form av Extremespåret, men det var inte aktuellt för mig idag. Dock så blev det två varv på tvåochenhalvan, och det är minsann ingen lek det heller. Fokus låg på att trycka på med korta steg uppför och rulla avslappnat utför, det senare är ju definitivt något jag behöver komma på hur man gör. Jag försökte tänka på hur man gör när man åker utför, då är ju nyckeln att våga luta sig så mycket framåt det bara går.

Hur var det med flashbacken då? Jo, medans jag sprang runt där i Ursvik så körde Sundbybergs IK skidträning för tioåringar plus minus nåt år och tankarna gick direkt 30 år tillbaka i tiden då jag själv började åka skidor. Det visste ni kanske inte, men min skidkarriär började ganska tidigt. Att den sen slutade långt innan den hunnit få fart är en annan sak. Hursomhelst, när jag såg dessa killar och tjejer springa runt där med stavarna i högsta hugg i sina snygga grönvita SIK-overaller fick jag bilden av mig själv som det rödhåriga busfrö i Hägglunds IOFKs röda overall och mössa och mina snygga Elanskidor. Vad hände med skidkarriären då? Jo, den tog slut vid nio års ålder i en saxbacke någonstans i Ångermanland. Kanske var det Sollefteå, kanske var det Härnösand. Minns inte så noga. Jag blev i alla fall avhängd av min, i alla fall vid den tiden, betydligt starkare tvillingbror. Sanningen var den att jag var otroligt lat i den åldern, ingen kunde nog då tro att uthållighetsidrott skulle bli min grej. Att det skulle dröja ca 30 år att komma på det är en annan sak.

En sista liten sak/reflexion. En "nackdel" med att ha så hårt tränande vänner som jag har är att man får stå ut med att få nobben på en träningsförfrågan på grund av träningsvärk. Det är väl kanske normalare att man får det för att man jobbar över, är för trött eller något annat. Men just träningsvärk har jag nog aldrig drabbats av förut, men jag smålog en gnutta för mig själv. Vi får köra i Ursvik en annan gång Mia :-)

- Posted using BlogPress from my iPad

Skön återkomst på cykeln

2011-11-23T22:26:00.001+01:00

Vad gör man när det inte är cykelväder, trainern ligger i kvar i kartongen och cykeln inte ens är rengjord? Jo, man kör på alternativ tre och går ner i gymmet och kör på de cyklar som finns där. Inte autentiskt, men tillräckligt bra. Då jag skulle köra kvalitet så var det ju ändå hjärtat som skulle jobba, då är nog sittställning sekundärt. Kvällens pass blev 4x6min intervaller med 2min "rullvila".

Efter gårdagens feelgood-pass ville jag ju bara fortsätta springa, men stannade då det är så sällan man har den känslan. Så redan innan huvudet nåt kudden hade jag bestämt mig för att jag skulle köra ett cykelpass ikväll. Under dagen har jag sett fram emot kvällens träning, men jag har även känt ett sug efter att upprepa söndagens sköna cirkelpass. Så, det var väl inte värre än att jag fick köra ett dubbelpass helt enkelt. Cirkelpasset går ut på att, ifall nu inte alla gör det, köra en minut styrka följt av två min kondition på cykel, löpband, rodd och stepbräda. Varje del körde jag i tre set.

Vilken härlig kväll i gymmet! Jag tror att träningssuget verkligen börjar komma tillbaka på allvar, det är ju så mycket enklare när passen känns så sköna. Imorgon blir det nog ett lättare löppass, om jag nu inte blir sugen på att jogga bort till Ursvik för att trycka på i lite backar. Vi får väl se!

- Posted using BlogPress from my iPad

Det var inte igår...

2011-11-22T21:36:00.001+01:00

Jo, det var det ju. Det var ju faktiskt igår som jag satte igång Gulaschen och idag fick jag skörda frukterna, så att säga. Gulaschen blev grymt bra, stark som tusan och köttet hade fått koka precis lagom.

En sak som däremot inte var igår var senast jag sprang med lätta ben, men ikväll var det verkligen så. Efter jobbet mötte jag upp Mia och Miranda för en liten sväng runt sjöarna. Den första kilometern var allt annat än lätt, benen var grymt träningsvärksstela efter söndagens cirkelträning. Men allteftersom passet gick så kändes det lättare och lättare för att tillslut kännas riktigt bra. När jag kom hem igen så kände jag bara för att fortsätta springa, jag hade lätt kunnat springa en timme till. Lätt!

Grymt skönt att benen redan känns fräschare, det trodde jag inte i lördags då de var rejält sega, slutna och ömma. Då var det endast det trevliga sällskapet i form av Mia som gjorde att jag genomförde passet, det hade nog blivit en taxi sista biten annars. Dagens pass var minst lika trevligt, även om inte vädret var lika fint, och samtalsämnet nummer ett var såklart Norgetrippen i helgen. Det är ju mycket som ska planeras, ska färdgodiset vara klart eller finns det tid att stanna på vägen etc. Ett annat var varför det är så ont om kenyaner bland ultralöparna, det var faktiskt klubbkompis Micke som joggade med oss en bit som tog upp ämnet. Själv har jag aldrig reflekterat över det.

Tack för ikväll vänner!

- Posted using BlogPress from my iPad

Måndagslångpass

2011-11-21T21:49:00.001+01:00

Gulasch är verkligen ett hyggligt långpass, vid spisen. Men oj vad värt det är. Hur den smakar? Det får jag se först imorgon...

Hur gjorde jag då, undrar ni kanske?

Jo, såhär:

Skar upp ett knappt kilo högrev i småbitar. Brynte köttet i en rejäl klick smör i några minuter. Under tiden skalade jag tre lökar, rejäla lökar, fyra vitlökar och skivade/hackade dem. Sedan saltade jag köttet innan jag la i löken. Efter några minuter satte jag till tre matskedar paprikapulver och en mald kummin, rörde ner en deciliter tomatpure', två buljongtärningar och sex deciliter vatten. Alltsammans fick sedan koka i en timme. Under tiden skalade jag fyra potatisar och tärnade, samt grovhackade två paprikor. Detta tillsatte jag sedan soppan och kokade vidare i 30 minuter.

Hur det smakar får jag som sagt se imorgon, men det doftar ljuvligt i alla fall.

- Posted using BlogPress from my iPad

Surprise!

2011-11-20T17:05:00.002+01:00

Överraskande fint väder och överraskande sega ben. En sak som definitivt inte var överraskande var att sällskapet var supertrevligt. Tack Mia för att du lyckades få mig att kämpa mig genom gårdagens Kastellholmsrundan!

Jag brukar inte ha så svårt att komma igång efter en mara, det brukar bara ta några dagar sen är jag på gång igen. Eller lurar jag mig själv nu? Kan det i själva verket vara så att jag brukar köra alternativ träning, typ cykel, efter mina maror så att det är därför jag tror det? Är det i själva verket normalt att det tar någon vecka att komma igång igen? Kan det vara så att jag kanske ska se dessa veckor som min säsongsvila och njuta av den?Hur det än är med den saken så vill jag komma igång igen och känna suget efter träningen igen. Jag vill känna suget att komma igång med simningen igen, att känna suget att åka ner till Eriksdalsbadet och kämpa tillsammans med mina klubbkamrater. Jag vill känna suget att köra tretimmarspass på spinningcykeln, eller att skruva ihop min trainer som jag köpte för ett tag sedan. Men men, allt detta kommer nog snart. Det är jag helt övertygad om.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Tillbaka vid sjöarna

2011-11-16T20:29:00.000+01:00

Andra passet på en vecka blev ett tvillingpass, typ. Vet inte om jag äger rätten, men för mig är numera Sjöarna (Lötsjön och Råstasjön, ni vet) tvillingsjöar med Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir i Central Park.

Benen gav ett något ambivalent intryck, farten var helt okej medans känslan var helt obefintlig. Det kändes som att benen bara hängde och dinglade under kroppen och att de var helt okontrollerbara, dessutom så var de ömma som dagarna efter en mara. Hoppas att muskelfibrerna kommit till rätta nu bara, jag är ju så sugen på att smyga igång den kommande säsongen.

Slutligen vill jag bara dela med mig av en låt som blivit en favorit på sistone, inte undra på det.

Återblickar lite...

2011-11-14T20:54:00.001+01:00

Sitter i soffan och kollar igenom alla bilder från New York, och det blev en del. Jag tänkte att jag skulle ta och sammanfatta veckan lite genom några av dem.

Första dagen gick mest ut på att sträcka ut benen lite efter flygresan genom att strosa runt på gatorna. Dag två, fredag, var det sedan dags att besöka mässan för att hämta ut nummerlapparna. Mässan var enorm och jag hade hur lätt som helst kunnat bränna hela reskassan där. Men som tur var gjorde jag inte det.

På eftermiddagen blev det en sväng ner till nedre Manhattan, Wall Street var man ju lite sugen på att se.

Lördagen började med banvisning, efter en rejäl frukost på Guy&Gallard förstås.

Kvällen spenderades i Madison Square Garden och match mellan New York Rangers och Montreal Canadiens. Matchen, mellan två av Original Six-lagen, var innan resan något jag såg fram emot mest, nästan mer än själva loppet.

Matchen var en riktig höjdare, precis som jag hoppats. Efter knappa fyra minuter drabbades lagen samman i ett råkurr av hygglig NHL-klass, vilket resulterade i välfyllda utvisningsbås. Och tokig stämning på läktarna. Att sedan Rangers vann matchen efter en rafflande avslutning gjorde ju inte saken sämre. Let´s go Rangers!

Sedan kom Dagen D, den jag väntat på sedan jag anmälde mig till loppet för dryga året sedan. Inte nog med den nervositet som normalt infinner sig dagen och dagen innan de stora loppen, Race Day var också lika med slutet på "Daylight Saving Time". Hur skulle iPhonen hantera detta? Svaret var att den såklart hade koll även på amerikansk vintertid. Hursomhelst kom jag upp tidigt i ottan, och det var fortfarande svart ute när bussen lämnade hotellet 05.15.

Det var en kall morgon, men vädret såg ändå ut att bli fint. Mycket fint till och med. Vi var tidigt ute vid starten, så det gick ner ett antal koppar kaffe. Stämningen ute på Staten Island var hög och utsikten över Verrazzanobron var vacker och inspirerande.

9.40 släpptes vi iväg. Vilken känsla det var att släppa loss benen, och vilken känsla det var att höra alla från de senare startgrupperna heja när vi gav oss iväg.

Efter bara några hundra meter kom första tillfället att filma, en helikopter smyger upp och kollar läget. Med Manhattan som bakgrund, kändes coolt på något sätt.

Sedan avverkades stadsdel för stadsdel, somliga två gånger.

Vid 35km fick jag dessutom en lite fanclub, tre tokiga tjejer från Kanada visade lite uppskattning. Tack för det tjejer!

Shit vad lätt det var att springa efter den uppbackningen, hade biten dit varit en njutning så vet jag inte hur jag skall beskriva sista sju kilometrarna. Magiska!

Målgången skulle förstås också förevigas.

Passade på att posera med fina damen som jag fick godispåsen av. Tack snälla!

Vi var många som ville komma åt våra väskor med torra kläder. Överdragen som vi fick var verkligen bra att ha då det var en bra bit bort till väskorna.

Mer om hur jag upplevde loppet kan ni läsa här.

På kvällen var det sedan middag under ledning av Jalle, en superskön snubbe från Skellefteå med många anekdoter i bakfickan.

Dagen efter blev verkligen lite av "dagen efter". Jag gjorde verkligen inte många knop, inte mycket mer än ett besök på Apple Store på Femte Avenyn. Det blev lite shopping.

Resten av resan gick helt i turistens linje, om nu inte början gjort så.

Just det, jag hann ju med en liten joggingsväng också. Det var ju trots allt semester.

Jag skulle verkligen kunna vänja mig vid att ha Central Park som "hemmabana". Inga problem.

Där fick ni se lite av mina bilder från veckan i världens häftigaste stad, en stad som jag gärna återvänder till då jag känner att jag inte alls hann med allt jag skulle velat hinna med.

Måste bara...

2011-11-10T19:26:00.001+01:00

... dela med mig av gårdagens morgonjogg som ett sista inlägg härifrån New York. Såklart blev det en runda i Central Park och runt Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir. Magiskt. Sjöarna i Sumpan har fått sig en stark motståndare.

Hasta la vista motherfuckers, vi ses i Sverige inom kort!

- Posted using BlogPress from my iPhone

NYC Marathon 2011

2011-11-09T03:14:00.001+01:00

I väntan på. Jag kommer att avlägga en längre rapport, en rapport om upplevelsen New York City Marathon 2011. I måndags skrev jag och publicerade jag en första race report, men den försvann ut i cyberrymden. Trist! Men jag gör ett nytt försök.

Kvällen innan Loppet var jag på hockey i Madison Square Garden och det var hur häftigt som helst. Att Rangers vann gjorde ju inte saken sämre. Men var det den bästa uppladdningen att komma till hotellet halvsent med en frukostpåse i näven? Kanske inte men det spelade ingen som helst roll, det var det klart värt.

05.15 satt jag i bussen för avfärd mot Staten Island, hög på gårdagens match och tokladdad för 26,2 miles längs New Yorks gator. Det var alldeles mörkt ute när vi kom fram till Verrazanobron, men det skulle snart bli ljust.

Stämningen i vår coral var hög, Dunkin Donut bjöd på morgonkaffe och nån annan bjöd på bagel.

Stämningen höjdes i takt med att vi närmade oss start. Rullstolsåkarna startade en timme innan oss och när borgmästare Bloomberg förkunnade att det skulle bli det bästa loppet ever och när nationalhymnen dundrade ut i högtalarna började det verkligen pirra.

När det så var vår tur och topplöpare efter topplöpare presenterades var känslan helt overklig. När startskottet gick och alla fötter började trampa så rös jag maximalt. Vetskapen om att eliten, bland annat, sprang på bron ovan oss var häftig. Häftigt var det såklart också att kustbevakningens helikopter flög bredvid oss en bit, med Manhattans skyline i bakgrunden.

Jag som skulle hålla ett lugnt njutartempo passerade direkt farthållare för 3.30. Men vadå, benen ville ju så gärna gå på lite. Direkt efter bron på Brooklynsidan så kom massan, publiken alltså. Vilken chock! Jag visste ju, men kunde ändå inte veta. Wow! Att man bara orkar engagera sig så i oss marathoners, men jag har förstått att det är skitstort här.

Efter Brooklyn och Queens kom vi in på Manhattan för första gången. Jag hade hört att första avenyn skulle vara något speciellt, men oj vilket tryck. Jag ville bara highfiva varenda en, svensk som norrman som vem som helst. När jag såg ett gäng i Rangerströjor var jag bara tvungen att ropa "Let's go Rangers!" och gensvaret lät sig inte vänta, de blev helt galna.

Bronx minns jag inte så mycket av, det gick nog lite för fort. Dock så minns jag att det var en hel del musik.

Tillbaka på Manhattan och Harlem så kom känslan att det snart är över, bara knappa milen kvar. Jag började använda mina kameror mer och mer flitigt. Vid 35k stannade jag till och körde lite show med tre tjejer från Kanada, det finns på film. När jag sprang därifrån ropar en av dom "Thomas, you are my hero!" Inte varje dag man får höra det. Kul!

Med bara några kilometer kvar sprang vi in i Central Park och ville nästan börja gå, ville inte att loppet skulle vara slut redan. Stannade till flera gånger och tog bilder. Kul att folk frågade om jag var okej. Jag var helt okej!

Sista kilometern sprang jag och filmade och eldade på publiken allt jag kunde. Jag tror dom gillade det. Målgången gick baklänges, ville ju få med både mig och målet.

Efter målgången var jag så upprymd, visste inga gränser. Alla var så glada, många var helt slutkörda. Jag kunde bara inte undvika att gå tillbaka till hotellet, spelade ingen roll att det tog en timme eller så. Alla gratulationer och hejarop på vägen var bara fantastiska. Folk tycker verkligen att det är en stor grej här, förlåt om jag upprepar mig.

Tillbaka på hotellet tappade jag upp ett varmt bad, där jag låg och kollade in bilder och filmer från loppet. Tänk att direkt få återuppleva loppet med stort L. Magiskt!

Okej, där fick ni min korta rapport. Hade gärna lagt till bilder och filmer, men de får komma i ett eget inlägg senare.

Jag vet inte om det går att sammanfatta New York City Maraton 2011 bara sådär, det måste helt enkelt upplevas. Nu är ju 2011 kört, men nästa år blir säkert lika häftigt precis som året efter det. Vädret blir säkert inte lika bra, men människorna är säkert desamma. Jag hoppas att ni alla för möjligheten att springa här och jag hoppas såklart att jag också får komma tillbaka någon gång. Får väl bara se till att träna rejält.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dan före dan

2011-11-05T14:24:00.001+01:00

Det känns som att jag varit här i New York en vecka eller så, men det är ju bara tredje dagen som precis skall till att köra igång.

Igår var det nummerlappsutdelning och hör och häpna, mässan var gigantisk. Utbudet var helt sanslöst och kreditkortet gick rejält varmt. Normalt brukar jag ha svårt att hitta kläder på såna här mässor, årets Lidingölopp undantaget, men jag hade lätt kunnat köpa upp hela reskassan. Nu kom jag undan med en jacka, några tröjor, strumpor, keps och lite annat smått och gott.

Kul också att en svensk fick synas lite, ännu roligare att det var Bernt av alla. Pst, Bernt jag frågade ifall jag kunde få en att ta med hem till dig men de hade inga extra där. Dock så kan du mejla NYRRC så kan det kanske lösa sig. Annars försöker jag rycka en från en buss.

Idag står banbesiktning på agendan, det närmar sig som sagt. Det ska verkligen bli spännande att åka längs banan och samtidigt se de olika stadsdelarna.

Träningen har lyst med sin frånvaro, det finns ju så jäkla mycket annat att göra. Träna får man väl göra efter loppet, eller hemma.

Ha en grym lördag på er! Det tänker jag ha i alla fall.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Det närmar sig

2011-10-31T21:52:00.000+01:00

På torsdag morgon lyfter planet från Arlanda mot Newark. Faan vad kul det ska bli! De närmsta dagarna blir det bara lite småfix, ingen träning tänkte jag. Well, får väl se hur det går med det. Småfixet idag har bestått i att köpa lite dollares, kan ju vara bra att ha, också har jag ju köpt biljett till New York Rangers vs Montreal Canadiens. Fatta, det är verkligen en pojkdröm att få se en NHL-match och att få göra det i klassiska Madison Square Garden är ju såklart hur stort som helst. Matchen går på lördag kväll, vilket betyder ett fåtal timmar sömn natten mot maran. Men, det är det helt klart värt!

Börjat packa? Nä, det har jag inte gjort. Verkligen inte, men kläderna är i alla fall rena...

Linje 17 med bonussväng

2011-10-29T18:22:00.000+02:00

Klockan tio i förmiddas mötte jag upp detta gäng för att testa att ta mig längs den gröna linjen springandes. Jag hade ingen koll på hur många Miranda lyckats dra ihop, men jag trodde nog på 20st ungefär. Det visade sig vara 43. Coolt!

Bernt, som sprungit alla tunnelbanelinjer, pendeltågslinjer och gator i Stockholm bland annat, styrde upp vägen som vi skulle ta oss från Hässelby Strand. Vad jag inte visste då, men skulle få veta senare, var att denna man redan varit ute och gått i 15h innan vi möttes upp. 15h!? Häftigt!

Vi gav oss av några minuter över 10 och efter några kilometer passerade vi Vällingby Centrum, visste inte att det taklagts. Kul!

Efter ytterligare några kilometrar lämnade vi Alvik och skulle upp på Tranebergsbron. Vackert!

Efter 1,5h löpning började det kurra i magen, så kaffebrejket vid Fridhemsplan satt perfekt. Kaffesugen som jag var så köpte jag en stor kaffe, ganska mycket för stor för att hinna få i mig under ett kort stopp. Lösningen blev dubbla sugrör och dricka springandes. Det tog till St Eriksplan innan den tog slut. Gott!

På Götgatsbacken bjöds det på jazz. Roligt inslag!

Fortfarande på Götgatan så bjöds det på vacker löpning. Underbart!

Efter en massa plockade stationer längs linje 17 var vi så framme vid ändhållsplats, Skarpnäck. Här hade jag tänkt hoppa av, men då det lockades med fika på ett mysigt fik en bit bort så jag hängde på. Kaffesugen!

Nästa stopp blev alltså Kaffestugan Torpet, i skogen mellan Skarpnäck och Farsta. Förmodligen var de inte förberedda på 20, nånting, löpare med stort kaffe- och energisug. Men oj vad gott det var och charmigt. Gott gott!

Efter fikat fortsatte vi mot Farsta Strand, där jag hoppade av. 37km är kanske lite väl långt en vecka innan New York City Marathon, men det var ju så jäkla roligt. Makalösa Bernt var fortfarande vid gott mod. Imponerande!

In alles har det varit en helt fantastisk dag med kanonväder och kanonsällskap. Ett klart bra sätt att ägna en lördag på. Tack för sällskapet alla supertrevliga löparvänner!

Goda utsikter

2011-10-29T08:50:00.000+02:00

Det ser verkligen ut att kunna bli en toppendag idag. Vädret ser kanon ut, sällskapet ser kanon ut och Gröna linjen ser kanon ut. Tycker ni inte?

Nu ska jag bara bälja i mig en rejäl kopp kaffe eller två och sedan börja ge mig av bort mot Hässelby Strand, man vill ju inte behöva springa dit...

Som vanligt är det helt ok, eller till och med uppskattat, ifall ni tutar eller hejar ifall ni ser oss.

Ha en härlig dag om vi inte ses!

Måndagslättjogg

2011-10-24T20:48:00.000+02:00

Efter helgens fantastiskt sköna och långa pass, längre än på länge i alla fall, passade det riktigt bra med ett kort, lätt och avslappnat pass ikväll. Jag hade lyckats lura ut Miami i mörkret runt sjöarna. Som den gamle pingisspelaren hon är fördrev Mia söndagen i Eriksdalshallen tittandes på SOC istället för att vara ute och springa som "dom andra barnen". Så naturligtvis snackade vi en del om pingis, lite taktiska grunder och lite namedropping. Kul!

På vägen hem blev vi påhoppade av Miranda bakifrån, Miranda som skulle ta vilodag försökte få med oss på en sväng runt sjöarna. Min plan var ju att bara ta ett kortare pass, så det var inte aktuellt att lägga på 5km. Sorry!

Imorgon bär det av mot Borås å tjänstens vägnar, tro om det finns några triathleter som är sugna på att styra upp ett pass på kvällen? Annars får det väl bli lite spa och plask i poolen...

Helt fantastisk höstdag

2011-10-23T20:27:00.000+02:00

I morse när jag slog upp ögonen och tittade ut genom fönstret fick jag sån jäkla inspiration. Slängde iväg ett sms till Miranda, som tidigare tiggt om sällskap idag, och det positiva svaret lät inte vänta på sig. En dryg timme senare möttes vi upp utanför Willys i Sumpan. Vi sprang sedan via Huvudstabadet och Karlberg för att hämta upp Alex, som börjar ta tag i träningen igen efter ett litet brejk. Undrar om bloggandet också kommer igång?

När vi hämtat upp Alex gav vi oss av mot Kastellholmen. Där tog vi en massa bilder, jag tror att Miranda var ute efter snygg bakgrundsbild till hennes blogg.

Eller så ville hon bara se lite snygga löpsteg, vad tror ni?

Hursomhelst blev det ett helt fantastiskt skönt långpass idag. Hoppas att det blir fler av dessa framöver, hösten har verkligen sin charm. Temperaturen spelar ju inte så stor roll egentligen, förutom att man måste lära sig att klä sig rätt. Det har jag i alla fall gjort i helgen, igår när det var några grader varmare hade jag mer kläder än vad jag hade idag vilket också ledde till rejält mycket blötare kläder.

Hoppas att ni andra också fått njuta av denna höstdag, jag menar att ni sluppit jobba eller sitta i en pingishall eller något annat jobbigt.

Kunglig löpning med klyktattare

2011-10-22T17:00:00.000+02:00

Arkivbild, lånad av Miranda, från Hässelbyloppet förra söndagen.

Vilket fantastiskt väder det varit idag. Perfekt dag att börja köra lite långpass igen, senast jag körde något långt var Stockholm Halvmarathon. Jag hämtade upp Mia för en tur bort mot Hagaparken, det var inte igår man sprang där trots att det både ligger nära och är fin löparmiljö.

Noterbart från Haga slott är att Daniel och Victoria inte haft höststädning än, de kommer att få kratta duktigt med löv.

Noterbart från stora världen är att det är exakt hundra år sedan ett flygplan användes i krig, kanske är det en ren tillfällighet att det var Libyen som blev angripna. Tänk vad man kan få reda på under en löptur...

Blir det ett långpass imorgon tro?

Amerikansk pedagogik

2011-10-21T22:45:00.000+02:00

Idag kom så startbeviset till New York City Marathon tillslut, mitt startnummer är 17623. Kan vara bra att veta ifall man vill följa min framfart på New Yorks gator om dryga två veckor. För att på ett enkelt sätt visa startordningen har man helt enkelt blandat vågor och färger. Jag startar alltså i första vågen och är placerad i den gröna fållan. Faan vad trevligt vi skall ha i den gröna fållan!

Oj vad vi räknar ner nu!

Alternativt

2011-10-20T22:11:00.000+02:00

Direkt efter jobbet idag så åkte jag till Edsbergsskolan för att spela innebandy med mina kollegor. Förra året blev det ett pass, nu är jag redan uppe i två. Och jag tror att det kommer att bli fler. Gympasalen är inte större än att man får plats att spela tre mot tre, tidigare har vi kört fyra mot fyra vilket jag tycker blir för trångt. Om ni trodde något annat så är löpningen min starka sida även när det gäller innebandy.

Trots förhöjd skaderisk tycker jag att innebandy är en bra alternativ träning, massor med korta intervaller.

Ljus i mörkret!

2011-10-19T21:22:00.000+02:00

Med mörkret kommer faror. Som löpare, eller fotgängare över lag, utsätter man sig ständigt för faror och när mörkret faller på så ökar farorna dramatiskt. Tänk att det ska vara så svårt att göra sig själv den lilla tjänsten att se till att synas bra. Hand upp den som äger en reflex och använder den! Jag skall villigt erkänna att jag är totalt värdelös på att använda reflex. Dock så är jag något bättre att använda reflex när jag är ute och springer. Men skall sanningen fram så är det till stor del tack vare att den är i form av en väst och att den faktiskt tar vind och att den är hyggligt vattenavvisande.

Så, på med reflexen i alla fall när ni springer!

Vad har jag sysslat med sedan Hässelbyloppet nu då? Jo, i måndags körde jag 30min på löpband följt av 30min styrka, igår brände jag av en mil i regnet och ikväll blev det 9km sociallöpning med Miranda. Miranda som lyckats missa ett crosstrainingpass, men jag tror att hon "missade" det för att slippa springa på löpband.

Och, vi såg båda till att synas i mörkret!

Luciatåget

2011-10-19T20:15:00.006+02:00

Att få vara med och arrangera löparevent är fantastiskt kul.

Först ut var Visingsöwarriors följt av Tomtetåget sen Sommartåget och nu har det blivit dags för Luciatåget.

Här kommer första infon om Luciatåget för att ni ska kunna boka in helgen i era almanackor.

Alla detaljer för er som vill gå "all in", sova över och äta middag med allt vad det innebär kommer inom kort.

Men här har ni programmet såhär långt:

Datum: Lördagen den 10/12

Tid: Start kl.10.00 Jönköpingcentral

Distans: Precis så långt man känner för att hänga med. 10, 18, 28, 40 eller hela sträckan som är 45 kilometer.

Tempo: Vårt mål är såklart att alla ska med men det vanligaste är att vi brukar hålla ett tempo kring 6.00-6.15/min/km

Middag och övernattning för alla som vill vara med hela helgen kommer att bli på Wisingsö Hotell och konferens.

Så kära vänner, se nu till att boka in lördagen den 10/12 i almanackan för ett äventyr utöver det det vanliga och ett underbart löparminne för resten av livet!

Hässelbyloppet - 38:40

2011-10-16T16:45:00.000+02:00

Snabbspringarskorna som hjälpte mig att gå Sub40.

Vad säger man?

Kul!?

Ett av målen med denna säsong var ju att gå Sub40 på milen. Målet blev än mer verkligt när jag bestämde mig för att satsa på det för fem veckor sedan. Det var ju för fem veckor sedan som jag definitivt bestämde mig för att inte köra Challange Barcelona, min sista chans att göra en Iron Man i år. Jag letade upp ett träningsprogram och har fokuserat hårt på att följa det så noga jag bara kunnat, även om det blivit något snedsteg här och var.

Jag borde vara grymt nöjd, jag fixade ju verkligen målet. Men jag känner inte riktigt glädje. Nöjd, visst, men ingen större glädje. Hoppas att det kommer.

Nu då? Nu ser jag fram emot att få köra långpass. New York City Marathon är tre veckor bort, det blir ju ett långt pass. Jag kommer inte hinna köra mer än max två långpass innan dess och det är för lite för att kunna satsa, eller?

Direkt efter loppet bestämde Alex och jag att vi skall satsa på Sub3h på Vällingbymaran till våren, det kittlar verkligen. Det är ett tufft mål, jag vet, men tuffa mål gör det så mycket mer värt det.

Grattis alla ni som persade idag och tack alla ni som gladdes åt mitt!

Slår ett slag!

2011-10-16T09:51:00.001+02:00

Jag måste bara slå ett slag för detta gäng. Några gamla kompisar från Ö-vik har dragit igång en träningsgrupp med fokus på att få ihop träning och den "vanliga" vardagen men att ändå kunna göra bra resultat. Nu vet jag att det finns en hel del talang i det här gänget, så jag är helt övertygad om att resultaten kommer. Utöver de som redan finns. Ryktet säger att det finns IronMan-ambitioner, härligt!

Tro om de kommer att dra ihop någon julaftonsmorgonjogg? Annars får väl jag göra det, jag minns ju förra med välbehag.

Otroliga onsdag

2011-10-12T23:44:00.000+02:00

Okej, otrolig var kanske att ta i men ovanligt bra var den i alla fall. Kom hem från jobbet och bara hoppade i kläderna, träningskläderna alltså, och gav mig iväg mot sjöarna. Man får ju rappa på för att det inte ska hinna bli mörkt ute. På schemat stod 40 lätta minuter, vilket det också blev. 40 lätta, lugna och sköna minuter. När jag kom ner till Lötsjön speglade sig månen i den. Mellan Lötsjön och minigolfbanan hade ett större gäng fåglar samlats för att flytta på sig, till varmare breddgrader kan man ana. Efter att jag vänt nere vid Råstasjön möts jag av nämnda fåglar i en snygg V-formation. Wank wank honk honk!

Att sedan Modopojkarna kunde tvåla dit Brynäspojkarna gjorde ju inte kvällen sämre.

Intervaller i mörker

2011-10-11T22:08:00.000+02:00

Idag var det dags att testa formen, känna farten, på Sundbybergs IP. Förra tisdagen var jag alldeles ensammen, inte ens de där ungarna jag vant mig vid att trängas med var där. När jag kom upp på IP var redan Miranda och Mia där, de hade slösat energi på en rejäl uppvärmning runt sjöarna. Sedan dök Anna och Krister upp, följda av Henrik. Skulle det komma fler också? Nej, det var bra så. Vi joggade runt några varv småtjattrandes innan det var dags för 400-ingar.

Väl taggad drog jag iväg i bra fart, benen var så taggade att det var svårt att hålla igen. Mitt mål var att springa de 10 varven på ner mot 86 sekunder, det första gick på 75. Såklart var det mina inspirerande medlöpare som bidrog till att första varvet gick så fort som det gick. Andra varvet höll jag igen en aning, och den gick också fem sekunder långsammare. Tanken med dessa intervaller är inte att maxa på något sätt, utan att hålla fart på benen och hålla det strax under miltempo. Resterande varv gick ändå på mellan 78 och 80 sekunder, positivt ändå att de var väldigt jämna.

Delar av kvällens sällskap, Mia, Miranda och Henrik i skenet av det lilla ljus som fanns.

Alla hade vi lite olika mål med kvällen, men vi hade nog alla lika roligt. Kanske hade jag minst roligt som körde några extra varv, kanske inte. På vägen hem hade vi kanske lite väl roligt, Mia och Miranda lurade till och med mig att ge mig på lite knasbilder.

Tack för ikväll vänner, det här måste vi göra om!

Magisk rekordhelg

2011-10-09T22:27:00.000+02:00

Den här helgen har verkligen varit rekorderlig, och en gnutta magisk.

Rekord 1

Lördag morgon gav jag mig iväg ner mot sjöarna för att köra 5km snabbdistans. Jag hade väl inte den bästa känslan i kroppen, svårt att sätta fingret på vad men det kändes som att den hade lite annat att tampas med än bara löpningen. Jag gav mig av i lite lugnare tempo än förra lördan, men kunde å andra sidan hålla det hela vägen. Inte för att jag sprungit 5km så ofta, men aldrig har det gått så snabbt som på 19.24. Hm

En mäkta nöjd och förväntansfull brorson

Magiskt 1

Lördag kväll spenderades på Globen. Min brorson Marcus fick en biljett till NY Rangers - Anaheim Ducks i födelsedagspresent i somras och igår var det dags för den stora matchen. Behöver jag nämna att det var en nöjd kille som storögt följde allt som hände. Han gillade kanske inte slagsmålen, men pappa och farbröder tyckte det var desto nöjdare.

Magiskt 2

Dagens höjdare var helt klart brunchen på Bianchi Café & Cycles. Bara mozzarellan var värd priset, krämig och god och väldigt långt ifrån den där man kan köpa på ICA. Rekommenderas varmt!

Rekord 2

Söndag kväll avslutades på löpbandet. Efter många om och men så valde jag bort den friska luften mot ett varmt gym. En gång tidigare har jag sprungit en timme på löpband, men 10,5km är distansrekord. Wow! Mitt knep för att stå ut i en timme på löpbandet var att högt räkna ner varannan minut, men efter en kvart gick jag över till var femte minut. Sista halvtimmen började jag köra lite fartlek, med stark betoning på lek. Jag varierade mellan att springa i 10,5km/h och 11km/h, men även mellan att springa med långa och korta steg. Då och då dök det upp lite Phoebe-steg. Sista tio minutrarna så lekte jag kommentator också, filmen kan mycket väl hamna på YouTube. Det lär bli en succé!

Efter regn kommer...

2011-10-06T21:28:00.000+02:00

Jag var totalt inställd på att bränna av en enkel mil ikväll. Men när arbetsdagen började gå mot sin ända så noterade jag regnet som började tillta utanför fönstret. Ett regn som bara ökade medans jag satt i bilen på väg hem. Inte så muntert, men jag hade i alla fall lyckats ragga sällskap av Miranda och Mia. Men vad händer under den korta stund jag hinner vara hemma?

Dubbla regnbågar! Regnet upphör och det känns brutalt mycket lättare. Med lätta steg joggade jag bort mot Miranda, där även Mia dök upp. Oj vad lätt ett pass kan bli när vädret lättar, men framförallt när man har så trevligt sällskap. Tack för ikväll vänner!

Årets vintermara blir...

2011-10-05T21:40:00.000+02:00

Imorgon är det precis en månad kvar till årets New York City Marathon går av stapeln. Och jag ska ju vara med! Shit vad häftigt det kommer att bli. Kan ni tänka er ett bättre sätt att uppleva det stora äpplet på? Jag är tveksam.

Jag kommer definitivt inte att komma dit i mitt livs löpform, men ikväll gjorde jag mitt bästa för att axlarna kommer att vara i fin form. Bara det inte kommer att vara för kallt för linne. Haha

Btw, jag smygstartar med en gissa-tiden-tävling redan nu. Så ge mig era tips redan nu så kanske jag får något att satsa mot...

Fart och fart

2011-10-04T22:37:00.000+02:00

I lördags stod det snabbdistans på schemat. Vädret var snudd på sommarlikt, trots att träden skvallrade om att hösten trots allt är här. Inget fel på hösten, men det var faktiskt ganska skönt att inse att man borde valt kortbyxor och t-shirt istället för längre varianter. Jag mötte upp min löparvän Susanne för att jogga ner mot sjöarna. Vi hade olika upplägg för dagen, jag skulle som sagt köra snabbdistans och Susanne skulle köra 800-ingar och vi bestämde att jag skulle köra mitt pass först. Vid Gröna stugan stannade vi till och stretchade lite innan jag gav mig iväg. Första kilometern gick riktigt fort, aningen förvånande då jag inte alls hade någon bra känsla i kroppen. Redan på andra kilometern började det bli kämpigt och sedan fick jag, just det, kämpa. Kämpa kämpa! Jag lyckades hålla ihop det hyggligt och klockade av 5-kilometarn på 19.43. Oj vad jag hade önskat att jag haft en slurk vatten med mig, jag var helt ökentorr i munnen efteråt. Men vem tänker på sånt?

Efter snabbdistansen var det dags att agera hare för Susanne på hennes 800-ingar. Tanken var att jag skulle se till så att tempot höll sig kring 4:40-tempo, men det visade sig vara alldeles för lågt. Vi höll oss istället mellan 4:11 och 4:20, så Susanne fick i hemläxa att våga springa sina intervaller i minst 4:20-tempo. I´m cruel!

Miranda dök också upp och agerade publik, påhejare och fotograf. Mycket uppskattat inslag!

Ikväll var jag tillbaka på Sundbybergs IP och även ikväll vankades det intervaller, men den här gången var allt på mina villkor. På gott och ont. Siktet var inställt på 3:45-3:50 på kvällens tusingar och trots att känslan inte var den bästa så lyckades jag ändå klämma till med serien 3:44/3:34/3:41/3:40/3:38/3:40. Jag har ju blivit bortskämd med att ha sällskap på mina intervalltisdagar. Eller mina och mina, det är ju inte så länge sedan det var jag som var sällskapet. Ni var saknade mina vänner!

Nu blir det lite lugnt och sansat igen fram till på lördag då det är dags att trycka på igen. Min träning är verkligen pulserande.

Mitt förhållande

2011-10-01T10:01:00.000+02:00

Jag har ett knepigt förhållande. Jag vet att det är fel, men ibland kan jag bara inte låta bli. Jag bara måste. Men jag ångrar mig nästan varje gång. Jag kan må så dåligt efteråt. Men ändå faller jag tillbaka då och då. Jag pratar om mitt förhållande till godis och då smågodis i synnerhet. Jag har alltid gillat godis, inget konstigt med det då vi alla föds med egenskapen att tycka om sött. Sött är ju faktiskt det enda vi inte behöver lära oss att tycka om, helt naturligt då riktigt söt mjölk är det första vi får i oss. Sedan har naturen format sig så att det söta även är nyttigt för oss, tänk frukt och bär. Frukt och bär innehåller otroligt mycket nyttigheter som vi behöver och framförallt behövde, back in the days. Dessutom har frukt och bär av någon anledning fått väldigt tilltalande färger. Sedan gick allt snett.

Istället för färgrika vitaminbomber har vi svängt över till färgrika sockerbomber. Visst kan man lockas av hallon och blåbär, men av någon anledning så väljer man vingummi och gelehallon. Varför? Kom inte och säg att det är för att det är godare. Tänk er känslan efter en näve hallon eller blåbär, sedan tänker ni er känslan efter en näve vingummi eller gelehallon. Hur många vaknade inte upp imorse med lätt ångest i kroppen efter lite väl mycket fredagsmys? Kan eventuellt varit av ett glas vin för mycket, men även av en näve godis för mycket.

Jag kom på mig själv tidigare i veckan gå förbi en smågodishylla med lite för stark dragningskraft. Jag tittar på "prislappen" och noterar öppningserbjudandet 4.98kr/hg. 4.98! Jag tänkte att hit måste jag gå på fredag, man kan ju inte missa detta fantastiska öppningserbjudande. Nu blev det aldrig något godis igår. Troligen bara en tillfällighet. Starkare är jag inte.

Hur kom jag in på det här? Jo, en gammal vän bloggade om sin kamp mot sockersug och efter några månaders uppehåll från bloggandet kom hon tillbaka häromdagen. Jag har hela tiden trott att hon vunnit över sitt sockersug, men tyvärr visade det sig vara tvärtom. Till min stora glädje har hon dock bestämt sig för att ta upp kampen igen. För en sockerberoende är kampen fruktansvärd, hon jämför den med en alkoholists kamp mot alkohol. Det finns liksom inga mellanting, det är total avhållsamhet som gäller.

Var det verkligen det här naturen tänkte när den ville locka oss med de färgrika frukterna och bären?

Gott & Blandat

2011-09-29T21:29:00.000+02:00

Någon som gillar Gott&Blandat? Det gör jag!

Den här veckan har verkligen varit både gott och blandat. Och det har verkligen varit en toppenvecka hittills, med gott hopp om att det skall fortsätta i samma spår.

Måndag bestod av en lugn och fin sväng runt sjöarna. Nothing more, nothing less.

Tisdag bjöd på 10x400m på Sundbybergs IP med 86s som riktmärke. Facit blev 79-83s med ett snitt på 81s, snittpulsen låg på 80-85% så det fanns helt klart en del kvar att kräma ur. Efter passet joggade jag hem till Mia och Mårten för en supertrevlig och supergod middag, för underhållningen stod Miranda och Alex som drog the Berlin Marathon story. Tack för en fantastiskt trevlig kväll vänner!

Onsdag var det dags för ett tufft Kettlebellpass. Mia hade ett "Ta-med-en-kompis-biljett" på SATS och då vi pratat lite löst ett tag om att köra ett gympass tillsammans någon gång så var detta ett ypperligt tillfälle. Vi bestämde förra veckan att vi skulle köra ett Kettlebellpass just denna dag och Mia fick i uppgift att styra upp ett tufft pass, vilket hon inte hade några problem med. Vi körde igenom hela kroppen, tror jag, och jag tycker att jag klarade mig rätt hyggligt även om vissa övningar var svårare än andra. En, minst, övning fick jag definitivt inte ihop och det var när vi skulle svinga runt huvudet. Problemet var att mina händer inte riktigt fick plats i Kettlebellen, eller om problemet var att jag inte klarade av en tillräckligt stor. Hm. Hursomhelst så var det ett riktigt roligt och tufft pass, jag fick definitivt mersmak. Tack Mia för ett superpass!

För att fylla på blandningen ytterligare så bytte jag ut kvällens fartlek mot innebandy med mina kollegor. Jag har av olika anledningar inte kunnat vara med på de 3-4 gånger som vi kört hittills. Tänk att det kan vara så roligt att springa efter en liten boll.

Imorgon är det vilodag, men det ryktas bli lite träningsrelaterat ändå. Trevligt!

Veckan som gick

2011-09-26T22:41:00.000+02:00

Det är länge sedan jag skrev en veckosammanfattning senast. Och den här blir kanske inte riktigt som de såg ut på den tiden heller. Jag har ju inte uppdaterat sedan i onsdags, så det blir en halv veckosammanfattning.

I torsdags var jag på Miranda och Susannes föreläsning Gränna 300, en mycket intressant och rolig föreläsning om två ovanliga vanliga tjejer som bestämmer sig för att ta sig från Södertälje till Gränna till fots. Även om jag hört fragment av äventyret, så var det ju såklart mångt mycket bättre att få höra det på det är viset. Om tjejerna kommer och föreläser i en lokal nära dig, så se till att ta chansen att lyssna.

I fredags var det enda träningsrelaterade som hände att träningskläderna blev tvättade. Alltid något.

I lördags så bestämde jag mig efter många om och men att åka ut till Lidingö. Jag ville egentligen inte utsätta mig för att öka dit ut och få abstinens, jag har ju sprungit de senaste tre åren men inte i år. Men det var verkligen kul att följa eliten, det är ruskigt vad fort det går. Dessutom blev det lite shopping också, det blev verkligen inte billigt.

Efter besöket på Hälsans ö så stressade jag ihop ett snabbdistanspass på 5km innan det bar av in mot stan för hyllningsmiddag till Tobbes och Emmas ära. Mycket trevligt!

Söndagen blev en riktig marathondag. I soffan. Det började med att jag från 8.40 följde Berlin Marathon både via tv, men även internet. Båda var lika spännande. På tvn kunde jag följa Patrick Makaus väg mot nytt världsrekord. Men än mer spännande var det såklart att följa Lina, Miranda och Alex framfart i samma lopp. Uppdateringarna på hemsidan funkade riktigt bra fram till 35km, men sedan tog det stopp. Både Lina och Miranda hade sprungit jämnt och fint dittills och alla tecken tydde på att de skulle komma in på kanontider. Det tog säkert en timme efter deras målgång innan det kom upp på hemsidan, en väldigt lång timme. Miranda kom in på 3.21.59 och Lina på 3.22.07, helt otroliga prestationer. Grattis tjejer!

Efter Berlin Marathon så fortsatte jag att från soffan följa herrarnas linjelopp i VM. Tänk att det kan vara så spännande att sitta i fem timmar och se på cykel. Men vilken pulshöjning det blev på slutet, det är så jäkla spännande när det drar ihop sig till spurtuppgörelse.

Tusingar för tusan

2011-09-20T22:29:00.000+02:00

Oj vad jag gillar mina nya fina snabba skor! I söndags testade jag dom på löpbandet, men idag skulle dom få smaka på tusingar på Sundbybergs IPs allvädersbanor. Jag stoppade ner dom i en liten rygga och joggade upp mot IP, där jag snörade på dom efter lite stretching. Just som jag skall till att gå bort mot 1000m-markeringen så dyker Mia och Miranda upp, de hade tydligen hört ryktena om att det skulle gå fort ikväll.

Okej, jag hade lite på känn att de skulle kika förbi. Jag hade inte riktigt räknat med att de skulle ställa upp och sparra mig, men det gladde mig såklart. Mitt pass för kvällen var 6x1000m med 60s gåvila emellan. Mia och Miranda turades om att sparra, grovt räknat så tog de var sitt varv, så jag hade hela tiden pigga ben att jaga. Siktet var inställt på att springa tusingarna på 3.45-3.50, men då jag är lite ovan vid intervaller så gick jag ut lite väl hårt. Första tusingen gick på 3.27 så jag insåg såklart att jag var tvungen att sänka tempot lite, tänkte direkt att 10s långsammare var ett minimum. Andra tusingen gick på 3.36 och de efterföljande på 3.35/3.38/3.37 och 3.37. Jämnheten och att jag fick kämpa hårt på sista tusingen tycker jag tyder på att jag la det på en bra nivå. Dessutom får jag såklart tacka Mia och Miranda en hel del för draghjälpen, det gjorde nog några sekunder.

På vägen hem var jag grymt nöjd över mina intervaller, samtidigt som jag var lite förvånad eftersom benen kändes lite sega och stela inför passet. Nu ser jag verkligen fram emot lördagens snabbdistanspass, det ska bli roligt att se vad benen har att ge då.

Löpning i olika former

2011-09-19T22:18:00.000+02:00

Mina nya, fina, lätta, snabba skor

Jag gillar att ha ett träningsprogram att följa. Jag minns hur strikt jag följde 4-timmarsprogrammet inför min första mara, det är snart tre år sedan den resan tog sin början. Det var endast i undantagsfall som jag gjorde avsteg från programmet, stod det backlöpning på tisdag så var det backlöpning som gällde den dagen. Jag tror till och med att jag skötte stretchingen enligt programmet. Inför mitt andra Stockholm Marathon följde jag 3.30-programmet, men då gjorde jag desto fler avsteg då jag samtidigt skulle träna inför både Vasaloppet och Vätternrundan. Där någonstans började förfallet :-)

I tisdags påbörjade jag ett träningsprogram för att komma i form till Hässelbyloppet om en månad. Kanske är det lite kort om tid, men det känns i alla fall tryggt att ha ett program att följa.

I lördags stod ett "långpass" på schemat, programmet sa att 90min är långpass men jag kryddade till med en bonuskvart då jag agerade farthållare på Stockholm Halvmarathon. Igår stod 30min lätt löpning på schemat så jag gick ner till gymmet och körde på löpbandet, jag som starkt ogillar löpband har nu kört två pass på en vecka. Men, det är ju så smidigt då man kan riva av ett styrkepass direkt efter. Det blev även premiär i mina nya fina och superlätta skor, de kommer jag definitivt springa Hässelbyloppet i. Idag var det 10k Relaxed Running som gällde. Vid lunch slängde jag iväg ett sms till Mia för att se om hon var intresserad av att hänga på, svaret kom nästan innan jag ens hunnit lägga ner telefonen. Och det var ett positivt svar. Vi tog den vanliga svängen runt sjöarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Bland annat pratade vi om träningsprogram, Mia har också följt 3.30-programmet men har tyvärr tvingats hoppa av på grund av skada. Men hon kommer tillbaka, det vågar jag lova, och då blir det nog ett ännu tuffare program.

Hur gör ni, kör ni också efter träningsprogram eller är det spontan (ostrukturerad) träning som gäller?

Godkänd farthållardebut?

2011-09-17T21:57:00.000+02:00

Det var inte utan en viss nervositet som jag mötte upp de andra farthållarna för DN Stockholm Halvmarathon. Som tur var så skulle även Lina farthålla och det kändes tryggt, förra året så gick hon och Michel in på sekund rätt. Stämningen var skön bland oss alla och jag hann snacka lite med Ousa med supportande syster Karin.

På väg mot starten så försökte jag "snacka in" mina tjänster, men att springa på 1.45 från startgrupp E var tydligen inte tokpopulärt. De flesta ville hellre hänga med Lina och komma in en kvart senare, men en och annan var ändå nyfiken.

16.20 gick startskottet för vår grupp. Jag stod någonstans i mitten, helt enligt instruktionerna, och startade klockan när vårat skott gick, även det helt enligt instruktionerna. Bra precis en minut tog det för mig att komma fram till startlinjen, vilket jag följdaktligen skulle ta igen så jämnt som möjligt över de 21 kilometrarna. Okej, det skulle väl ändå inte vara så svårt. Problemet var bara att det var väldigt trångt de första kilometrarna, förlorade någon minut till där. Som lök på laxen så fuckade GPSen upp i tunneln som kom efter cirka en kilometer. Jag kunde alltså inte gå på den längre. Som tur var hade jag tagit på ett armband som visade de tider jag skulle passera varje kilometermarkering, men jag låg ju från start efter och fick inte komma ikapp de "rätta" tiderna för fort. Vid 9-10 km tyckte jag att jag började få koll på läget och vid 15-16 km hade jag hämtat in den "förlorade" tiden. Där någonstans började jag märka att några följde mig, vilket kanske inte var så konstigt för de hade ju såklart stått längst fram i startgruppen. Nu började det bli roligt för jag fick äntligen komma med lite tips och puscha lite i backarna etc. Jag lurade kanske en och annan att vi hade några sekunder till godo, då sanningen var att vi hade ganska många. Men hellre det än tvärtom, kanske. Med två kilometer kvar så försökte jag få de jag hade runt mig att öka på lite eftersom det är väldigt lättlöpta kilometrar, med en kvar nästan tvingade jag iväg de sista. Med hundra meter kvar hade jag kanske två minuter tillgodo så jag passade på att ta det riktigt lugnt och hejade på alla grymma löpare som skulle komma i mål på fina tider.

1.44.01 klev jag över mållinjen, en minut innan utsatt tid alltså. Det får väl anses som godkänt. Men, innan loppet var jag ju stensäker på att jag skulle gå in på min sämsta tid någonsin. När jag kollade resultatet från 2009 så visade det sig att jag faktiskt bara sprang tolv sekunder långsammare den här gången. Tolv sekunder!

Sammanfattningsvis så var det en riktigt bra dag från lunch på Vapiano till upptakt och lopp till eftersnack med Miranda, Alex, Mattias, Elsa, Mia och Mårten.

Keep the pace

2011-09-16T19:17:00.000+02:00

Imorgon kl 16.00 drar Stockholm Halvmarathon igång. Stockholm Halvmarathon är tillika SM i halvmarathon, men jag är helt chanslös i år. Igen. Men i år är orsaken, förutom kapaciteten, att jag kommer att sikta på min sämsta halvmaratid någonsin. I år kommer jag att göra allt som finns i min makt att komma in så precist under 1h45min som möjligt. Om ni inte redan listat ut det så kommer jag att tjänstgöra som farthållare imorgon för de som siktar på att komma in på 1.45 från startgrupp E. Undrar hur många som kommer att behöva min hjälp? Förutom att komma in på 1.45 så hoppas jag också att kunna bidra med lite glädje och kanske lite sköna anekdoter.

Lycka till imorgon alla ni som går för det!

Och till alla oss andra så önskar jag ett trevligt lopp!

En helt ny värld

2011-09-14T21:48:00.001+02:00

"Frågan är; Vart är vi på väg?"

I söndags tog jag beslutet att lägga ner triathlonträningen för säsongen och satsa på sub40 i Hässelby 16 oktober. Dessutom ska jag ju springa New York City Marathon i början av november, dock utan att maxa. Eller, det är vad jag säger nu i alla fall.

Igår drog träningen inför Hässelbyloppet igång, det blev ett timlångt pass i lugn fart med Miranda i hennes gamla kvarter. Idag stod 30min lätt löpning på programmet. 30 minuter!? Hur gör man det? Jo, man kan ju jogga iväg runt Lötsjön exempelvis. Eller så kan man göra som jag gjorde idag, gå ner till gymmet och begagna löpbandet. Haha, jag måste erkänna att det kändes lite konstigt. Inte min stil helt enkelt. Löpbandsråtta, jag? Okej, det fanns en hållbar anledning. Då jag tycker att 30min känns onödigt kort så passade jag på att köra ett styrkepass också, och då är det ju smidigt att redan vara där och ombytt. Imorgon är dock allt tillbaka till det normala, då blir det tuffa intervaller runt sjöarna.

Förutom träning kommer jag även att baka äppelpaj imorgon som jag skall bjuda mina kollegor på fredag. Jag fick äpplen av en av dom idag, så det finns ingen väg ut. Spännande!?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag har bestämt mig

2011-09-13T22:49:00.000+02:00

Nej, jag ska inte låta mirakelmargarinet Becel hålla koll på min vikt, eller på mitt kolesterol. De må ha lyckats köpa Martin Lidberg, men mig lurar de inte.

Jag har istället bestämt mig för vad jag tänker göra den kommande månaden. Den senaste månaden har mina tankar helt varit upptagna av hur jag skall avsluta säsongen. Mest har tankarna kretsat kring hur jag skall hitta en lämplig Iron Man att köra, det enda alternativ jag hittat var Barcelona 2 oktober. Inget ont om Barcelona, jag åker definitivt gärna dit, men det kändes aldrig riktigt rätt. Min Iron Man-debut får helt enkelt vänta ytterligare ett år, men jävlar vad jag kommer att vara tränad för det då. Jag lovar!

Som Zandra var inne på i en kommentar i mitt förra inlägg så skulle jag älta "misslyckandet" i Kistaloppet och sedan bestämma mig för vad jag ville göra och sedan lägga upp en plan. Det har jag nu gjort, jag har ältat och jag har bestämt mig. Ja, jag har till och med lagt upp en plan. I söndags drog jag iväg en anmälan till Hässelbyloppet och det finns ingenting som kan stoppa mig från sub40 då, ingenting. Jag har googlat som besatt för att hitta ett lämpligt träningsupplägg och jag har hittat ett. Visst, jag kommer att sakna alla långa härliga cykelpass och alla sköna långpass i löparskorna. Men jag lovar att jag kommer att älska vartenda intervall- och snabbdistanspass, jag kommer till och med att försöka uppskatta 30min-passen.

165 ta mig hem!

Vi ses i Hässelby!

Bryta ihop och komma igen...

2011-09-11T09:45:00.002+02:00

Foto: Henrik Pehrson

Bilden talar nog sitt tydliga språk. Precis såhär kändes det efteråt. Jag var så inställd på att klara det, klara att springa 10km under 40min för första gången. Och knipa den där jäkla jackan. Som en nagel i ögat så fick man ju dessutom se de som erövrade jackan gå runt med dom på. Jag försökte verkligen att dölja besvikelsen, men lyckades säkert inte med det. Inte det heller.

Varför gick det då som det gick? Det finns inga bortförklaringar, jag var inte bättre igår. Jag kan skylla på att banan var tyngre än jag minns den från förra året. Visst, men vill jag inte göra. Det var trots allt samma bana, isåfall hade jag inte gjort min hemläxa. Jag kan skylla på motvinden på Järvafältet, men nej det tycker jag känns fel också. Jag kan inte skylla på att jag inte kämpade, snittpulsen låg på 94% av max. Sista backen med 500m kvar låg jag på MAX! Det finns bildbevis, men de undanhåller jag er.

Som sagt, sanning är att jag inte var bättre igår. Sanningen är nog att jag inte är bättre just nu. Sanningen är att jag inte tränar, eller är tränad, för 10km. Sanningen är att det inte räcker med 3 intervallpass för att komma i form. Sanningen är att jag tränar för att simma, cykla och springa 10-12 timmar.

Tack alla ni som hejade och stöttade före och under loppet, tack alla ni som stod ut med mig efter loppet.

Enough said!

Race day - Kistaloppet

2011-09-10T09:13:00.000+02:00

Idag smäller det! Det skall springas 10k ute i förorten. Kistaloppet är nog ett av de kaxigaste och stoltaste loppen och jag gillar det. Arrangör är Husby Marathon som är ett ideellt ungdomsprojekt som använder långdistanslöpning som ett verktyg för social utveckling. Jag gillar verkligen tanken, för är det något jag verkligen uppskattar med att springa långt så är det den sociala biten. Otaliga är de långpass jag genomfört i sällskap med nya bekantskaper som blivit riktigt goda vänner. Otaliga är de äventyr som jag fått upplevt tack vare alla nya löparvänner jag fått.

I min lilla värld så är dock inte 10km långdistans, 10km handlar om 40 tuffa minuter. Helst med några sekunders marginal. Jag sticker ut hakan och säger att jag SKA in under 40min. Jag SKA ha den där förbaskade jackan som dom lockar med.

Enough said!

Happy feet!

2011-09-08T21:25:00.000+02:00

Det har verkligen varit glada fötter de senaste dagarna. Igår fick mina möta Linas, de sistnämnda beklädda med ett par alldeles splitternya och supersnygga lätta Mizunos. Vi snackade runt sjöarna om allt mellan himmel och jord, självklart Tjejmilen, Kistaloppet och andra kommande lopp men även annat som hör livet till. Som vanligt supertrevligt även om det blir alldeles för långt mellan gångerna.

Idag fick mina glada fötter möta Mias och Mirandas. De var kanske inte överförtjusta över vad de fått ta på sig idag, men de ställde ändå upp på bild. Precis som igår blev det en sväng runt sjöarna, med den skillnaden att det även blev tre st kortare fartökningar för att hålla fart i benen till på lördag. Även dagens pass blev såklart supertrevligt med massa skratt, men även lite seriösare diskussioner.

Tack för igår och tack för ikväll vänner!

Hur går det för mig?

2011-09-07T18:08:00.000+02:00

"Hur går det för dig med bloggen egentligen?"

Denna fråga fick jag idag på jobbet. Vad svara man på den? Jo, jag hankar mig väl fram. Frågan ställdes av min kollega som tidigare erkänt att hon läser min blogg när hon har svårt att sova, jaja alltid något.

Så, frågan kvarstår: Hur går det för mig egentligen?

En sak vet jag i alla fall, nu ska jag jogga iväg och möta Lina för ett lättare pass och taktiksnacka inför Kistaloppet. Har hon nya skor tro?

Tuffa tisdagarna fortsätter

2011-09-06T21:56:00.000+02:00

Veckans favvopass, tisdagsintervallerna, tuffar på. Idag var vi en hel kvintett som mötte upp på Sundbybergs IP för att köra 400-ingar. Vem vet, en dag är vi kanske tio stycken och då kommer det att bli trångt. Tänk om vi kommer till punkten då vi måste dela upp oss i två grupper, eller fler.

Vi var i alla fall Miranda, Mia, Evelina, Krister och jag som kämpade på runt löparbanan. Min serie blev (71s/74/76/76/77/74/78/76/75/75), där den första kanske gick aningen snabbt men annars tycker jag att det var ganska jämt och fint. Även om jag tycker att det är skönt med sällskap när man spring långpass så tycker jag nog att det är ännu skönare när man kör intervaller, man peppar och sporrar varann när det är tungt och tar emot.

Jag ser redan fram emot nästa tisdag, men däremellan ska ju bland annat Kistaloppet avverkas.

Triathlonsöndag

2011-09-04T23:15:00.000+02:00

Dagen började kl 08.30 i Sundbybergs simhall. Egentligen började den väl lite tidigare med frukost och så, men men. 08.30 är det starka pensionärsvarningar på, men det var faktiskt inte så farligt. Dock så började det fyllas på när jag nästan var klar. Skönt att de dagen till ära hade snabbsimbana, men viss dramatik uppstod när de bytte snabbsim- och motionsimbana. Simmomentet blev 60min/2800m.

T1:an gick rejält långsamt, då jag var tvungen att snabbduscha och sedan åka hem och byta om till cykelmundering. 35min är minst 30min för långsamt. Men det var ju skönt att få duscha i alla fall :)

Efter ombyte, en banan och lite dokumentering kom jag så iväg ut mot Färingsö. Jag hade räknat med fint väder, men till en början var det faktiskt inte så bra som jag hoppats på. Dock så blev det bättring på den fronten som tur var. I vanlig ordning hade jag P3 Dokumentär och Sommarpratare i öronen, dagen till ära handlade dokumentärerna om Sveriges "neutralitet" under andra världskriget och Palmemordet. Föga upplyftande. Desto mer upplyftande var Leif GW Perssons sommarprat, han överraskade positivt på mig. Han visade sig besitta både humor och självdistans. Sommarpratare två var Petra Marklund, alias September. Henne hann jag inte riktigt lyssna färdigt på, jag bör kanske lyssna om hela programmet då jag inte minns så mycket. I övrigt noterade jag att det var mer cyklister än vanligt, är det måhända Roslagshösten som hägrar? Dessutom var det lite fler triathleter än det varit de senaste veckorna, är det måhända någon stortävling kvar på programmet?

Cykelmomentet blev 4h/112km.

T2an gick betydligt snabbare. Ett snabbt samtal till Miranda, behövde lite sällskap på löpningen och hon brukar ju inte vara svårövertalad. Hon fick fem minuter och antog utmaningen. Vi sprang bort mot Alvik där vi mötte Therese, sedan fortsatte vi bort mot Stadshuset där våra vägar skiljdes. Mina ben kändes helt ok, men min sociala förmåga var inte på topp. Troligen berodde det mer på att jag varit igång så länge och inte så mycket på sällskapet, inte alls faktiskt.

Från Stadshuset sprang jag ensam hem, från Karlberg började det kännas ganska tungt i benen och i kroppen rent generellt. Skulle kanske haft med lite energi och vätska?

Löpmomentet blev 1h40min/18,5km

Totalt sett blev det ett riktigt bra pass idag. Nu växlar jag dock om till mer fartträning, det vankas ju Kistaloppet till helgen. Målet är såklart att gå sub40, då får man en cool jacka med text om prestationen.

Hoppas att vi ses i Kista!

Checkar in

2011-09-04T08:26:00.001+02:00

Dagens "lilla" äventyr börjar i Sundbybergs simhall. Hoppas att det inte blir någon större trängsel. Annars ser dagen ut att bli fin.

Vi kanske ses någonstans under dagen?

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ferry och löpning

2011-09-03T10:17:00.000+02:00

Noterar att den synnerligen vasse skidskytten Björn Ferry även är en synnerligen vass löpare. Coolt att ställa upp i distriktsmästerskapet på 10000m och knipa bronset på sub32. Ännu coolare när man ser det som ett bra träningspass. Coolast att göra segergesten på pallen.

http://svtplay.se/v/2517911/friidrott/ferry_byter_sport_for_en_dag

http://svtplay.se/v/2519938/vasterbottensnytt/2_9_07_10 "Spola" till 2:21 om ni inte vill se "övriga" nyheter från Västerbotten.

Noterar att segrarinnan kom in på dryga 45min vilket inte är så imponerande om det inte vore för att hon sprang i K60. Ingen vidare återväxt i Västerbotten. Eventuellt satsar de på Tjejmilen istället, vad vet jag.

Själv tänkte jag också satsa på Tjejmilen i år, men mest som uppladdning för morgondagens triathlonpass.

Alternativ alternativ träning

2011-09-01T20:05:00.000+02:00

Klart komplicerat. Länge tvekade jag ifall jag skulle spela innebandy med jobbet idag. Skaderisken kan knappast överdrivas när det kommer till innebandy. I alla fall om man spelar med kollegor och ingen "spelar" innebandy och de flesta har ett uppdämt behov sedan förra hösten då vi spelade senast. Men ju mer jag tänkte på det ju roligare lät det, dessutom är det ju bara nyttigt att variera träningen. Kanske inte med innebandy, men ändå. Laddad kommer jag så till hallen, som så sent som igår skall ha varit tillgänglig, och upptäcker att det står en grävskopa framför entrén och han har löpt amok. Vi kommer alltså inte in. Ridå!

Vad göra? Ja, det var ju bara att komma på ett alternativ till innebandy. Hm. Klart energitapp efter bakslaget, så det fick bli gymmet. Veckans gympass avklarat redan på torsdag, kors i taket. Förra veckan blev det ju ett lätt panikpass på söndag kväll.

Nu blir det nog två vilodagar, sedan tänkte jag att det skulle bli ett rejält pass på söndag. Eller?

Åter till brottsplatsen

2011-08-31T22:08:00.001+02:00

Det är snart ett år sedan jag tog mina första crawlande armtag. Under Coach Alex överseende provade jag på lite benspark men även att crawla på "riktigt" tillsammans med Miranda och Lina. Jag minns hur roligt det var och hur roligt vi hade, det måste ju sett fantastiskt ut med tre noviser ivrigt försöka lära sig det enklaste enklaste. Det jag kanske la mest på minne var nog att man inte säger crawl utan man säger frisim. Right coach? Mer om det passet här

Så, vad har jag då gjort ikväll? Jo, i sällskap av Karin, så körde jag ett kort men intensivt pass. Efter lite insim och teknik så brände vi av 20x25m i högsta fart. Shit vad hjärtat får jobba! Avslutningsvis körde vi 500m avbad.

Roligast ikväll var nog faktiskt när en kille, som jag känner igen från diverse löpningssammanhang, vid ett tillfälle tyckte att jag simmade snyggt. Jag har aldrig hört det förut, men det var verkligen roligt att höra.

Fart utan tjuvstart

2011-08-30T22:56:00.000+02:00

Det börjar bli en vana, andra veckan i rad blev det intervaller. Från förra tisdagen hade gruppen utökats från bara Miranda och jag till att även innefatta Alex och Mia. Jag mötte upp de övriga vid Sundbybergs IP efter att ha joggat dit lite lätt. Min tanke/förhoppning var att vi skulle köra samma upplägg som förra tisdagen, 6x600m/6x400m/6x200m, men det var tydligen inte alls aktuellt. Total anarki rådde, så vi tog en liten sväng runt Lötsjön för att komma överens om upplägget. Jag tror att alla fick ut det de ville av passet ändå. Ja, inte Mia då som tjurade loss totalt.

Vi började med att köra 1000m, den klockade jag på 3:21min. Sedan fortsatte vi med 800m och den gick i 3:19-tempo, 600ingen följde på 3:21 min/km, 400ingen gick i 2:56, 200ingen i 2:39. Avslutningsvis körde Alex och jag 100m och jag halkade in på 15s vilket motsvarar 2:38min/km. Även om det var svinjobbigt, speciellt de lite längre intervallerna, tycker jag att jag höll i det ganska bra. 100m och 200m är kanske i kortaste laget, men det fyller säkert sitt syfte. Kvällens pass tror jag dock checkar in på skojkontot.

Tack för en snabb och trevlig kväll vänner!

Trafikkaos i Svartsjö

2011-08-28T22:19:00.000+02:00

Igår lördag kom sommaren på återbesök. Som gjort för ett rejält långpass på sadeln, vilket det också blev. När jag skulle ge mig av så upptäckte jag att GPS-klockan hade laddat ur så jag hade ingen koll på distans eller puls, vilket i och för sig var ganska skönt. Jag körde bara lugnt och lätt med P3 Dokumentär i öronen, intressant att höra bakgrunden till massmorden i Rwanda etc. Efter 3h15min mötte jag upp Karin för en fika på Svartsjö Kafé, sedan hade jag en dryg timme hem.

Klart roligast var såklart trafikstockningen, se bilden ovan, någonstans mellan Kumla By och Svartsjö. Roligt och intressant, coolt att höra "fåraherden" styra hundarna att styra fåren. Min dräng hade också en dräng, typ.

Idag var det ju inte precis lika fint väder, inte till en början i alla fall. Det var lite småkyligt och lite regn i luften när jag gav mig ut i löparskorna, men ganska snart sprack det upp och blev soligt och ganska varmt. Det senare var jag lite oförberedd på så jag hade långa tights dagen till ära, vilket blev lite varmt. Fokus för dagen låg på att springa på en puls under 130 slag/min, lugnt och lätt är ledorden, men det är sannerligen inte lätt. Till en början fick jag verkligen kämpa för att hålla tillbaka. Väl hemma igen visade klockan att jag lyckats bra, snittpulsen blev 128 slag/min vilket motsvarar 70% av max.

Om trafikstockningen var det roligaste på lördagscyklingen så var det roligaste idag när ett barn på väg till Nickelodeonfestivalen på Skeppsholmen säger till sin mamma; "Tänk om det är skittråkigt!". Japp, that´s the spirit!

Annars avslutades helgen snyggt med ett litet styrkepass nere i gymmet, att bara skaffa kortet hjälper ju inte utan jag måste ju pallra mig dit också. Men när man bara behöver ta hissen några våningar så finns det inga ursäkter.

Utsikt för dagen

2011-08-27T10:05:00.000+02:00

Den här utsikten tänkte jag mig idag. I tempoställning ute på Ekerö/Färingsö, måste bara bestämma mig för vilken sida det blir. Eller blir det både och?

Det spritter verkligen i benen när man sitter med öppet fönster och känner av högsommarvärmen, det är bara att ge sig ut och njuta. Eller hur?

Jag ser också att Isabella Andersson kom in på en fin sjunde plats i nattens marathon vid VM i Sydkorea på tiden 2.30. Underbart att läsa hennes kommentar; "Jag måste träna snabbhet". Precis Isabella, kom upp till Sundbybergs IP så kan vi köra lite intervallpass...